Bex Bittra Blogg

And now a message in english:


We most likely have all had the "I love my job" rant. Its purpose is to make you feel like you really love your job... not. Its the rant about all that crap that is connected to do that job that you are doing. Its really rather lovely thing to be doing.
Today I had my "I love my job" rant.
It started with a man throwing a fit because we had run out of sandwishes that is a part of a deal. So there is no deal.. and no special price. And of course that was my fault.. thanks so much... Its lovely to have a total (excuse me for the bad language) nobhead standing and calling you a cunt to your face at 7:45 in the morning when you have been sleeping for 4 hours and just started your second 9 hour shift just 7 hours after you finished your last.
Anyway... thats when I started my rant. It went something like this... (and if you are wondering why it was in english I have no frickin idea... it just was)
I love my job... I love my job...
I love the ugly ass clothes they make me wear for hygien purposes that makes my ass look wide and my boobs look saggy and for some reason people still try to chat me up. I LOVE my job.
I love all the assholes customers that is rude, ignorant and mean to me. That call me names and seems to think that everything in their life that is bad (including the bad sexlife and the ugly dog) is my fault. Yes I really love that.
I love the hours thats earlier that God every intended us to work since we have to have this frickin shop open for people with nothing better to do (the no sexlife people) then to go up SHITTY early and annoy me when I just want to sleep. I love my job when the drunken morons ask me out so that I wont check their ID when they wanna buy smokes.
Oh how I love my job for that pay that does not even near make it worth standing there insulting myself each and every day. I love my job when snotnosed kids come in and ignorant parents let the little devils run around and turn my shop into their private playground...never mind the fact that I am the one that has to clean that shit up.
I love the stonefloors that makes my feet hurt to the point where I just want to cut my feet off and feed them to the closest dog hoping that they will give the poor dog a stomach ache.  Yes I love my job for its wonders...
I love my job I love my job I love my job Iove my job...
I especially love my job for all those psychos, crazyass people and MUMBLERS that are out there.
// Bex

PS! Faktum är att det är faktiskt fascinerade hur elaka människor kan vara när man står i kassan på en random liten kiosk. Jag blir upprörd och arg varje gång. Jag och mina kollegor arbetar hårt och vi tar mycket skit. Vi går upp i ottan och går och lägger oss sent för att kunna hålla kiosken öppen. Jag säger inte bygg ett monument i våran ära MEN tro på tusan att det vore skönt om fler kunde anstränga sig att vara trevliga. Framförallt eftersom jag ser det som en del i mitt jobb att vara trevlig och erbjuda den bästa servicen jag kan vilket känns rätt onödigt när många inte ens bemödar sig att titta på en än mindre säga hej tillbaka. Den bittra sanningen är att det går knappast en dag utan att någon kallar en namn eller skäller ut en för något jag personligen inte ALLS kunnat påverka.
Som TUR ÄR har jag två fantastiska chefer som är roliga, trevliga och underbara att jobba med. De jobbar lika hårt som oss vanliga anställda om inte ännu hårdare och de är flexibla och förstående och stöttande. Sen har jag roliga kollegor som har självdistans och ställer gärna upp om man vill byta pass eller bara snacka lite skit i någon minut på jobbet. Hade det inte varit för dessa bra chefer och dessa underbara kollegor hade man ALDRIG orkat med den skit man får ta emot när man är längst ner på näringskedjan...

