Jag får vara knäpp jag är kvinna, vad är din ursäkt?
Jag ska ta i det ämnet jag helst undviker. Killar. Direkt på.
Nåja. Jag har märkt att när jag pratar eller "Rantar" om killar så tror många att det är väldigt personligt. Vilket det är vid något tillfälle men oftast inte. Om man är en person som läser min blogg (vilket jag på något vis hoppas att ni inte gör.. lite läskigt på nåt vis haha) så vet man att jag tycker att publika utvik är väldigt fånigt om det går på personliga nivåer. Men i alla fall. För att komma till sak.
Jag har tröttnat på en sak som är en återkommande faktor. Något som exemplifierades när jag tidigare idag kontaktades av en gammal väninna som spenderade ca 45 minuter med att prata om någon kille som skickar så extremt blandade signaler. Jag i min yra av sjukdom (där blev det personligt och sant! jag är för tillfället förkyld! grattis vilken information) och av att ha sett "He´s just not that into you" alldeles för många gånger (då det är den enda filmen förutom Crank 2 som min stackars febriga hjärna kan bryta ner) försökte snällt påpeka att han kanske helt enkelt inte var intresserad. Hon fick ett utbrott och skrek åt mig. Vilket nog var befogat. Ett stort No-no att säga så till sin tjejkompis som nog är smärtsamt medveten om faktumet (frånse här mitt tidigare inlägg snälla) men i en mycket behaglig förnekelsestadium.
Samtidigt förstod jag henne. Om det nu är så HIMLA tydligt för killar att tjejer är knäppa i bollen hur svårt kan det då vara att vara tydlig. Visst det är lite... rakt... och svårt men åtminstone så kommer folk veta det om dig. Att du är rak. För jag kan förstå förvirringen. Har du haft ihop det med en kille (säg...hånglat på en fest och sen gjort samma sak på två andra fester) och haft sporadisk telefon/facebook kontakt... borde det då inte ingå i allmänt hyfs att höra av sig. Eller är varje kontakt på ett nytt forum ett sätt att börja om? Ska det räknas som om det är helt utan tidigare historia. Ett ja på en friend request på facebook är mest ett "Vi har faktiskt träffats och nu får jag fler vänner och folk tror jag är populär hahaaaa!" eller är det "Ja vi har hånglat några gånger och jag vill fortfarande ha kontakt med dig". Jag blir inte klok på det, vilket min väninna var så vänlig att peka ut att jag minsann inte hade alla svar, tack till dig sötnos!
Så varför går man med på det? Om en kille säger "Ja jag vill fika med dig, vi hörs" och sen inte hör av sig är inte det rätt svinigt? Och om man då tar ut alla variabler om hångel och skit. Bara allmänt. Skulle en vanlig kompis till mig säga så hade jag blivit lite lagom pisst och tyckt att personen faktiskt kan höra av sig.. Om så för att säga "Hej, förlåt för att jag inte hörde av mig, saker körde ihop sig får höras annan dag kram kram"
Jag lovar det är ALLT som behövs? Hur jävla svårt kan det vara? Så varför är det okej för killar att behandla tjejer som skit.. och varför tar vi det?
Det sägs ju att män är så himla kapabla och blaha blaha men jag måste säga att det passar ganska bra in i min världsbild att det där bara är snack för det verkar helt omöjligt att säga "Thanks for playing men jag är inte intresserad".....
Ett sånt uttalande kan vara onödigt om något sexuellt alt. känslomässigt aldrig varit på bordet men har det varit det kan det faktiskt finnas en tanke att dra fram det. För så svårt är det inte.
I allmänhet tycks det att det har blivit svårare att säga ifrån. "Nej, det känns inte okej att du tar med dig 6 kompisar på min fest utan att fråga", "Nej jag tycker inte om att du kallar mig gumman och rufsar mig i håret", "Nej, det är INTE okej att lägga ut vilka bilder som helst", "Nej, jag bryr mig faktiskt inte ett dugg om vad du har att säga, håll käften och hångla istället", "Nej jag vill inte gosa efteråt, jag vill gå ut genom dörren och låtsas att vi aldrig setts" (Nu ska vi se om ni kan lista ut vilka som faktiskt handlar om mig och vilka som är tagna från en bok)
Summa sumarum:
Jag hatar inkonsekventa män som är så himla stora i trutten men har inte förmåga att säga nej. Jag menar.. enligt samhället kan jag skylla på att jag har fitta, vad är din ursäkt?
