Emotionella utvik visas nu i slitz och bloggar
Det finns onekligen en hel mängd olika bloggar.
Olika inriktningar och ideér och syften.
Det enda som egentligen består är att det är en person (bloggaren) som har en ändå lång monolog om vad det nu är personen vill säga. Om det är hur de själva mår eller vad de tycker och tänker eller om de gillar nåt smink och varför.
Jag ska villigt erkänna att jag har svårt för bloggar som handlar om människors vardagsliv och deras "känslor" runt dessa. Det blir lätt så personligt att det känns som läsare nästan att man har tjuvläst en dagbok. Kanske får man som läsare skylla sig själv men det är lite av ett emotionellt utvik.
Man väljer att lägga ut privata delar av sig själv för alla att glo på och ha en jävla massa åsikter om. Jag vet inte om jag skulle gilla att hänga ut mina personliga känslor på internet där man inte har någon kontroll över vem det är som läser dem.
Det finns en ny helt problematisk situation som har uppstått genom internetstalking. För hur ska man stoppa dem? Jag har en vän som driver en populär blogg och hon berättar att folk har kommit fram till henne ute på stan och hälsat på henne och frågat henne om saker får bloggen. Nu skriver hon om smink och inte om henne personligen så jag kan tänka mig att det inte är lika farligt.
Men tänk dig själv. någon random person kommer fram till dig på stan och frågar om du fortfarande är lika arg som du var igår? eeeeh va?! Ja har du skrivit det på din blogg får du räkna med att folk läser det eller hur?
When you make the bed you have to lay in it
// Bex
Olika inriktningar och ideér och syften.
Det enda som egentligen består är att det är en person (bloggaren) som har en ändå lång monolog om vad det nu är personen vill säga. Om det är hur de själva mår eller vad de tycker och tänker eller om de gillar nåt smink och varför.
Jag ska villigt erkänna att jag har svårt för bloggar som handlar om människors vardagsliv och deras "känslor" runt dessa. Det blir lätt så personligt att det känns som läsare nästan att man har tjuvläst en dagbok. Kanske får man som läsare skylla sig själv men det är lite av ett emotionellt utvik.
Man väljer att lägga ut privata delar av sig själv för alla att glo på och ha en jävla massa åsikter om. Jag vet inte om jag skulle gilla att hänga ut mina personliga känslor på internet där man inte har någon kontroll över vem det är som läser dem.
Det finns en ny helt problematisk situation som har uppstått genom internetstalking. För hur ska man stoppa dem? Jag har en vän som driver en populär blogg och hon berättar att folk har kommit fram till henne ute på stan och hälsat på henne och frågat henne om saker får bloggen. Nu skriver hon om smink och inte om henne personligen så jag kan tänka mig att det inte är lika farligt.
Men tänk dig själv. någon random person kommer fram till dig på stan och frågar om du fortfarande är lika arg som du var igår? eeeeh va?! Ja har du skrivit det på din blogg får du räkna med att folk läser det eller hur?
When you make the bed you have to lay in it
// Bex
Sluta adda ondska på facebook
Att vara feminist har jag som tidigare sagt blivit något fult. Jag vägrade kalla mig feminist utan ville kalla mig humanist. Jag tror fortfarande på en ändring av ordet men jag blir faktiskt förbannad på feminismen.
Hur dåligt har de inte lyckats om de har tagit något så otroligt viktigt och bara förvridit in det till bajs som de försöker smeta i folks ansikten? Jag som använder mascara är förtryckt ja men tjena! Visa mig den man som vågar förtrycka mig.
Problemet uppstod när jag själv började luska i Genus. Jag ville förstå vad det var så mycket tjafs om. För helt ärligt. Tittar man kvinnors rättsliga utveckling i historien så har det inte varit så jävla mysigt. Kvinnor har särbehandlats till deras nackdel hur länge som helst. Det är bara de senaste 50åren som det har börjat ta igen sig. Inom religionen är kvinnor fortfarande nedtryckta i skorna.
Sen när jag började se mönstrena och sätta ihop det. Allt handlar om systemnivå. På individnivå syns bara extremfallen och de är lätta att hålla ifrån sig. Men tittar man på samhället som system får man en skrämmande kalldusch. Så när jag hade min lampa tänd tänkte jag glad i hågen ge mig ut och sprida budskapet. Jag började ta diskussioner och tydligare säga ifrån när det skämtades att jag som kvinna "horar runt" och "min mamma" skämt. (Varför finns det inte t.ex. "Din pappa" skämt... gnag på den du) Vad jag möttes var en ännu värre kalldusch. Människor totalt blånekar till problemet. Det finns inte. Ofta med argumentet "Ja men här har du ett fall som lyckades/inte tog någon skit... då borde ju alla kunna göra det" (t.ex. kvinnan i uppdrag granskning som sa att Linnea som blev tvingad att ge oralsex på en skoltoalett "Hon borde ju ha bitit ifrån".. VA?! Bita ifrån?! Förstår inte den här kvinnan hur otroligt rädd den här tjejen varit. Hur pressad hon varit och hur hon antagligen var beredd att göra vad som helst bara för att komma ut ifrån den här trånga, hotfulla, illaluktande platsen som blir spelplanen för hennes förnedring?). Eller så har de aldrig "sett" problemet och då finns det inte. Klart det inte syns för det ligger ju högre upp än den enskilda individen. Man kan se "symptom" av det på individ nivå men sjukdomen ligger inte där.
