up your game Pablo or get waffled
Just hemkommen från Pablo Fransisco (han har ett omöjligt namn att stava så jag tänker variera min stavning så mycket som möjligt och sen kanske jag har rätt någon gång) show här i Umeå. Mycket trevligt.
Första hade vi en svensk komiker som gjorde de typiska "åååh jag är rolig jag skämtar om svenska saker! Allsång på skansen hahaha" och sen bara för att han är stockholmare "åååh stockholm skämt som ingen annan fattar hurra!!!" Ja ja vi skrattar för att du hoppar runt som en liten studsboll med ben okej?
Nästa kille... Angry black man! Weed smoking angry black man. Mycket roligt! Skrattade hysteriskt!
Sen kommer en riktig rasta man. Drog det lite vanliga snacket man kan tänka sig. Grattis du är svart du kommer undan med jättemycket politiskt inkorrekta uttalanden om svarta hurraaaaa!! Jo då jag skrattade så jag fick kramp faktiskt.
Nästa kille var hysterisk. Jag har inte skrattat så mycket sen jag såg 123 Schtunk (teatergrupp som MÅSTE ses). Drev med tyskar, relationer och svenska språket. Summan av kardemumman var när han kom in och inlädde med "I know what you are thinking! No he isn´t Pablo either wtf!" sjukt kul! Sen var han inte så macho och jag gillar det.
Så stämningen var på topp när den beryktade Pablo Fransissswelrwowelsco dök upp.
Jo jo men! Hysteriska ljudeffekter som han gör själv. Höga och låga ljud. Mycket "fuck" och knullhumor. Tyvärr blev jag besviken. Det var mest nostalgi. Antagligen har våran lilla Pablo fått sina ljudeffekter i huvudet. Saken är den att det räcker inte för att det ska bli kul. Tio minuters konstant skräniga inlednings ljudeffekter var faktiskt inte kul. Sen kom han igång. Skämtade om alla cyklande Umebor med skrikande barn på cykeln (med tusen ljudeffekter) och hur dvärgar föder normal stora barn. Transformers fick vara med när han pratade om kylan. Ännu mer ljudeffekter.
Han avslutade med sin typiska "little tortilla boy" mest en nostalgi tripp.
Mycket snack om att man ska köpa grejer av alla komikerna. Men den enda som kändes som om han verkligen tog i från tårna och spelade med publiken och kom på skämt på plats var komiker nr 3 som jag pinsamt nog inte kommer ihåg vad han hetter men ska ta reda på och lägga in.
Jag vet inte om det är värt att höra samma grejer man hör på youtube i verkligheten och betala 400 kr för det.
Nej up your game and then come back.
Skämt om personer som är störst i USA är inte lika kul här.
Jag läste i VK om hur recensören (hmm ännu ett ord jag är osäker på att stava jag måste börja skriva mer seriösa texter så man får öva) tyckte att alla ljudeffekter var bäst och hur svenska komiker måste lära sig av amerikanska.
Jag håller med till viss del. Svenska komiker drar sig för att göra de klassiska kuk, fitta, knull skämten just för att det är enklare. Det ska vara lite finare. Något jag hyllar. Många amerikanska komiker håller sig mer än gärna i den regionen och faktum är... it gets old.. driv med hur ordet öl är det bästa ordet för just öl till skillnad från till exempel beer då efter tillräckligt många beer är ju det enda man kan säga är "ööööööööölh"
AWESOME!
Men som sagt. lite mer smart.. lite up to date... lite snärt och mindre imitationer av slicka mus och då är det nästan värt 400 kr för en student som lever på lån.
Over and out
Första hade vi en svensk komiker som gjorde de typiska "åååh jag är rolig jag skämtar om svenska saker! Allsång på skansen hahaha" och sen bara för att han är stockholmare "åååh stockholm skämt som ingen annan fattar hurra!!!" Ja ja vi skrattar för att du hoppar runt som en liten studsboll med ben okej?
Nästa kille... Angry black man! Weed smoking angry black man. Mycket roligt! Skrattade hysteriskt!