// Bex
För övrigt får jag vara hysterisk också.... vaknar man med silverfiskar i sängen, tvestjärtar i trosorna och fästingar på armbågen så går vad som helst hem. jag hatar kryp och vill ha vinter!
Nåja. Jag har märkt att när jag pratar eller "Rantar" om killar så tror många att det är väldigt personligt. Vilket det är vid något tillfälle men oftast inte. Om man är en person som läser min blogg (vilket jag på något vis hoppas att ni inte gör.. lite läskigt på nåt vis haha) så vet man att jag tycker att publika utvik är väldigt fånigt om det går på personliga nivåer. Men i alla fall. För att komma till sak.
Jag har tröttnat på en sak som är en återkommande faktor. Något som exemplifierades när jag tidigare idag kontaktades av en gammal väninna som spenderade ca 45 minuter med att prata om någon kille som skickar så extremt blandade signaler. Jag i min yra av sjukdom (där blev det personligt och sant! jag är för tillfället förkyld! grattis vilken information) och av att ha sett "He´s just not that into you" alldeles för många gånger (då det är den enda filmen förutom Crank 2 som min stackars febriga hjärna kan bryta ner) försökte snällt påpeka att han kanske helt enkelt inte var intresserad. Hon fick ett utbrott och skrek åt mig. Vilket nog var befogat. Ett stort No-no att säga så till sin tjejkompis som nog är smärtsamt medveten om faktumet (frånse här mitt tidigare inlägg snälla) men i en mycket behaglig förnekelsestadium.
Samtidigt förstod jag henne. Om det nu är så HIMLA tydligt för killar att tjejer är knäppa i bollen hur svårt kan det då vara att vara tydlig. Visst det är lite... rakt... och svårt men åtminstone så kommer folk veta det om dig. Att du är rak. För jag kan förstå förvirringen. Har du haft ihop det med en kille (säg...hånglat på en fest och sen gjort samma sak på två andra fester) och haft sporadisk telefon/facebook kontakt... borde det då inte ingå i allmänt hyfs att höra av sig. Eller är varje kontakt på ett nytt forum ett sätt att börja om? Ska det räknas som om det är helt utan tidigare historia. Ett ja på en friend request på facebook är mest ett "Vi har faktiskt träffats och nu får jag fler vänner och folk tror jag är populär hahaaaa!" eller är det "Ja vi har hånglat några gånger och jag vill fortfarande ha kontakt med dig". Jag blir inte klok på det, vilket min väninna var så vänlig att peka ut att jag minsann inte hade alla svar, tack till dig sötnos!
Så varför går man med på det? Om en kille säger "Ja jag vill fika med dig, vi hörs" och sen inte hör av sig är inte det rätt svinigt? Och om man då tar ut alla variabler om hångel och skit. Bara allmänt. Skulle en vanlig kompis till mig säga så hade jag blivit lite lagom pisst och tyckt att personen faktiskt kan höra av sig.. Om så för att säga "Hej, förlåt för att jag inte hörde av mig, saker körde ihop sig får höras annan dag kram kram"
Jag lovar det är ALLT som behövs? Hur jävla svårt kan det vara? Så varför är det okej för killar att behandla tjejer som skit.. och varför tar vi det?
Det sägs ju att män är så himla kapabla och blaha blaha men jag måste säga att det passar ganska bra in i min världsbild att det där bara är snack för det verkar helt omöjligt att säga "Thanks for playing men jag är inte intresserad".....
Ett sånt uttalande kan vara onödigt om något sexuellt alt. känslomässigt aldrig varit på bordet men har det varit det kan det faktiskt finnas en tanke att dra fram det. För så svårt är det inte.