Hej världen

Vid en politisk diskution kommer det alltid upp själva frågan om "vart man står" på den politiska vägen. Är vi röda eller blå. Gärna skall man ha en så tydlig uppfattning om vilket parti man stödjer och säger man att man inte stöjder något är det nästan ett hån mot demokratin så vida men inte med en tydlig motivering visar på varför vi inte håller på något parti. Detta kanske i allra högsta grad är rätt och riktigt då det är en skyldighet och rättighet att faktiskt i någon mån engagera sig i politiken då vi har privilegiumet att faktiskt gå och röst i vårat land. (Ja jag stödjer demokratin och tycker att rösträtt är något som man ska ta seriöst... och det beror inte på att jag är kvinna utan att jag är människa)
Då kommer frågan HUR man ska rösta. Det har nyligen varit EU val och debatterna efter valet har varit spridda och heta. Oerhört roliga. Vad jag röstat på är orelevant i just den här frågan då det mer handlar om att det har ofta varit prat om hur man ska tänka när man röstar. Ska man rösta på det man tror är bäst för samhället eller det som är bäst för en själv. Vi har någon slags spärr för att vara öppet själviska. En spärr jag helst spränger. Genom att säga att man ska rösta på det man tror är bäst för samhället så sätter man på ett sätt sig själv utanför det. Man påstår i någon mån att man kan stå utanför och se in över samhället och därifrån kunna tala om vad det behöver. För att ha en sådan överblick säger jag att man behöver vara betydligt högre upp i rangordningen än student som extraknäcker i butik eller dylikt. Möjligtvis de högsta politikerna (se typ reinfeldt) har tillgång till den mängd av information som krävs för att kunna ta ett sådant beslut och det skulle i allafall influeras av deras personliga inställning till frågan.
ALLTSÅ. Det är självklart att man ska rösta på det man själv tycker är bäst för en själv (och sina närstående till exempel sin familj) just för att man själv är ju en högst aktiv del av samhället och det är på det sättet man får fram den mest rättivsa bilden av vad som är bäst för majoriteten av samhället och det är det som demokrati handlar om eller??
Jag anser i stort sett att en öppen själviskhet är bra mycket mer hälsosamt och ärligt än att påstå att man gör saker ur godheten av sitt hjärta. Gör jag något för att det får MIG att må bra gör inte det min handling sämre. Det är snarare ärligare och jag kan därifrån utveckla vad som får mig att må bra. Människor som mår bra blir dessutom betydligt mer sällan utbrända och kan därför fortsätta det de mår bra av. (se typ välgörenhet och dyl)
Nu svävar jag iväg lite.... men i grund och botten kan jag bli ruskigt trött på de som väljer att sätta sig utanför samhället maskineri och istället placera upp sig själva påen underbar guldfärgad pidestal av wellpapp från Rusta. Alltså kan vi sluta med den godmodiga Moder Teresa stilen och istället bara säga att "Ja jag ger mina mynt till rädda barnen för att jag hatar mynt".. jag lovar Rädda Barnen kommer ta emot pengarna iallafall..

// Bex

Hej världen.

Jag har än en gång blivit nästan förskräckt, förvånad, förnärmade och förförd över hur mycket folk är berätta om sin tillvaro i sin blogg. Kanske är det så att det är bara jag som är lite lagom paranoid. Jag vill inte berätta om min tillvaro, vart jag tar vägen och vad jag gör av den enkla saken att de som ska veta det vet det på lite mer privata och icke allmänt tillgängliga (ja fast med tanke på den fina "storebror" övervakningen idag så är det väl lika tillgängligt som om man skulle lägga ut sitt dagschema här) sätt.
Jag pratar mycket om sociala spel och samhällets avskärmande, om eftersträvan efter anonymitet och allt annat tjafs jag blir förbannad på. Fast det kanske är så att jag sitter fast i ett "bättre förr" loop from hell som gör mer skada en nytta och bara förbittrar och förstör. Kanske jag borde bli lika snuskigt positiv som jag är i verkliga vanliga världen och bara börja skriva om blommor, solsken och hur vacker världen är.
En god vän har flera gånger nämnt att egentligen finns det tre typer av människor. De som går först och skapar, de som går efter och gnäller som SATAN och de som går sist och förfinar och förbättrar. Ser lösningen i problemet. Alla har de en viktig funktion men jag vette tusan om det är så schysst att vara mellanpersonen. Känns som att man skulle bli rätt försurad i huvudet. Fast å andra sidan sitter jag mest och gnäller här. Frågan är om jag ventilerar en ordentlig åsikt eller leker mellanperson medan jag i stora världen ("utanför --------- där jag bor" underbart citat från klassikern Yrrol.. UNDERBAR film) går runt och är mest glad..
Blommor och solsken och skönhet är det alltså som gäller? Hmmm..... njaaaa.... en annan dag kanske.

