Mitt i naturen: Hurtbullar!
God dag världen!
Minsann! jag har blivit biten av hurtighets insekten. Jag har alltid tyckt om att röra på fläsket (jojomän sånt har jag också..sicken kvinna jag är!) och hålla igång. Just nu är jag väl lite väl hurtig kan tyckas (tränar ca 4 gånger i veckan) men när jag kommer till gymmet känner jag mig smällfet (vilket alla jag någonsin mött kan intyga att jag inte är...såvida de inte har en väldigt skev verklighetssyn). Låt mig förklara gymmet för dig.
Först går du in genom tunnelbanespärrliknande grindar. Ner för en trappa och där ligger en korridor längs den finns omklädningsrum. I slutet av den här korridoren finns en trappa upp till höger. En väldigt liten trappa det har hänt att jag nästan krokat med alla sorters hurtbullar där. Sen går man in genom en dörr och taadaaa där har man ett rum fyllt av löpbandsmaskiner. Det är startområdet för gymmet du har kommit till.
Här är hurtbullarnas startområde. Här kan man ofta se dem skutta omkring i godan ro medan de tittar på tv (som sitter fast på maskinerna hugaliga för att faktiskt ha tråkigt när man springer...eller ännu värre missa sitt favoritprogram) men om man verkligen vill studera hurtbullarnas natur får man gå in lite längre in i gymmet. Upp för ännu en trappa och in i ett större rum. Där kan man verkligen se hurtbullar ÖVERALLT. Låt mig nu beskriva en riktig hurtbulle. Hanarna har ofta mjukisbyxor och ser så där härligt avslappnade ut. Håret är lite välplanerat rufsigt och musklerna är KONSTANT spända. T-shirten är lagom trendig men har ändå "den här har jag haft hur länge som helst och nu passar bara som träning"-looken. De går ofta nästan passgång och ser lite ut som gorillor med deras svängande axlar. Inget ont om gorillor eller hurtbullar. Sedan har vi honorna. Ofta en hög tofs så håret studsar och hoppar. Tajta träningsbyxor som ser spliternya ut. fräscht fräscht frääääscht! Toppen är lika tajt den och lika ny. Ofta finns någon text eller loggo på rumpan. En lite lagom matchande vattenflaska och en ipod i högsta hugg. Antingen struttar de omkring i grupp och pladdrar fram och tillbaka eller så står de och ser bestämda framför spegeln och är oerhört koncentrerade på deras träning.
Detta är hurtbullarnas naturliga omgivning och de skall inte störas då de i såna fall kan reagera genom att se ner på dig för att du antingen inte pallar lika mycket i bänkpress eller har lite för gamla trendiga kläder på dig.
Jag vill inte säga att träning är dåligt. Träning är bra i vårat idag något försoffade samhälle men när statusgrejen kommer in blir jag lite road. Faktum är att alla på gymmet är precis lika bra just av den enkla anledningen att de är. Jag har varit med om folk som inte velat gå till det gymmet jag går på just för att folk är så dödsallvarliga. Det är så pretantiöst vilket gör att det blir så otroligt roligt att driva med. Det är än en gång dags att spänna av och bara gilla läget.
Over and out
Bex
Minsann! jag har blivit biten av hurtighets insekten. Jag har alltid tyckt om att röra på fläsket (jojomän sånt har jag också..sicken kvinna jag är!) och hålla igång. Just nu är jag väl lite väl hurtig kan tyckas (tränar ca 4 gånger i veckan) men när jag kommer till gymmet känner jag mig smällfet (vilket alla jag någonsin mött kan intyga att jag inte är...såvida de inte har en väldigt skev verklighetssyn). Låt mig förklara gymmet för dig.
Först går du in genom tunnelbanespärrliknande grindar. Ner för en trappa och där ligger en korridor längs den finns omklädningsrum. I slutet av den här korridoren finns en trappa upp till höger. En väldigt liten trappa det har hänt att jag nästan krokat med alla sorters hurtbullar där. Sen går man in genom en dörr och taadaaa där har man ett rum fyllt av löpbandsmaskiner. Det är startområdet för gymmet du har kommit till.