I allmänhet tycks det att det har blivit svårare att säga ifrån. "Nej, det känns inte okej att du tar med dig 6 kompisar på min fest utan att fråga", "Nej jag tycker inte om att du kallar mig gumman och rufsar mig i håret", "Nej, det är INTE okej att lägga ut vilka bilder som helst", "Nej, jag bryr mig faktiskt inte ett dugg om vad du har att säga, håll käften och hångla istället", "Nej jag vill inte gosa efteråt, jag vill gå ut genom dörren och låtsas att vi aldrig setts" (Nu ska vi se om ni kan lista ut vilka som faktiskt handlar om mig och vilka som är tagna från en bok)
Summa sumarum:
Jag hatar inkonsekventa män som är så himla stora i trutten men har inte förmåga att säga nej. Jag menar.. enligt samhället kan jag skylla på att jag har fitta, vad är din ursäkt?
// Bex
För övrigt får jag vara hysterisk också.... vaknar man med silverfiskar i sängen, tvestjärtar i trosorna och fästingar på armbågen så går vad som helst hem. jag hatar kryp och vill ha vinter!
Känslomässig involvering betyder inte polygamisk utrotning.. eller?
Det här med tjejer och känslor. Jag kan ju då inte tala för den manliga delen eller den kvinnliga delen heller för den sakens skull så egentligen kan jag bara spekulera utifrån mig själv. Gud så politiskt korrekt sagt. Nej nu jävlans!
Varför måste tjejer vara känslomässiga våp? Varför kan det inte antas att vi bara är ute efter det fysiska?
Kan inte jag som kvinna få njuta av manlig kontakt utan att det för den sakens skull ska betyda att jag automatisk vill föda hans barn, eller åtminstone fundera över saken?
Och varför hetsar man sina kvinnliga vänninor att bli känslomässigt engagerade? "ska du träffa honom igen? Hur känns det? Vad gillar du hos honom?" Jag undrar hur man skulle reagera om man svarade "Nej, grymt jag fick hångla, att han var lättfotad?" Hade någon av mina vänninor sagt det när jag föll in i den babblande hetsande kompis rollen hade jag blivit mäktad förvånad och sen tyckt det var helt underbart. Det var som när en vän till mig klämde ur sig till en lokalkändis när denne hade gett henne komplimangen "JAg såg dig på föreställningen, du såg vacker och glad ut" varpå hon svarade med väldigt sympatisk stämma "Ja du var också glad om än inte så vacker". JAg höll på att skratta ihjäl mig. Hade en kille sagt det till en tjej hade jag nog dödat honom men när hon sa det till killen var det hur kul som helst. stackars kille i och för sig men ändå. Det berättar lite om hur snedvriden bild man har.
Faktum är att jag tror att många tjejer/kvinnor/våp luras in i den känslomässiga fällan. En kvinna har tidigare definierats utifrån den man som för närvarande varit "ansvarig" för henne. (Jo jo mensan! I Sverige blev inte ogifta kvinnor myndiga samtidigt som män förrän 1920-talet det var mindre än 100 år sen.) En tradition som jag tror inte har gått ur så mycket som vi velat.
Som kvinna ska man fortfarande ta ett känslomässigt intresse i en man då detta vanligtvis har något längre varaktighet än ett strikt fysiskt och då blir det alltså lättare att koppla ihop kvinnan med mannen. Min lösning är att jag har lite allmänt med män som jag kan tycka är lite mysiga att svärma över. Skulle det ställas till sin spets är ingen intressant mer än som ett trevligt dagdrömmeri tidsfördriv där jag får spela upp olika scenarion i huvudet bara för att det är roligt. Men det är klart.. jag skulle lika gärna kunna sticka in Orlando Bloom eller Johnny Depp eller någon annan tuff typ i rollen som killen i dagdrömmarna. Vanan har dock slagit ut så att det har blivit någon av det urval av killar som jag finner fysiskt attraktiva i min omgivning. Lika varaktigt som smaken i ett tuggummi men mysigt ändå.