// Bex

PS! Jag ursäktar för det skumma inlägget.. blev mycket filosofiska samtal idag DS

Hej världen.

Som jag tidigare pratat om är vi anonyma och underbara idag. Vi är avskärmade från den riktiga fysiska omvärlden som aldrig förr. Hur härligt som helst. Vi kan sköta hela tillvaron med en dator och en internetuppkoppling och ett VISA kort. Hipp hurra nu slipper vi träffa varandra.
Det som är intressant hur vi spiller våra känslor genom twitter, bloggar, facebook "statusar" och underlines på msn.
Man heter inte längre "Awesomeman 97" utan snarare "awesomeman 97 - har haft en sjukt dålig dag och vill mest krypa upp och glo på en dålig film". Kan inte Awesomeman97 ringa awesomefriend och gå ut och dricka kaffe eller sitta hemma och titta på film? Kan inte Awesomeman97 ringa någon han känner och säga "hej dålig dag idag kom och häng?". Måste man som vän till Awesomeman97 hålla koll på hans twitter, blogg och facebook för att se till att man inte missar när just Awesomeman97 mår dåligt.
 Vi bär våra känslor på utsidan i ett desperat försök till uppmärksamhet (eller? är jag ute och cyklar och missat något fundamentalt inom e-världen) kanske just pågrund av anonymiteten. Jag har själv gått in på någon community jag varit medlem på och någon har kommenterat min status och jag har känt mig "sedd". Sen inser man att personen i fråga kan ju faktiskt lika gärna ringt. Men hur ska den veta om det jag skriver är ironi eller seriöst menat. Eller riktat till någon särskild?
Jag är inte mycket för pratet om "den gamla goda tiden" men ibland blir jag den där tandlösa gubben med byxorna i midjan och en ful pipa i handen som pratar om att "det banne mig var bättre förr". När Awesomeman97 hette Jakob och twitter var vad man sa att fåglarna lät som till barn.

// Bex


(Awesomeman97 är ett exempel och hänvisar inte till någon verklig person)

Hej världen.

EU valet är över. Sommaren är här och livet rullar lite snabbare. Studierna har fått läggas lite på hyllan och nu är det istället dags för att vara en vanlig dödlig som jobbar och sliter. Det ska bli intressant.

Med detta kommer min kära blogg ta lite uppehåll och även om jag varit sporadisk tidigare kommer jag nu mer eller mindre lägga ner tills jag kommer tillbaka i höst.
Om jag inte blir förbannad över något där lär ni höra från mig

// Bex

Hej världen.

Jag har nu den senaste tiden haft lyckan av att dra på mig en sjudundrande förkylning. det är så att man nästan tror att jag har svininfluensan som jag för övrigt verkar luta mot vara världens största uppskrämningstaktik. Människor i städer där medellivslängden är ca 20 år kortare än här och med sjukhus som är utslagna pga jordbävningar dör av en kraftig influensa. Vad konstig. Dödligheten stiger ordentligt oavsett men nu är vi livrädda för svininfluensan men vi hör inte lika mycket om malaria som har skördat flest liv av alla sjukdomar värda namnet.
Nej nej nu ska vi oroa oss för nåt annat än det mest självklara. Det är roligare.
Nåja det jag skulle säga att jag nu har gått igenom de härliga stadierna. I måndags började jag få galet ont i halsen och började känna mig hängig. Tisdags låg jag och sov av och till. Natten mellan tisdag och onsdag var jag så sjuk att jag inte kunde sova, dricka, ligga still. Fick nästan panik i min egen kropp. En oerhört härligkänsla. Onsdag lyckas jag vara vaken större delen av dagen och på kvällen lyckas jag duscha och faktiskt äta. Torsdag är jag matt men bestämmer mig för att gå till skolan. Kämpigt men det gick. Var helt slut sen på kvällen men lyckades äta och sova ordentligt. Fredag mår jag bättre och går till skolan och pluggar. Promenerar in till stan men orken tar snabbt slut och jag orkar inte gå på stan mer än några timmar. Hinner lägga lite roliga kommentarer och köpa 1,2 kg godis med några vänner.
Lördag är jag så peppad så jag ser till att må bra. Ska bli fest på kvällen och även om jag fortfarande inte är helt friskt är det nära. Nu är det söndag och jag har rethosta och kan inte koncentrera mig. Febern verkar äntligen vara borta och jag kan nästa dricka obehindrat. nu är det bara den här jäkla hostan.