Här är hurtbullarnas startområde. Här kan man ofta se dem skutta omkring i godan ro medan de tittar på tv (som sitter fast på maskinerna hugaliga för att faktiskt ha tråkigt när man springer...eller ännu värre missa sitt favoritprogram) men om man verkligen vill studera hurtbullarnas natur får man gå in lite längre in i gymmet. Upp för ännu en trappa och in i ett större rum. Där kan man verkligen se hurtbullar ÖVERALLT. Låt mig nu beskriva en riktig hurtbulle. Hanarna har ofta mjukisbyxor och ser så där härligt avslappnade ut. Håret är lite välplanerat rufsigt och musklerna är KONSTANT spända. T-shirten är lagom trendig men har ändå "den här har jag haft hur länge som helst och nu passar bara som träning"-looken. De går ofta nästan passgång och ser lite ut som gorillor med deras svängande axlar. Inget ont om gorillor eller hurtbullar. Sedan har vi honorna. Ofta en hög tofs så håret studsar och hoppar. Tajta träningsbyxor som ser spliternya ut. fräscht fräscht frääääscht! Toppen är lika tajt den och lika ny. Ofta finns någon text eller loggo på rumpan. En lite lagom matchande vattenflaska och en ipod i högsta hugg. Antingen struttar de omkring i grupp och pladdrar fram och tillbaka eller så står de och ser bestämda framför spegeln och är oerhört koncentrerade på deras träning.
Detta är hurtbullarnas naturliga omgivning och de skall inte störas då de i såna fall kan reagera genom att se ner på dig för att du antingen inte pallar lika mycket i bänkpress eller har lite för gamla trendiga kläder på dig.
Jag vill inte säga att träning är dåligt. Träning är bra i vårat idag något försoffade samhälle men när statusgrejen kommer in blir jag lite road. Faktum är att alla på gymmet är precis lika bra just av den enkla anledningen att de är. Jag har varit med om folk som inte velat gå till det gymmet jag går på just för att folk är så dödsallvarliga. Det är så pretantiöst vilket gör att det blir så otroligt roligt att driva med. Det är än en gång dags att spänna av och bara gilla läget.
Over and out
Bex
Vält tamponger över dig och försvinn!
God dag världen.
Idag besökte jag Apoteket. Detta härliga lilla monopol på den allmäna marknaden. Det börjar visserligen bli mindre och mindre allmäna saker som bara finns på apoteket men ändå. Jag personligen är en stark anhängare av Apolivas anti-perspiranter. Ja även jag svettas.. rätt mycket faktiskt.. speciellt när jag tränar.
Jag är en av de där som ser ut som en överkokt tomat och svettas som en galning. Helt underbart. Svettas när man tränar är som att få låtsas att moppen är en gitarr och lyssna på galet hög musik så att ens trumhinnor kommer önska att de gått i pension. I alla fall.
Inne på Apoteket letade jag glatt igenom hyllorna efter roliga små produkter jag inte sett ännu. En deo där tack så mycket.. ooooh cooling gel after shave grejs som antagligen inte funkar ja tack.... någon creme som ska vara superbra mot något jag inte är säker på att jag har ett problem med varför inte? Medan jag gick och lyckligt botaniserade (ja jag är nog den enda människa som tycker om att botanisera på Apoteket) kom en annan person i min klass in. Jag vet inte om det var att den här personen inte såg mig eller hur det företog sig. Jag fick känslan av att jag var aktivt ignorerad och av någon lustig anledning fick jag genast lusten att slänga mig in i ett hörn och välta ner hyllan med ekologiska tamponger och urinläckagebindor för män (vad är DET för nåt egentligen?) över mig bara för att inte synas.
