barnarbete har fått ett nytt ansikte
Systemet kring extra arbete har länge utvecklats. Framförallt i USA. När man ansöker till Collage så behövs inte bara bra betyg och mycket pengar utan i många fall krävs att man har varit engagerad i välgörenhetsarbete och gjort tusen andra projekt för att få överhuvudtaget ha en chans att komma in. Den här kulturen finns säkert på flera ställen men som den ignoranta västerlänning jag är så är det mest där jag har hört talas om det kanske på grund av alla äckliga amerikanska serier som går på tv (missförstå mig rätt jag älskar Criminal Minds men det är knappast allmän bildande). I allafall det här har nu börjat spridas till Sverige och jag har börjat känna av det mer och mer. För en snygg CV krävs inte längre att man har jobbat på några olika ställen och har fått okej feedback från dem. Nej nej du ska gärna ha varit med på olika projekt med inriktning om medvetenhet i samhället typ mot aids, du ska gärna vara politisk engagerad om än inte för mycket, du ska ha SKITBRA betyg och vara bäst på att "sälja dig själv". Jag vill inte framstå som inkompetent och oengagerad men ibland undrar jag när man ska ha tid att ha ett liv.
Dessutom ska du gärna ha någon längre anställning någonstans för att visa att du är en lojal arbetare som tar saker på allvar. En längre anställning vid 22 års ålder innebär att du måste ha börjat jobba antingen direkt efter gymnasiet eller helst under gymnasiet. Men saken är då den att då måste du ha ett sådant jobb som inte kräver någon vidare utbildning och vad spelar det för roll för framtida juristbyråer om jag stod ut att jobba med enformiga jobb som en lobotomerad chimpans hade kunnat klarat i flera år.
Sen har vi den känsliga frågan med dåliga chefer. Jag anser att arbetstagare och arbetsgivare inte är motparter utan parter mot samma mål då båda tjänar på om ett företag går bra. Därför tycker jag att det är udda att det är fult att man har jobbat för dåliga chefer. Jag har jobbat för chefer som krävde orimligt mycket av en och om man någon gång inte klarade att jobba 14 timmars pass i åtta dagar utan så mycket som lunchrast (trots det faktum att det är olagligt då) och ändå vara på topp HELA TIDEN så fick man en utskällning, helst innan man skulle börja jobba så man hade 14 timmar av ytterligare ångest framför sig. Varför ska jag då inte kunna säga till nästa person jag ansökte till att ja jag har jobbat för människor som inte är kompetenta chefer och därför sa jag upp mig men genom att jobba där så lärde jag mig bla bla bla bla.
Snarare så ska man linda in det och säga att samarbetet in fungerade och tralala. Det är väl bättre att jag säger som jag anser att det var och sen kan de få kolla upp vad de själva tycker om personerna.
Jag sökte faktiskt jobb på ett fik en gång och hade då de här dåliga cheferna som referens. Jag sa att den situationen var lite känslig för vi hade inte kommit så bra överens på slutet. Personalchefet på fiket jag ansökte till ringde då upp mina fd chefer och mina chefer fick det då att framstå som att jag hade varit världens subba som hade hotat kunder och näst intill stulit ur kassan. När jag sedan kontaktade min fd chefer för att höra varför i helvete de sa så nämnde de glatt att det var deras "hämnd för att jag hade slutat när jag behövdes".
Men jag glider på ämnet. Det jag menar är just att om man måste ha tusen extra projekt så tycker jag också att det är en sak som visar att det är en person som inte tar vara på sig själv också. Alternativt förstorar upp saker hystierskt mycket. Det är bättre att göra en sak riktigt bra än tusen halvdant enligt mig. Men kvantitet har kanske gått om kvalitet på marknaden nu när 24-timmar assistenter är det hippaste senaste.
Tänk om det vara samma hysteri under säg... 1100 talet. "Nej du får inte börja jobba som stallpojke! Du är ju 13 år varför har du inte jobbat på tre olika tavernor och soppat och dessutom gjort femton projekt för att höja medvetenheten om herpes i ögat?"