Sen kommer en riktig rasta man. Drog det lite vanliga snacket man kan tänka sig. Grattis du är svart du kommer undan med jättemycket politiskt inkorrekta uttalanden om svarta hurraaaaa!! Jo då jag skrattade så jag fick kramp faktiskt.
Nästa kille var hysterisk. Jag har inte skrattat så mycket sen jag såg 123 Schtunk (teatergrupp som MÅSTE ses). Drev med tyskar, relationer och svenska språket. Summan av kardemumman var när han kom in och inlädde med "I know what you are thinking! No he isn´t Pablo either wtf!" sjukt kul! Sen var han inte så macho och jag gillar det.
Så stämningen var på topp när den beryktade Pablo Fransissswelrwowelsco dök upp.
Jo jo men! Hysteriska ljudeffekter som han gör själv. Höga och låga ljud. Mycket "fuck" och knullhumor. Tyvärr blev jag besviken. Det var mest nostalgi. Antagligen har våran lilla Pablo fått sina ljudeffekter i huvudet. Saken är den att det räcker inte för att det ska bli kul. Tio minuters konstant skräniga inlednings ljudeffekter var faktiskt inte kul. Sen kom han igång. Skämtade om alla cyklande Umebor med skrikande barn på cykeln (med tusen ljudeffekter) och hur dvärgar föder normal stora barn. Transformers fick vara med när han pratade om kylan. Ännu mer ljudeffekter.
Han avslutade med sin typiska "little tortilla boy" mest en nostalgi tripp.
Mycket snack om att man ska köpa grejer av alla komikerna. Men den enda som kändes som om han verkligen tog i från tårna och spelade med publiken och kom på skämt på plats var komiker nr 3 som jag pinsamt nog inte kommer ihåg vad han hetter men ska ta reda på och lägga in.
Jag vet inte om det är värt att höra samma grejer man hör på youtube i verkligheten och betala 400 kr för det.
Nej up your game and then come back.
Skämt om personer som är störst i USA är inte lika kul här.
Jag läste i VK om hur recensören (hmm ännu ett ord jag är osäker på att stava jag måste börja skriva mer seriösa texter så man får öva) tyckte att alla ljudeffekter var bäst och hur svenska komiker måste lära sig av amerikanska.
Jag håller med till viss del. Svenska komiker drar sig för att göra de klassiska kuk, fitta, knull skämten just för att det är enklare. Det ska vara lite finare. Något jag hyllar. Många amerikanska komiker håller sig mer än gärna i den regionen och faktum är... it gets old.. driv med hur ordet öl är det bästa ordet för just öl till skillnad från till exempel beer då efter tillräckligt många beer är ju det enda man kan säga är "ööööööööölh"
AWESOME!
Men som sagt. lite mer smart.. lite up to date... lite snärt och mindre imitationer av slicka mus och då är det nästan värt 400 kr för en student som lever på lån.
Over and out
Umeå tar ett steg fram och femton steg åt helvete
I helgen har det varit Umeå fashion weekend. Måste säga att det är väldigt olika kaliber på de olika "fashion weekenden" i landet.
Sthlm fashion weekend så stänger de av en galleri och har utställningar och stora "kändis" event. Internationellt erkända märken har modevisningar och det förekommer flera visningar på samma gång. Konstfack studenter ställer ut och det är ett jävla pådrag helt enkelt.
Sen är det väldigt sällan en Weekend. Det är en Week. Det finns faktiskt så pass mycket folk som är intresserade att det finns anledning att hålla på på riktigt en längre period.
Här uppe när man gick in kungspassagen en halvtimme innan en visning av Jeans på den kortaste runwayen som fanns var den fortfarande inte klar och fiket som hade någorlunda utsikt över den tre kvm stora ytan sålde "jeans" bakelser. Gulligt men känns inte så upstyle fashion.
Omröstningen om bästa "jeans"rumpan känns som en prostituerad version av Idol blandat med vem som har mest kompisar som inte har något vettigt att göra. Men för all del. Lite poppigt koncept varför inte.