Sen om några dagar är jag tillbaka på gymmet tuffare än någonsin. grymt va?

// Bex

Hej världen.

Ibland glömmer man bort hur mycket musik kan påverka. Det är nästan lustigt hur mycket man kan ändra humör när man hör en viss låt. Man blir påmind om en känsla man trodde inte fanns. Man sjunger med och känner hur stress och press släpper. Man promenerar med lättare steg. Man får plötsligt liv i en trött kropp och vill mest bara springa och aldrig stanna.
Det blir plötsligt svårt att vara tyst. Att inte le. Att inte gunga med i musiken.
Jag personligen blir otroligt påverkad av musik. När min favoritlåt spelas på radio mår jag alltid lite bättre och hittar jag en ny låt kan jag lyssna på den tusen gånger på rad. Bara för att lära mig texten utantill.
Det är därför Spotify är bäst i världen. Du kan med en gång hitta den musik du känner för att lyssna på utan att hålla på att krångla med att önska på radio eller fixa fram cd´s och hitta rätt låt.
När man som jag i skrivandets stund ligger hemma och är sjuk istället för att vara på fest med kompisar så är det extra uppskattat med lite musik som gör att mår lite bättre trots att jag har fått träningsvärk i magen för att jag spytt så mycket.
HÄRLIGT!

// Bex

Hej världen.

Vad är hemma? Enligt lagen skall vi folkbokföra oss på den plats vi har våran dygnsvila som är tänkt att vara "permanent". Hemma brukar vara där vi känner oss trygga. Men om man inte känner sig trygg i sitt hem är det då fortfarande hemma?
Är Hemma där vi har våra saker? För saker kan försvinna eller förkastas. Lämnas utan avseende.
Så vad gör att vi kallar en plats hemma? Är hemma den plats där vi landar efter att vi utfört våran huvudsyssla. Men då kan ju hemma lika gärna vara ett fik eller ett hotell och de platserna är inte alls permanenta.
Skulle vara lite lusitgt att folkbokföra sig till ett fik men knasigare saker har hänt i världen.
Men när överförs den här hemkänslan. När man just flyttat "hemifrån" när slutar föräldrarnas hem vara ens hem och ens nya hem blir ens riktiga "hem"?

Och är det så viktigt att ha något att kalla sitt "hem"? Kan inte ens hem vara ens sjävkänsla som man bär med sig vid alla tillfällen eller är det för flummigt för våran strikta akademiska värld?

// Bex

Hej världen.