Sen insåg att det kanske faktiskt finns folk som tycker det är pinsamt att gå på Apoteket. Tycker att det är pinsamt att köpa kondomer (grattis ni har säkert sex vem bryr sig?), köpa graviditetstest (bara för att man köper ett test betyder inte det att man INTE vill vara gravid.. kan faktiskt vara så att man försöker bli gravid också påpekade en klok bekant för mig) eller just deoderanter och vitaminer eller hämta ut medecin. Men ändå kändes det plötsligt skämmigt.. som att jag gjorde något fel och nu blev påkommen. Som när man var på ungdomsmottagningen för första gången och skulle sno kondomer för killarna i klassen skulle fylle dem med vatten och ha kondomvattenballong krig( (dagens ungdom ha!) och det var jättekul tills man träffade någon som inte visste att man BARA skulle ha kondomerna till vattenkrig eftersom man i alla fall bara var typ 13 och inte hade ens funderat över att ha sex ännu. Samma skämmiga känsla.
Jag tror vi behöver spänna av lite mer och botanisera mera på Apoteket!!
Over and out
Bex
Idag besökte jag Apoteket. Detta härliga lilla monopol på den allmäna marknaden. Det börjar visserligen bli mindre och mindre allmäna saker som bara finns på apoteket men ändå. Jag personligen är en stark anhängare av Apolivas anti-perspiranter. Ja även jag svettas.. rätt mycket faktiskt.. speciellt när jag tränar.
Jag är en av de där som ser ut som en överkokt tomat och svettas som en galning. Helt underbart. Svettas när man tränar är som att få låtsas att moppen är en gitarr och lyssna på galet hög musik så att ens trumhinnor kommer önska att de gått i pension. I alla fall.
Inne på Apoteket letade jag glatt igenom hyllorna efter roliga små produkter jag inte sett ännu. En deo där tack så mycket.. ooooh cooling gel after shave grejs som antagligen inte funkar ja tack.... någon creme som ska vara superbra mot något jag inte är säker på att jag har ett problem med varför inte? Medan jag gick och lyckligt botaniserade (ja jag är nog den enda människa som tycker om att botanisera på Apoteket) kom en annan person i min klass in. Jag vet inte om det var att den här personen inte såg mig eller hur det företog sig. Jag fick känslan av att jag var aktivt ignorerad och av någon lustig anledning fick jag genast lusten att slänga mig in i ett hörn och välta ner hyllan med ekologiska tamponger och urinläckagebindor för män (vad är DET för nåt egentligen?) över mig bara för att inte synas.
Sen insåg att det kanske faktiskt finns folk som tycker det är pinsamt att gå på Apoteket. Tycker att det är pinsamt att köpa kondomer (grattis ni har säkert sex vem bryr sig?), köpa graviditetstest (bara för att man köper ett test betyder inte det att man INTE vill vara gravid.. kan faktiskt vara så att man försöker bli gravid också påpekade en klok bekant för mig) eller just deoderanter och vitaminer eller hämta ut medecin. Men ändå kändes det plötsligt skämmigt.. som att jag gjorde något fel och nu blev påkommen. Som när man var på ungdomsmottagningen för första gången och skulle sno kondomer för killarna i klassen skulle fylle dem med vatten och ha kondomvattenballong krig( (dagens ungdom ha!) och det var jättekul tills man träffade någon som inte visste att man BARA skulle ha kondomerna till vattenkrig eftersom man i alla fall bara var typ 13 och inte hade ens funderat över att ha sex ännu. Samma skämmiga känsla.
Jag tror vi behöver spänna av lite mer och botanisera mera på Apoteket!!
Over and out
Bex
Tjejer alltså.... herregud!
God middag världen.