Men det ultimata vattenmärket som faktiskt gjorde mig lite ledsen då jag tycker Umeå som är en otroligt ung och drivande stad skulle kunnat prestera var tjejen som stod utanför Rex och skrek i en mic i ett tält som såg ut som en felplacerad skyddstält för byggnadskonstruktion. Knappast så mycket runway över det. Sen hela skrika i en mic i täckjacka på ett torg har lite för mycket jesuspratarna på plattan i sthlm för min smak. Tjejen som antagligen frös röven av sig ropade ut "Killen som öppnat T-shirt store ja dom flesta har nog gått förbi den butiken på väg till Clas Ohlson söker en formgivare som kan hjälpa honom fixa en ny t-shirt bla bla bla bla bla bla"
Jag var tillbaka i min barndom i en byhåla som aldrig kommer hamna på kartan om inte ett mindre folkmord sker där eller den spottar ur sig en Zlatan till snarast. Hela bykänslan tog över. Alla vet var stadens Clas Ohlson ligger och då vet man automatiskt hur man ska gå för att komma dit och JAHA på väg dit. Hur jäkla mycket prestige ligger i det? Grattis du är butiken man går förbi när man ska gå och köpa cykeldäck, konservöppnare och låsolja HURRAAAA!! Stackars pojk.
Nej upptrappning för i helvete. Umeå behöver faktiskt börja borsta av sig den dammiga bonnigheten och inse att halva grejen med en fashion weekend är pinnar i röven och amouse bouches och kanapeer och allt annat sånt skittöntigt. Hävda Norrland för fasiken.
Annars kommer vi hamna i samma liga som Kiruna där Fashion weekend är fyra fulla fjortisar som byter kläder som de köpt på Märtas Mode vid klätterställningen utanför Ica.
Nu lär jag väl bli hängd av alla som älskar Kiruna men min blogg så tyst med er! Dessutom. Kiruna är jättefint om man ska fjällvandra eller känna sig manlig i närvaron av gruvan men det är inte direkt stället man åker till för att se den senaste kollektionen från French Connection.
// Bex
Sthlm fashion weekend så stänger de av en galleri och har utställningar och stora "kändis" event. Internationellt erkända märken har modevisningar och det förekommer flera visningar på samma gång. Konstfack studenter ställer ut och det är ett jävla pådrag helt enkelt.
Sen är det väldigt sällan en Weekend. Det är en Week. Det finns faktiskt så pass mycket folk som är intresserade att det finns anledning att hålla på på riktigt en längre period.
Här uppe när man gick in kungspassagen en halvtimme innan en visning av Jeans på den kortaste runwayen som fanns var den fortfarande inte klar och fiket som hade någorlunda utsikt över den tre kvm stora ytan sålde "jeans" bakelser. Gulligt men känns inte så upstyle fashion.
Omröstningen om bästa "jeans"rumpan känns som en prostituerad version av Idol blandat med vem som har mest kompisar som inte har något vettigt att göra. Men för all del. Lite poppigt koncept varför inte.
Men det ultimata vattenmärket som faktiskt gjorde mig lite ledsen då jag tycker Umeå som är en otroligt ung och drivande stad skulle kunnat prestera var tjejen som stod utanför Rex och skrek i en mic i ett tält som såg ut som en felplacerad skyddstält för byggnadskonstruktion. Knappast så mycket runway över det. Sen hela skrika i en mic i täckjacka på ett torg har lite för mycket jesuspratarna på plattan i sthlm för min smak. Tjejen som antagligen frös röven av sig ropade ut "Killen som öppnat T-shirt store ja dom flesta har nog gått förbi den butiken på väg till Clas Ohlson söker en formgivare som kan hjälpa honom fixa en ny t-shirt bla bla bla bla bla bla"
Jag var tillbaka i min barndom i en byhåla som aldrig kommer hamna på kartan om inte ett mindre folkmord sker där eller den spottar ur sig en Zlatan till snarast. Hela bykänslan tog över. Alla vet var stadens Clas Ohlson ligger och då vet man automatiskt hur man ska gå för att komma dit och JAHA på väg dit. Hur jäkla mycket prestige ligger i det? Grattis du är butiken man går förbi när man ska gå och köpa cykeldäck, konservöppnare och låsolja HURRAAAA!! Stackars pojk.