I filmen "V for Vendetta" kommer ett gammalt talesätt fram. Något som är väldigt sant.
"Folket ska inte rädas regeringen. Det är regeringen som ska rädas folket"
Detta talesätt borde även kunna dras ner på lägre nivå men fortfarande i samma scenario. Regeringen finns ju för att folket tillåter det kan man säga. Folket har valt att formsättet med en regering är acceptabelt.
En lärare kan knappast sammanställas med en regering men dennes funktion kan det. En lärares funktion är att lära ut och handleda eleverna. Detta går för att eleverna väljer att följa läraren. Samtidigt måste läraren precis som en regering bevisa för bråkmakare att de menar allvar. De måste kunna stå på sig i sin post och då känna stöd av majoriteten av folket.
Än så länge är allt klart som korvspad.
Men när det börjar handla om missbrukande av förtroende blir det trassel i trumpeten. Detta är något som kan komma smygande. En övergång som långsamt kommer över dem som är i "lägre" ställning även om de rent numrärt är betydligt fler. Allt handlar egentligen om status. Nåja, denna övergång är onekligen långsam och plötsligt inser man att man nog sitter med skägget i brevlådan rätt rejält. Det hela handlar om det så kallade "kokt groda" principen. En princip som handlar om ett socialt koncept och inte så mycket om hur man gör för att koka en groda. Om du stoppar ner en levande groda i en kastrull med kokande vatten kommer den garanterat göra allt den kan för att ta sig ut. Men stoppar du ner en levande groda i kallt vatten som du sedan långsamt värmer upp kommer grodan kokas. Som sagt är detta inte prövat vad jag vet utan handlar om socialt beetende. (men vem vet det är kanske någon som prövat. folk är knasiga)
Just på detta sätt går vi gradvis med på saker som vi aldrig hade gått med på om vi gått från noll till hundra direkt.
Den mest subtila form av respektlöshet är nog tid. Att komma försent är respektlöst. Men en lärare som drar över tiden begår samma brott om tid. Samtidigt är det en socialt beteende som är fullkomligt accepterat.
Alla har vi suttit i en lektion som dragit över. Faktum är att jag satt i en sån för någon vecka sen. Läraren hoppade (med klassens medgivande) över rasten så kunde vi sluta tidigare. Bara det att det gjorde vi inte. Nej istället drog vi ut på tiden. Totalt arbetade vi 25 min för länge. Ingen hemsk förlust. Men det grundar sig i en respeklöshet för det faktum att även vi elever/studenter har annat för oss.
Det handlar inte om att vi inte vill vara där men vi har också liv och för just det har denna lärare inte respekt. Frågan är vad man ska göra i en sådan situation? Skall man påpeka det och sedan bli uthängd som tidsfascist resten av tiden med den läraren? Eller ska man glatt sitta och ta emot och bli en kokt groda? Jag har tyvärr inget svar för jag var lika förvirrad jag. Bästa vore om man slapp situationen helt....

Så för jösse namn passa tider människor!!

Over and out
Bex

Hej världen.
Idag hade jag ett synnerligen roande samtal med en klasskamrat. Av någon anledning halkade vi på det aldrig sinande ämnet relationer. Jag kommenterade att man alltid var hysteriskt kär på den tiden när man var yngre. Fråga chans eller så var man så där lyckligt underbart galet olyckligt kär så man kunde skriva poesi om själar som gick i kras och hela grejen. Det var verkligen ett sätt att veta att man levde. Nu för tiden ska man dejta och tänka och fundera och analyzera. Nåja så knepigt är det väl inte om känslan finns där men det känns som att det fanns mer av den när man var yngre. Nu när man är äldre har man slösat bort det mesta. MEN påpekade min kloka klasskamrat förnumsitigt att på den tiden var ju relationerna inte så himla djupgående heller. Det räckte med att personen tyckte om Vänner och färgen blå för att man skulle vara själsfränder och gjorda för varandra. Härligt va?
Tänk om det krävdes så lite?
Sen kom jag hem och vad gick på den lilla burken i köket om inte greys anatomy denna serie av serie. Där alla är konstant kloka, snygga eller så där otroligt gulligt osnygga så att man bara vill krama dem och är någon ful är det HELT otroligt att dom är det. wooooow en ful person på TV. TUFFT! (märks det att jag tycker att tv är lite för välputsat)
Nåja då var det någon tjej som skulle dö pga av någon anledning. Jätteolycka och alla höll på att dö och det var järnstänger genom folk och grejs. Och precis innan de ska söva ner henne ber hon läkaren (varför säger inte doktor längre) hälsa hennes kille/man/själsfrände att hade det räckt med kärlek hade hon levt. Gulligt va? Typiskt puttenut. Jag vet inte om jag i en sån situation när jag sitter med en tvåtums järnstång genom magen skulle kunna komma på något så klyftigt. Men vem vet. Kanske blir vi inte riktigt romantiska förens vi inser att vi håller på att dö.