Idag satt jag och en vännina till mig i det underbara universitetsbiblioteket och babblade allmänt. Vi hoppade mellan ett gäng med olika samtalsämnen. Vi hoppade mellan att prata skoluppgifter, rättsfall, lärare, relationer och politik. Allt i en salig röra. Det som roade mig var att vi (med ovanligt mycket självinsikt om man frågar mig) kom fram till att vi mer eller mindre sätter krokben för oss själva fast vi kan inte låta bli. Vi tolkar och tänker och tror och funderar men samtidigt vet vi att det är ganska enkelt. Saker är inte så invecklade som man kanske kan tro det är mer om man börjar gå in på detalj.
Och den tanken går att anama på det mesta faktiskt. Den här tendensen att krångla till det allt vad man har brukar man säga är typiskt tjejig och genus till trots håller jag med även om jag vet av erfarenhet att män är väldigt duktiga att ge sig in i samma dans med sin egen svans. (Ha ett litet rim fick jag med också!)
Men det är kanske är något typiskt kvinnligt vad vet jag. Men vetskapen om den här tendensen borde väl göra att vi bryter mönstret? Men icke sa nicke. Jag är rätt bra på att krångla till det för mig själv speciellt när det gäller relationer. Fast å andra sidan är jag inte så gammal så det är kanske något jag kommer växa ifrån. Fast om det var något man växte ifrån så borde det ju inte vara typiskt kvinnligt utan mer åldersrelaterat. Då borde det vara typiskt ungdomar eller något sådant. Nåja innan jag svammlar bort mig själv alldeles så ska jag säga det jag kom fram till.
Jo jag gick hem och kom på att det är rätt trevligt att krångla till det för sig själv. Jag trivs bäst när man har något att grubbla på. Men just idag var jag inte på humör så då tog jag till en annan kvinnlig sida som fick komma och stänga av allt grubbel:
Nämligen att göra skumma frisyrer med hjälp av ett ton hårnålar och med hjälp av ett halsband som inte riktigt passar till någon outfit men som hårsmycke blev det nästan häftigt. (Och om ni tycker att min hals ser skum ut är det för att jag tar bild på mig själv bakifrån. Det är svårare än det låter....speciellt med träningsvärk kan jag tala om)
Så jag säger.. grubbel i all ära men lite typiskt tjejigt får en bara att få en bra magkänsla.
XOXO
Bex
Idag satt jag och en vännina till mig i det underbara universitetsbiblioteket och babblade allmänt. Vi hoppade mellan ett gäng med olika samtalsämnen. Vi hoppade mellan att prata skoluppgifter, rättsfall, lärare, relationer och politik. Allt i en salig röra. Det som roade mig var att vi (med ovanligt mycket självinsikt om man frågar mig) kom fram till att vi mer eller mindre sätter krokben för oss själva fast vi kan inte låta bli. Vi tolkar och tänker och tror och funderar men samtidigt vet vi att det är ganska enkelt. Saker är inte så invecklade som man kanske kan tro det är mer om man börjar gå in på detalj.
Och den tanken går att anama på det mesta faktiskt. Den här tendensen att krångla till det allt vad man har brukar man säga är typiskt tjejig och genus till trots håller jag med även om jag vet av erfarenhet att män är väldigt duktiga att ge sig in i samma dans med sin egen svans. (Ha ett litet rim fick jag med också!)
Men det är kanske är något typiskt kvinnligt vad vet jag. Men vetskapen om den här tendensen borde väl göra att vi bryter mönstret? Men icke sa nicke. Jag är rätt bra på att krångla till det för mig själv speciellt när det gäller relationer. Fast å andra sidan är jag inte så gammal så det är kanske något jag kommer växa ifrån. Fast om det var något man växte ifrån så borde det ju inte vara typiskt kvinnligt utan mer åldersrelaterat. Då borde det vara typiskt ungdomar eller något sådant. Nåja innan jag svammlar bort mig själv alldeles så ska jag säga det jag kom fram till.