Nej upptrappning för i helvete. Umeå behöver faktiskt börja borsta av sig den dammiga bonnigheten och inse att halva grejen med en fashion weekend är pinnar i röven och amouse bouches och kanapeer och allt annat sånt skittöntigt. Hävda Norrland för fasiken.
Annars kommer vi hamna i samma liga som Kiruna där Fashion weekend är fyra fulla fjortisar som byter kläder som de köpt på Märtas Mode vid klätterställningen utanför Ica.
Nu lär jag väl bli hängd av alla som älskar Kiruna men min blogg så tyst med er! Dessutom. Kiruna är jättefint om man ska fjällvandra eller känna sig manlig i närvaron av gruvan men det är inte direkt stället man åker till för att se den senaste kollektionen från French Connection.
// Bex
släng gammalt skit och spela bilspel istället
Jag har de senaste timmarna gjort en ordentlig rensning. Bland saker, musik, gamla inlägg och allmänt bara gamla prylar. Det är intressant hur sentimental man blir men när man tänker efter så minns man mer och mer det dåliga med det man just har valt att slänga.
Att vara sentimental är lite som selektiv hörsel. Man väljer bort det man helst inte vill hantera eller relatera till. Sen när man lyssnar noga eller lägger känslorna åt sidan och tittar på faktan kan man bli förvånad över hur mycket skit man sopat under mattan.
Att glömma bort den skiten är inte helt bra. För fortsätter man sopa så kommer man snart inte kunna se mattan för all skit. Det är mycket som behöver lösas. Mycket som behöver hanteras och ställning behöver tas. Saken är den att man oftast skjuter upp det eller tar en för hård ställning för tidigt och är sedan för stolt för att ändra på sig. Tyvärr har det gamla ordspråket "tänk först agera sen" nog rätt om än just den saken inte är något jag tänker predika för då jag vid ett flertal tillfällen inte uppvisat förståelse för det ordspråket.
Är det kanske så att om man saktar ner hela sin tillvaro några knop så skulle mycket visa sig. Mycket skulle förändra sig. Bara för att man inte gillar en bild man tagit precis efter den togs betyder inte det att bilden i sig är dålig. Ofta tar man fram gamla bilder och borstar av dem och plötsligt är de vackrare än någonsin. Är det sentimentaliteten som gör sig påmind eller kliver förnuftet in under perioden då man är åtskild.
Jag undrar jag.....
Ska man ge gamla avlagda relationer, saker, bilder, musik en chans eller bara gå vidare och inse att man inte längre är samma person. Jag ska ovilligt erkänna att jag vet inte.
En klok man sa en gång angående avslutade relationer "Man ska vänta ett år efter att man gjort slut sen kanske man kan umgås igen och se om man hittar anledningen till att man alls började umgås"
Vänskapen kanske finns kvar även om känslorna är döda sen länge. Döda, begravda, maskätna och utbajsade för att sedan bli förenade med jorden.
Eller lever den bittra smaken av gräl kvar hur länge man än väntar... eller är det att vara småsint?
För att inte prata om gamla vänskaper. Hur ska man veta om man ska försöka ge sig på det igen? HERREGUD. det finns ju en miljon människor man inte träffat på år bara för att man flyttat och gjort tusen miljoner saker. Vänskapen är inte upplöst och har aldrig haft några problem men ändå hörs man inte längre. Är då vänskapen död på samma sätt som att saknade personer dödförklaras efter x antal år (orkar inte kolla upp vad det står i lagboken om just dödförklaringar just nu) bara för brist av aktivitet.