Over and out
Bex

Hej hej

Idagens något dekadenta samhälle är vi inte bara sexuellt lössläppta. Kändisar ligger runt så det står härliga till och det är fult att vara frigid. Att vara oskuld dagen efter att man fyllt 17 är ovanligt och udda. Dessutom älskar vi att gifta oss och därvidlag även skilja oss. Nåja älskar är en grov överdrift men faktum är att det är mycket mer socialt acceptabelt att skilja sig idagens samhälle. Vi gifter oss inte längre för livet utan snarare för så länge det nu håller även om intentionen är annorlunda.
All denna blandning har skapat så kallade stjärnfamiljer. Familjer där inte längre en mamma, en pappa och x antal barn är involverade. Istället har familjer den mest lustiga sammansättningen. Jag personligen är en lycklig del av en stjärnfamilj. Precis som att vara en del av kärnfamilj är det inte en enkel företeelse. Snarare tvärtom. Det är ofta fler människor involverade så det kan bli en himla kalabalik.
För att dra ett exempel. Min halvsyster och min andra halvsyster delar båda en föräldrer med mig men ingen med varandra. Min halvsysters ena förälder som inte är min förälder har också barn med någon annan än den gemensamma föräldern mellan mig och min halvsyster. Dessa är mina kvartsyskon kan man säga. Vi är halvt halvt syskon alltså kvarts. Sen kan då säga att min halvsyster och min halvsyster som inte delar någon förälder är alltså kvartsyskon men min halvsyster som inte har något släktband med min andra halvsysters halvsyskon de är alltså.... åttondelssyskon... hmm nu blev det knepigt.
Så här då; Min halvsysters förälders nya partner har också barn från annat håll. Detta blir alltså mitt plastkvartssyskon. Jag personligen har ett sånt plastkvartssyskon.

Denna oerhört invecklade syskonskara ger utrymme för ett onekligen dynamiskt synsätt på familjen. För att inte tala om familjemiddagar. Dock är det bara mina halvsyskon som brukar närvara. Sen brukar mina halvsyskon gå på familjemiddag med sina andra halvsyskon. Mina kvartssyskon alltså. Jag har träffat alla mina halvsyskon, kvartssyskon och plastkvartssyskon. Jag har till och med träffat mitt helsyskon för ett sånt har jag också.

Jag är både yngst av döttrarna och enda dottern.
Min bror som är äldsta sonen har en äldre bror.
Gnag på den du.

// Bex

God dag världen!

Minsann! jag har blivit biten av hurtighets insekten. Jag har alltid tyckt om att röra på fläsket (jojomän sånt har jag också..sicken kvinna jag är!) och hålla igång. Just nu är jag väl lite väl hurtig kan tyckas (tränar ca 4 gånger i veckan) men när jag kommer till gymmet känner jag mig smällfet (vilket alla jag någonsin mött kan intyga att jag inte är...såvida de inte har en väldigt skev verklighetssyn). Låt mig förklara gymmet för dig.
Först går du in genom tunnelbanespärrliknande grindar. Ner för en trappa och där ligger en korridor längs den finns omklädningsrum. I slutet av den här korridoren finns en trappa upp till höger. En väldigt liten trappa det har hänt att jag nästan krokat med alla sorters hurtbullar där. Sen går man in genom en dörr och taadaaa där har man ett rum fyllt av löpbandsmaskiner. Det är startområdet för gymmet du har kommit till.
Här är hurtbullarnas startområde. Här kan man ofta se dem skutta omkring i godan ro medan de tittar på tv (som sitter fast på maskinerna hugaliga för att faktiskt ha tråkigt när man springer...eller ännu värre missa sitt favoritprogram) men om man verkligen vill studera hurtbullarnas natur får man gå in lite längre in i gymmet. Upp för ännu en trappa och in i ett större rum. Där kan man verkligen se hurtbullar ÖVERALLT. Låt mig nu beskriva en riktig hurtbulle. Hanarna har ofta mjukisbyxor och ser så där härligt avslappnade ut. Håret är lite välplanerat rufsigt och musklerna är KONSTANT spända. T-shirten är lagom trendig men har ändå "den här har jag haft hur länge som helst och nu passar bara som träning"-looken. De går ofta nästan passgång och ser lite ut som gorillor med deras svängande axlar. Inget ont om gorillor eller hurtbullar. Sedan har vi honorna. Ofta en hög tofs så håret studsar och hoppar. Tajta träningsbyxor som ser spliternya ut. fräscht fräscht frääääscht! Toppen är lika tajt den och lika ny. Ofta finns någon text eller loggo på rumpan. En lite lagom matchande vattenflaska och en ipod i högsta hugg.  Antingen struttar de omkring i grupp och pladdrar fram och tillbaka eller så står de och ser bestämda framför spegeln och är oerhört koncentrerade på deras träning.
Detta är hurtbullarnas naturliga omgivning och de skall inte störas då de i såna fall kan reagera genom att se ner på dig för att du antingen inte pallar lika mycket i bänkpress eller har lite för gamla trendiga kläder på dig.