Så varför då svärma över män över huvudtaget? Känslomässigt pratar vi nu för alla er som inte är vana att följa med i svängarna. Ska man ha sina standards och hoppas på att hitta någon som passar in? Tro mig min lista är lång.. krav är något jag är bra på... flexibilitet nåt annat jag är bra på.
Men för att komma tillbaka till ämnet.... Om man som kvinna ska ha ett känslomässigt intresse i de män som man har kontakt med betyder inte det att ett kvinnohjärta då är väldigt lättcharmat (och hur väl passar inte DET in i tanken om den manliga stabiliteten som en obligatorisk grundpelare i samhället... all makt åt Tengill vår egen manliga företrädare) och inte helt troget (och ändå verkar det som att det är män som ligger runt en jävla massa.. ja i alla fall om man ska tro Media.. vilket nog är en extremt dum tanke när jag tänker efter)
Jag tror jag har kommit ifrån ämnet men det gör inte så mycket.
Så hur blir det då med män? Har män ingen känslomässig involvering? Använder män bara en illusion av känslor för att snabbare få hoppa i säng med kvinnor? Det var en väldigt krass tanke och inte något jag stöder så där fasligt mycket. Är inte synen på mäns allmäna känslomässiga förmåga rätt... deprimerande? Kvinnor är ombytliga som vattenfall och män känslomässigt avancerade som gråsten... huuuuurraaaaaa! Är det därför trenden med polygami har tagits upp? Herregud som om monogami inte var krångligt nog och då pratar jag inte om delen där man inte skulle nuppa andra människor... den delen är väldigt enkel men att få ihop sitt liv med en annan människa är en himla utmaning och då bara för att göra det ännu knepigare ska man göra det med ytterligare en. Nej polygami är nog inte något för mig.. i och för sig är inte monogami något som känns överväldigande attraktivt heller fast det tror jag snarare beror på det faktum att jag är förkyld och min söta lilla vovve ligger och fiser här i fotändan. Supergulligt om det inte vore för att det är metangas i kubik och får mig att tacka min lyckliga stjärna att jag bara känner doften av en tiondel pga min täppta näsa.
Men slutklämmen tror jag inte kommer däremot tröttheten (för alla observanta personer där ute kan se att ajg skrev det här ganska sent och kan därför ha överseende med eventuella felstavningar).......
Om en kvinna totalt saknar känslomässigt intresse i en kort fysisk kontakt med en man.... är det då hon eller han som kommer vänta vid telefonen och är det hon eller han som kommer titta på sin telefon varje sekund och vänta och hoppas..
OCH vilken idiot var det som kom på idén med att ha en artikelserie med "gamla trick som funkar" som att spela svårflörtad och blaha blaha! Vi hade ju precis tagit oss förbi 1800-talet i dejting världen och så kommer någon renässans sprätt och sätter eld på hela saken! USCH!
// Bex
Varför måste tjejer vara känslomässiga våp? Varför kan det inte antas att vi bara är ute efter det fysiska?
Kan inte jag som kvinna få njuta av manlig kontakt utan att det för den sakens skull ska betyda att jag automatisk vill föda hans barn, eller åtminstone fundera över saken?
Och varför hetsar man sina kvinnliga vänninor att bli känslomässigt engagerade? "ska du träffa honom igen? Hur känns det? Vad gillar du hos honom?" Jag undrar hur man skulle reagera om man svarade "Nej, grymt jag fick hångla, att han var lättfotad?" Hade någon av mina vänninor sagt det när jag föll in i den babblande hetsande kompis rollen hade jag blivit mäktad förvånad och sen tyckt det var helt underbart. Det var som när en vän till mig klämde ur sig till en lokalkändis när denne hade gett henne komplimangen "JAg såg dig på föreställningen, du såg vacker och glad ut" varpå hon svarade med väldigt sympatisk stämma "Ja du var också glad om än inte så vacker". JAg höll på att skratta ihjäl mig. Hade en kille sagt det till en tjej hade jag nog dödat honom men när hon sa det till killen var det hur kul som helst. stackars kille i och för sig men ändå. Det berättar lite om hur snedvriden bild man har.