Jo jag gick hem och kom på att det är rätt trevligt att krångla till det för sig själv. Jag trivs bäst när man har något att grubbla på. Men just idag var jag inte på humör så då tog jag till en annan kvinnlig sida som fick komma och stänga av allt grubbel:
Nämligen att göra skumma frisyrer med hjälp av ett ton hårnålar och med hjälp av ett halsband som inte riktigt passar till någon outfit men som hårsmycke blev det nästan häftigt. (Och om ni tycker att min hals ser skum ut är det för att jag tar bild på mig själv bakifrån. Det är svårare än det låter....speciellt med träningsvärk kan jag tala om)
Så jag säger.. grubbel i all ära men lite typiskt tjejigt får en bara att få en bra magkänsla.
XOXO
Bex
fredag den 13:e och flumidum hjärtan
God natt världen.
Idag var stora oturens dag. Jätteläskigt! fredagen den 13:e. Jason Vanderhoost och allt han nu heter är ute och ränner. Sen imorgon är det alla hjärtans dag. Snacka om match vid tolvslaget. Då blir mördaren till Amos och springer runt och spetsar folk med sina hjärtformade pilar och kärleken spirar.
Som spirande singel är det min uppgift att antingen sitta hemma och vara hatisk emot dagen för den är bara kommersiellt krafs och ytlig och super...duper DUM. (ja jag är ironisk)
eller så ska jag ge mig ut desperat i jakt på en karlakar att erövra (emotionellt kanske ska tilläggas) så att jag stolt kan visa upp honom och framstå som en lyckad om än desperat människa.
Faktum är att jag inte är något åt hållet. Jag håller med Miranda i Sex and the city filmen om att alla hjärtans dag går på steroider men den är en god tanke och det är ju tanken som räknas brukar det ju sägas.
Alla hjärtans dag är inte mer än vad man gör det till helt beroende på vad man baserar sin syn på romantik. Blommor, choklad, dikter, smycken och sånt tajfs (inte riktigt min grej) eller gå på middag, bio eller bara göra en middag tillsammans och mysa. Jag har tänkt baka med min brors flickvän och dricka skumpa och prata tjejsnack. En HELT okej lördag om man frågar mig.
Bex is out
Idag var stora oturens dag. Jätteläskigt! fredagen den 13:e. Jason Vanderhoost och allt han nu heter är ute och ränner. Sen imorgon är det alla hjärtans dag. Snacka om match vid tolvslaget. Då blir mördaren till Amos och springer runt och spetsar folk med sina hjärtformade pilar och kärleken spirar.
Som spirande singel är det min uppgift att antingen sitta hemma och vara hatisk emot dagen för den är bara kommersiellt krafs och ytlig och super...duper DUM. (ja jag är ironisk)
eller så ska jag ge mig ut desperat i jakt på en karlakar att erövra (emotionellt kanske ska tilläggas) så att jag stolt kan visa upp honom och framstå som en lyckad om än desperat människa.
Faktum är att jag inte är något åt hållet. Jag håller med Miranda i Sex and the city filmen om att alla hjärtans dag går på steroider men den är en god tanke och det är ju tanken som räknas brukar det ju sägas.
Alla hjärtans dag är inte mer än vad man gör det till helt beroende på vad man baserar sin syn på romantik. Blommor, choklad, dikter, smycken och sånt tajfs (inte riktigt min grej) eller gå på middag, bio eller bara göra en middag tillsammans och mysa. Jag har tänkt baka med min brors flickvän och dricka skumpa och prata tjejsnack. En HELT okej lördag om man frågar mig.
Bex is out
Dagens ungdom
Hej världen
Just nu cirkulerar det en hel debatt om hur dagens ungdomar är. I början handlade det om hur samhället inte tar hand om de ungdomar som råkar illa ut i livet. De som faller igenom kan man säga. De vars föräldrar av olika anledningar inte längre att kapabla att ta hand om dem.
Detta var vad debatten började med. Sedan gick den med rask takt över i att gnälla över hur dagens ungdom beter sig. Ouppfostrat och krävande. Tror att de är världens mittpunkt. Alla vägar leder till mig och allt det där.