Att dessutom läsa juridik samtidigt som man studerar genus gör världen nattsvart. Inte nog med att många resonerar att problemet inte finns utan de för samma argumentation som läses i många domar. Drinkar på krogen blir till betalning för kvinnan. Att hon inte är prostituerad spelar ingen roll. Drinkar är betalning och när hon tog emot dem skrev hon på kontraktet om att ha sex med honom. Ett resonemang som obehagligt nog inte är alls ovanligt inom våldtäktsdomar. Hon kysste honom.. då ville hon ha honom. Hon fick panik och bönade honom att använda kondom för hennes värsta mardröm var att bli gravid av en våldtäkt... hon ville ju då. Hon ändrade sig i mitten och sa åt honom att sluta... men hon ville ju först och resten är bara övertalning.
Ser man inte problemet i det här resonemanget... grattis du är nu som Bjärsta. Bortförklara en händelse för att det är ALLDELES för obehagligt att stirra den nattsvarta sanningen i ansiktet, adda den på facebook och våga vråla varje gång det händer för att visa att vi ger inte upp..
Någon klok människa sa:
"Allt som behövs för att det onda ska vinna är de godas tystnad"
Ja just nu är det många som håller käften och de som skriker ses snett på som bråkiga manshatare. Ja jag ogillar män. Jag ogillar män som gör lagvidriga, hemska handlingar. Inte bara mot kvinnor utan mot människor. Jag ogillar kvinnor som begår samma handlingar. Framförallt så ogillar jag människor som står runt de här männen (och kvinnorna) och bortförklarar det och blundar allt vad de har.
Att inte ta någon skit kräver också att faktiskt se skiten.
Jag blir fortfarande förbannad på de som kallar sig feminister som går runt och hatar oskyldiga. Som dömer ut alla och drar alla över en kam. Men det gör jag för att de är sådana personer och inte för att de kallar sig feminister. Att börja bråka om småsaker är bara en variant av att blunda för problemet.
// Bex
Hur dåligt har de inte lyckats om de har tagit något så otroligt viktigt och bara förvridit in det till bajs som de försöker smeta i folks ansikten? Jag som använder mascara är förtryckt ja men tjena! Visa mig den man som vågar förtrycka mig.
Problemet uppstod när jag själv började luska i Genus. Jag ville förstå vad det var så mycket tjafs om. För helt ärligt. Tittar man kvinnors rättsliga utveckling i historien så har det inte varit så jävla mysigt. Kvinnor har särbehandlats till deras nackdel hur länge som helst. Det är bara de senaste 50åren som det har börjat ta igen sig. Inom religionen är kvinnor fortfarande nedtryckta i skorna.
Sen när jag började se mönstrena och sätta ihop det. Allt handlar om systemnivå. På individnivå syns bara extremfallen och de är lätta att hålla ifrån sig. Men tittar man på samhället som system får man en skrämmande kalldusch. Så när jag hade min lampa tänd tänkte jag glad i hågen ge mig ut och sprida budskapet. Jag började ta diskussioner och tydligare säga ifrån när det skämtades att jag som kvinna "horar runt" och "min mamma" skämt. (Varför finns det inte t.ex. "Din pappa" skämt... gnag på den du) Vad jag möttes var en ännu värre kalldusch. Människor totalt blånekar till problemet. Det finns inte. Ofta med argumentet "Ja men här har du ett fall som lyckades/inte tog någon skit... då borde ju alla kunna göra det" (t.ex. kvinnan i uppdrag granskning som sa att Linnea som blev tvingad att ge oralsex på en skoltoalett "Hon borde ju ha bitit ifrån".. VA?! Bita ifrån?! Förstår inte den här kvinnan hur otroligt rädd den här tjejen varit. Hur pressad hon varit och hur hon antagligen var beredd att göra vad som helst bara för att komma ut ifrån den här trånga, hotfulla, illaluktande platsen som blir spelplanen för hennes förnedring?). Eller så har de aldrig "sett" problemet och då finns det inte. Klart det inte syns för det ligger ju högre upp än den enskilda individen. Man kan se "symptom" av det på individ nivå men sjukdomen ligger inte där.
Att dessutom läsa juridik samtidigt som man studerar genus gör världen nattsvart. Inte nog med att många resonerar att problemet inte finns utan de för samma argumentation som läses i många domar. Drinkar på krogen blir till betalning för kvinnan. Att hon inte är prostituerad spelar ingen roll. Drinkar är betalning och när hon tog emot dem skrev hon på kontraktet om att ha sex med honom. Ett resonemang som obehagligt nog inte är alls ovanligt inom våldtäktsdomar. Hon kysste honom.. då ville hon ha honom. Hon fick panik och bönade honom att använda kondom för hennes värsta mardröm var att bli gravid av en våldtäkt... hon ville ju då. Hon ändrade sig i mitten och sa åt honom att sluta... men hon ville ju först och resten är bara övertalning.
Ser man inte problemet i det här resonemanget... grattis du är nu som Bjärsta. Bortförklara en händelse för att det är ALLDELES för obehagligt att stirra den nattsvarta sanningen i ansiktet, adda den på facebook och våga vråla varje gång det händer för att visa att vi ger inte upp..
Någon klok människa sa:
"Allt som behövs för att det onda ska vinna är de godas tystnad"
Ja just nu är det många som håller käften och de som skriker ses snett på som bråkiga manshatare. Ja jag ogillar män. Jag ogillar män som gör lagvidriga, hemska handlingar. Inte bara mot kvinnor utan mot människor. Jag ogillar kvinnor som begår samma handlingar. Framförallt så ogillar jag människor som står runt de här männen (och kvinnorna) och bortförklarar det och blundar allt vad de har.
Att inte ta någon skit kräver också att faktiskt se skiten.
Jag blir fortfarande förbannad på de som kallar sig feminister som går runt och hatar oskyldiga. Som dömer ut alla och drar alla över en kam. Men det gör jag för att de är sådana personer och inte för att de kallar sig feminister. Att börja bråka om småsaker är bara en variant av att blunda för problemet.
// Bex