Jag vill inte säga att träning är dåligt. Träning är bra i vårat idag något försoffade samhälle men när statusgrejen kommer in blir jag lite road. Faktum är att alla på gymmet är precis lika bra just av den enkla anledningen att de är. Jag har varit med om folk som inte velat gå till det gymmet jag går på just för att folk är så dödsallvarliga. Det är så pretantiöst vilket gör att det blir så otroligt roligt att driva med. Det är än en gång dags att spänna av och bara gilla läget.

Over and out

Bex

God dag världen.

Idag besökte jag Apoteket. Detta härliga lilla monopol på den allmäna marknaden. Det börjar visserligen bli mindre och mindre allmäna saker som bara finns på apoteket men ändå. Jag personligen är en stark anhängare av Apolivas anti-perspiranter. Ja även jag svettas.. rätt mycket faktiskt.. speciellt när jag tränar.
Jag är en av de där som ser ut som en överkokt tomat och svettas som en galning. Helt underbart. Svettas när man tränar är som att få låtsas att moppen är en gitarr och lyssna på galet hög musik så att ens trumhinnor kommer önska att de gått i pension. I alla fall.
Inne på Apoteket letade jag glatt igenom hyllorna efter roliga små produkter jag inte sett ännu. En deo där tack så mycket.. ooooh cooling gel after shave grejs som antagligen inte funkar ja tack.... någon creme som ska vara superbra mot något jag inte är säker på att jag har ett problem med varför inte? Medan jag gick och lyckligt botaniserade (ja jag är nog den enda människa som tycker om att botanisera på Apoteket) kom en annan person i min klass in. Jag vet inte om det var att den här personen inte såg mig eller hur det företog sig. Jag fick känslan av att jag var aktivt ignorerad och av någon lustig anledning fick jag genast lusten att slänga mig in i ett hörn och välta ner hyllan med ekologiska tamponger och urinläckagebindor för män (vad är DET för nåt egentligen?) över mig bara för att inte synas.
Sen insåg att det kanske faktiskt finns folk som tycker det är pinsamt att gå på Apoteket. Tycker att det är pinsamt att köpa kondomer (grattis ni har säkert sex vem bryr sig?), köpa graviditetstest (bara för att man köper ett test betyder inte det att man INTE vill vara gravid.. kan faktiskt vara så att man försöker bli gravid också påpekade en klok bekant för mig) eller just deoderanter och vitaminer eller hämta ut medecin. Men ändå kändes det plötsligt skämmigt.. som att jag gjorde något fel och nu blev påkommen. Som när man var på ungdomsmottagningen för första gången och skulle sno kondomer för killarna i klassen skulle fylle dem med vatten och ha kondomvattenballong krig( (dagens ungdom ha!) och det var jättekul tills man träffade någon som inte visste att man BARA skulle ha kondomerna till vattenkrig eftersom man i alla fall bara var typ 13 och inte hade ens funderat över att ha sex ännu. Samma skämmiga känsla.
Jag tror vi behöver spänna av lite mer och botanisera mera på Apoteket!!

Over and out
Bex