Jag blev först lite ledsen för det var ju inte mer än något år sen jag var tonåring sen blev jag arg. I alla tider har vuxna alltid sagt att ungdomar beter sig dåligt men de verkar aldrig förstått att alla alltid har sagt så. Antingen rör vi oss i en stadig nedåt spiral av dekadens. Det moraliska sönderfallet är totalitärt och omöjligt att hindra... ELLER så glömmer man bort hur man var med tiden och då blir nutiden värre. Det var bättre förr och allt sånt.
Jag har ännu inte glömt bort. Jag skolkade någon gympalektion, jag lyssnade inte på några mattelektioner, jag satt och ritade figurer i min anteckningsbok hör och häpna.
MEN idag pluggar jag på universitetet, jag hanterar min egen ekonomi och sparar även lite pengar, jag tränar och mår i allmänhet väldigt bra. Kanske just pågrund av att jag skolkade från gympan vem vet. Men allt prat om dagens ungdom tycker jag är för generaliserande. I alla åldersgrupper finns det människor man inte kommer överens med. Varje skörd har några ruttna äpplen. Och?
Till och med Sokrates sa ca 400 f.Kr.
"Dagens ungdom uppträder ohövligt , föraktar auktoriteter, har ingen respekt för äldre människor , pratar när dom borde arbeta, säger emot sina föräldrar , skryter på bjudningar och tyranniserar sina lärare"
Nästan två och en halvt tusen år senare säger vi samma sak. Frågan är när vi ska se sammanbandet...
Over and out
Bex
Just nu cirkulerar det en hel debatt om hur dagens ungdomar är. I början handlade det om hur samhället inte tar hand om de ungdomar som råkar illa ut i livet. De som faller igenom kan man säga. De vars föräldrar av olika anledningar inte längre att kapabla att ta hand om dem.
Detta var vad debatten började med. Sedan gick den med rask takt över i att gnälla över hur dagens ungdom beter sig. Ouppfostrat och krävande. Tror att de är världens mittpunkt. Alla vägar leder till mig och allt det där.
Jag blev först lite ledsen för det var ju inte mer än något år sen jag var tonåring sen blev jag arg. I alla tider har vuxna alltid sagt att ungdomar beter sig dåligt men de verkar aldrig förstått att alla alltid har sagt så. Antingen rör vi oss i en stadig nedåt spiral av dekadens. Det moraliska sönderfallet är totalitärt och omöjligt att hindra... ELLER så glömmer man bort hur man var med tiden och då blir nutiden värre. Det var bättre förr och allt sånt.
Jag har ännu inte glömt bort. Jag skolkade någon gympalektion, jag lyssnade inte på några mattelektioner, jag satt och ritade figurer i min anteckningsbok hör och häpna.
MEN idag pluggar jag på universitetet, jag hanterar min egen ekonomi och sparar även lite pengar, jag tränar och mår i allmänhet väldigt bra. Kanske just pågrund av att jag skolkade från gympan vem vet. Men allt prat om dagens ungdom tycker jag är för generaliserande. I alla åldersgrupper finns det människor man inte kommer överens med. Varje skörd har några ruttna äpplen. Och?
Till och med Sokrates sa ca 400 f.Kr.
"Dagens ungdom uppträder ohövligt , föraktar auktoriteter, har ingen respekt för äldre människor , pratar när dom borde arbeta, säger emot sina föräldrar , skryter på bjudningar och tyranniserar sina lärare"
Nästan två och en halvt tusen år senare säger vi samma sak. Frågan är när vi ska se sammanbandet...
Over and out
Bex
Och fulast av allt var stoltheten..
God dag världen
"God dag världen" snacka om att hålla sig allmän alternativt ha ett lätt fall av hybris. I alla fall.
Det har precis varit tenta i skolan. Ja vi har terminstentor på min utbilding. Mycket intressant upplevelse.