Gäller det samma sak för vänskaper. Har det slutat i krig ska man då vänta ett år innan man återvänder till slagen mark och ser vad man kan hitta i ruinerna? (oerhört filosofiskt och bildligt blev det plötsligt)
Då tror jag att man måste komma in på tanken om man "älskade" personen.
Sen behöver man en definition av att "älska" någon innebär och DEN biten låter jag bli att gå in på för annars kommer jag bli sittande hela natten.
Saken är nog den att sentimentalitet i all ära men det finns en anledning att man slutat använda saken i fråga, slutat umgåtts eller helt enkelt gjort slut (för att ta in den sista delen i mitt allmäna babblande) och den måste man komma ihåg och sen kan man ägna sig åt att minnas någon anna gång... inte när man rensar.
För övrigt anser jag att bilspel är underskattat
Att vara sentimental är lite som selektiv hörsel. Man väljer bort det man helst inte vill hantera eller relatera till. Sen när man lyssnar noga eller lägger känslorna åt sidan och tittar på faktan kan man bli förvånad över hur mycket skit man sopat under mattan.
Att glömma bort den skiten är inte helt bra. För fortsätter man sopa så kommer man snart inte kunna se mattan för all skit. Det är mycket som behöver lösas. Mycket som behöver hanteras och ställning behöver tas. Saken är den att man oftast skjuter upp det eller tar en för hård ställning för tidigt och är sedan för stolt för att ändra på sig. Tyvärr har det gamla ordspråket "tänk först agera sen" nog rätt om än just den saken inte är något jag tänker predika för då jag vid ett flertal tillfällen inte uppvisat förståelse för det ordspråket.
Är det kanske så att om man saktar ner hela sin tillvaro några knop så skulle mycket visa sig. Mycket skulle förändra sig. Bara för att man inte gillar en bild man tagit precis efter den togs betyder inte det att bilden i sig är dålig. Ofta tar man fram gamla bilder och borstar av dem och plötsligt är de vackrare än någonsin. Är det sentimentaliteten som gör sig påmind eller kliver förnuftet in under perioden då man är åtskild.
Jag undrar jag.....
Ska man ge gamla avlagda relationer, saker, bilder, musik en chans eller bara gå vidare och inse att man inte längre är samma person. Jag ska ovilligt erkänna att jag vet inte.
En klok man sa en gång angående avslutade relationer "Man ska vänta ett år efter att man gjort slut sen kanske man kan umgås igen och se om man hittar anledningen till att man alls började umgås"
Vänskapen kanske finns kvar även om känslorna är döda sen länge. Döda, begravda, maskätna och utbajsade för att sedan bli förenade med jorden.
Eller lever den bittra smaken av gräl kvar hur länge man än väntar... eller är det att vara småsint?
För att inte prata om gamla vänskaper. Hur ska man veta om man ska försöka ge sig på det igen? HERREGUD. det finns ju en miljon människor man inte träffat på år bara för att man flyttat och gjort tusen miljoner saker. Vänskapen är inte upplöst och har aldrig haft några problem men ändå hörs man inte längre. Är då vänskapen död på samma sätt som att saknade personer dödförklaras efter x antal år (orkar inte kolla upp vad det står i lagboken om just dödförklaringar just nu) bara för brist av aktivitet.
Gäller det samma sak för vänskaper. Har det slutat i krig ska man då vänta ett år innan man återvänder till slagen mark och ser vad man kan hitta i ruinerna? (oerhört filosofiskt och bildligt blev det plötsligt)
Då tror jag att man måste komma in på tanken om man "älskade" personen.
Sen behöver man en definition av att "älska" någon innebär och DEN biten låter jag bli att gå in på för annars kommer jag bli sittande hela natten.
Saken är nog den att sentimentalitet i all ära men det finns en anledning att man slutat använda saken i fråga, slutat umgåtts eller helt enkelt gjort slut (för att ta in den sista delen i mitt allmäna babblande) och den måste man komma ihåg och sen kan man ägna sig åt att minnas någon anna gång... inte när man rensar.
För övrigt anser jag att bilspel är underskattat