Faktum är att jag tror att många tjejer/kvinnor/våp luras in i den känslomässiga fällan. En kvinna har tidigare definierats utifrån den man som för närvarande varit "ansvarig" för henne. (Jo jo mensan! I Sverige blev inte ogifta kvinnor myndiga samtidigt som män förrän 1920-talet det var mindre än 100 år sen.) En tradition som jag tror inte har gått ur så mycket som vi velat.
Som kvinna ska man fortfarande ta ett känslomässigt intresse i en man då detta vanligtvis har något längre varaktighet än ett strikt fysiskt och då blir det alltså lättare att koppla ihop kvinnan med mannen. Min lösning är att jag har lite allmänt med män som jag kan tycka är lite mysiga att svärma över. Skulle det ställas till sin spets är ingen intressant mer än som ett trevligt dagdrömmeri tidsfördriv där jag får spela upp olika scenarion i huvudet bara för att det är roligt. Men det är klart.. jag skulle lika gärna kunna sticka in Orlando Bloom eller Johnny Depp eller någon annan tuff typ i rollen som killen i dagdrömmarna. Vanan har dock slagit ut så att det har blivit någon av det urval av killar som jag finner fysiskt attraktiva i min omgivning. Lika varaktigt som smaken i ett tuggummi men mysigt ändå.
Så varför då svärma över män över huvudtaget? Känslomässigt pratar vi nu för alla er som inte är vana att följa med i svängarna. Ska man ha sina standards och hoppas på att hitta någon som passar in? Tro mig min lista är lång.. krav är något jag är bra på... flexibilitet nåt annat jag är bra på.
Men för att komma tillbaka till ämnet.... Om man som kvinna ska ha ett känslomässigt intresse i de män som man har kontakt med betyder inte det att ett kvinnohjärta då är väldigt lättcharmat (och hur väl passar inte DET in i tanken om den manliga stabiliteten som en obligatorisk grundpelare i samhället... all makt åt Tengill vår egen manliga företrädare) och inte helt troget (och ändå verkar det som att det är män som ligger runt en jävla massa.. ja i alla fall om man ska tro Media.. vilket nog är en extremt dum tanke när jag tänker efter)
Jag tror jag har kommit ifrån ämnet men det gör inte så mycket.
Så hur blir det då med män? Har män ingen känslomässig involvering? Använder män bara en illusion av känslor för att snabbare få hoppa i säng med kvinnor? Det var en väldigt krass tanke och inte något jag stöder så där fasligt mycket. Är inte synen på mäns allmäna känslomässiga förmåga rätt... deprimerande? Kvinnor är ombytliga som vattenfall och män känslomässigt avancerade som gråsten... huuuuurraaaaaa! Är det därför trenden med polygami har tagits upp? Herregud som om monogami inte var krångligt nog och då pratar jag inte om delen där man inte skulle nuppa andra människor... den delen är väldigt enkel men att få ihop sitt liv med en annan människa är en himla utmaning och då bara för att göra det ännu knepigare ska man göra det med ytterligare en. Nej polygami är nog inte något för mig.. i och för sig är inte monogami något som känns överväldigande attraktivt heller fast det tror jag snarare beror på det faktum att jag är förkyld och min söta lilla vovve ligger och fiser här i fotändan. Supergulligt om det inte vore för att det är metangas i kubik och får mig att tacka min lyckliga stjärna att jag bara känner doften av en tiondel pga min täppta näsa.
Men slutklämmen tror jag inte kommer däremot tröttheten (för alla observanta personer där ute kan se att ajg skrev det här ganska sent och kan därför ha överseende med eventuella felstavningar).......
Om en kvinna totalt saknar känslomässigt intresse i en kort fysisk kontakt med en man.... är det då hon eller han som kommer vänta vid telefonen och är det hon eller han som kommer titta på sin telefon varje sekund och vänta och hoppas..
OCH vilken idiot var det som kom på idén med att ha en artikelserie med "gamla trick som funkar" som att spela svårflörtad och blaha blaha! Vi hade ju precis tagit oss förbi 1800-talet i dejting världen och så kommer någon renässans sprätt och sätter eld på hela saken! USCH!
// Bex