Jag må vara småbitter men jag ser inget nöje i att gå runt och gräva ner sig över sånt man faktiskt inte har någon som helst möjlighet att påverka. Som till exempel tentaresultat efter att man lämnat in tentan.
Då är det bara att gilla läget om man säger så.
Men när tentaresultatet kommer den fina lilla socialtmissanpassade leken av artighet och nyfikenhet. Man vill veta vad alla andra har fått men samtidigt vill man inte trampa någon på tårna.
Det kan ju vara så att man faktiskt gjort bättre än någon annan och då vill man inte såra den personen. Mycket snällt tänkt men rätt töntigt faktiskt. Om man skulle ta åt sig varje gång någon presterar bättre än en själv skulle det vara det enda man gjorde. Man skulle spendera all vaken tid på att känna sig förolämpad.
Nej tacka vet jag folk som är bra förlorare. Faktum är att de är inte ens förlorare. De klarade inte provet eller fick ett sämre betyg än t.ex. mig. Det gör dem inte till sämre människor. De presterar med största sannolikhet mycket bättre än t.ex. mig på andra saker. Förhållanden, bänkpress, konflikthantering, förmågan att slåss, argumentera för sin sak. You name it.
Men den här vinkligen av tillvaron försvinner när det kommer till just den här lilla leken om artighet och nyfikenhet. Man ska vara bättre än andra. Saken är ju det att man får inte sitt betyg baserat på om de andra har svarat bättre eller sämre än dig.
Faktum är att din kompis som fick högre än dig kanske faktiskt har mycket mindre kunskap än dig men har bättre tentanerver. Vem vet?
Därför säger jag att vi ska sluta med den felaktiga inställningen att stolthet är fult. Har du blivit nöjd med betyget var glad och stolt och lycklig över det och gratulera din klasskamrat till vilket betyg han/hon än fick.
// Bex
"God dag världen" snacka om att hålla sig allmän alternativt ha ett lätt fall av hybris. I alla fall.
Det har precis varit tenta i skolan. Ja vi har terminstentor på min utbilding. Mycket intressant upplevelse.
Jag må vara småbitter men jag ser inget nöje i att gå runt och gräva ner sig över sånt man faktiskt inte har någon som helst möjlighet att påverka. Som till exempel tentaresultat efter att man lämnat in tentan.
Då är det bara att gilla läget om man säger så.
Men när tentaresultatet kommer den fina lilla socialtmissanpassade leken av artighet och nyfikenhet. Man vill veta vad alla andra har fått men samtidigt vill man inte trampa någon på tårna.
Det kan ju vara så att man faktiskt gjort bättre än någon annan och då vill man inte såra den personen. Mycket snällt tänkt men rätt töntigt faktiskt. Om man skulle ta åt sig varje gång någon presterar bättre än en själv skulle det vara det enda man gjorde. Man skulle spendera all vaken tid på att känna sig förolämpad.
Nej tacka vet jag folk som är bra förlorare. Faktum är att de är inte ens förlorare. De klarade inte provet eller fick ett sämre betyg än t.ex. mig. Det gör dem inte till sämre människor. De presterar med största sannolikhet mycket bättre än t.ex. mig på andra saker. Förhållanden, bänkpress, konflikthantering, förmågan att slåss, argumentera för sin sak. You name it.
Men den här vinkligen av tillvaron försvinner när det kommer till just den här lilla leken om artighet och nyfikenhet. Man ska vara bättre än andra. Saken är ju det att man får inte sitt betyg baserat på om de andra har svarat bättre eller sämre än dig.
Faktum är att din kompis som fick högre än dig kanske faktiskt har mycket mindre kunskap än dig men har bättre tentanerver. Vem vet?
Därför säger jag att vi ska sluta med den felaktiga inställningen att stolthet är fult. Har du blivit nöjd med betyget var glad och stolt och lycklig över det och gratulera din klasskamrat till vilket betyg han/hon än fick.
// Bex