Jag tycker att personliga sociala förmågor borde få ta mer plats. Än har man inte introducerat intervju för juristprogrammet. Om inte annat borde man kunna sortera bort de som söker bara för att de känner att de borde och de som faktiskt vill plugga juridik oberoende om vilken motivering som ligger bakom.
Dagen det blir avgörande om du har gjort välgörenhetsarbete eller inte för att få ett jobb eller studieplats den dagen flyttar jag till Svalbard och simmar med isbjörnar.
Bex
Dessutom ska du gärna ha någon längre anställning någonstans för att visa att du är en lojal arbetare som tar saker på allvar. En längre anställning vid 22 års ålder innebär att du måste ha börjat jobba antingen direkt efter gymnasiet eller helst under gymnasiet. Men saken är då den att då måste du ha ett sådant jobb som inte kräver någon vidare utbildning och vad spelar det för roll för framtida juristbyråer om jag stod ut att jobba med enformiga jobb som en lobotomerad chimpans hade kunnat klarat i flera år.
Sen har vi den känsliga frågan med dåliga chefer. Jag anser att arbetstagare och arbetsgivare inte är motparter utan parter mot samma mål då båda tjänar på om ett företag går bra. Därför tycker jag att det är udda att det är fult att man har jobbat för dåliga chefer. Jag har jobbat för chefer som krävde orimligt mycket av en och om man någon gång inte klarade att jobba 14 timmars pass i åtta dagar utan så mycket som lunchrast (trots det faktum att det är olagligt då) och ändå vara på topp HELA TIDEN så fick man en utskällning, helst innan man skulle börja jobba så man hade 14 timmar av ytterligare ångest framför sig. Varför ska jag då inte kunna säga till nästa person jag ansökte till att ja jag har jobbat för människor som inte är kompetenta chefer och därför sa jag upp mig men genom att jobba där så lärde jag mig bla bla bla bla.
Snarare så ska man linda in det och säga att samarbetet in fungerade och tralala. Det är väl bättre att jag säger som jag anser att det var och sen kan de få kolla upp vad de själva tycker om personerna.
Jag sökte faktiskt jobb på ett fik en gång och hade då de här dåliga cheferna som referens. Jag sa att den situationen var lite känslig för vi hade inte kommit så bra överens på slutet. Personalchefet på fiket jag ansökte till ringde då upp mina fd chefer och mina chefer fick det då att framstå som att jag hade varit världens subba som hade hotat kunder och näst intill stulit ur kassan. När jag sedan kontaktade min fd chefer för att höra varför i helvete de sa så nämnde de glatt att det var deras "hämnd för att jag hade slutat när jag behövdes".
Men jag glider på ämnet. Det jag menar är just att om man måste ha tusen extra projekt så tycker jag också att det är en sak som visar att det är en person som inte tar vara på sig själv också. Alternativt förstorar upp saker hystierskt mycket. Det är bättre att göra en sak riktigt bra än tusen halvdant enligt mig. Men kvantitet har kanske gått om kvalitet på marknaden nu när 24-timmar assistenter är det hippaste senaste.
Tänk om det vara samma hysteri under säg... 1100 talet. "Nej du får inte börja jobba som stallpojke! Du är ju 13 år varför har du inte jobbat på tre olika tavernor och soppat och dessutom gjort femton projekt för att höja medvetenheten om herpes i ögat?"
Jag tycker att personliga sociala förmågor borde få ta mer plats. Än har man inte introducerat intervju för juristprogrammet. Om inte annat borde man kunna sortera bort de som söker bara för att de känner att de borde och de som faktiskt vill plugga juridik oberoende om vilken motivering som ligger bakom.
Dagen det blir avgörande om du har gjort välgörenhetsarbete eller inte för att få ett jobb eller studieplats den dagen flyttar jag till Svalbard och simmar med isbjörnar.
Bex
