Bex Bittra Blogg

Jag har de senaste timmarna gjort en ordentlig rensning. Bland saker, musik, gamla inlägg och allmänt bara gamla prylar. Det är intressant hur sentimental man blir men när man tänker efter så minns man mer och mer det dåliga med det man just har valt att slänga.
Att vara sentimental är lite som selektiv hörsel. Man väljer bort det man helst inte vill hantera eller relatera till. Sen när man lyssnar noga eller lägger känslorna åt sidan och tittar på faktan kan man bli förvånad över hur mycket skit man sopat under mattan.
Att glömma bort den skiten är inte helt bra. För fortsätter man sopa så kommer man snart inte kunna se mattan för all skit. Det är mycket som behöver lösas. Mycket som behöver hanteras och ställning behöver tas. Saken är den att man oftast skjuter upp det eller tar en för hård ställning för tidigt och är sedan för stolt för att ändra på sig. Tyvärr har det gamla ordspråket "tänk först agera sen" nog rätt om än just den saken inte är något jag tänker predika för då jag vid ett flertal tillfällen inte uppvisat förståelse för det ordspråket.

Är det kanske så att om man saktar ner hela sin tillvaro några knop så skulle mycket visa sig. Mycket skulle förändra sig. Bara för att man inte gillar en bild man tagit precis efter den togs betyder inte det att bilden i sig är dålig. Ofta tar man fram gamla bilder och borstar av dem och plötsligt är de vackrare än någonsin. Är det sentimentaliteten som gör sig påmind eller kliver förnuftet in under perioden då man är åtskild.
Jag undrar jag.....
Ska man ge gamla avlagda relationer, saker, bilder, musik en chans eller bara gå vidare och inse att man inte längre är samma person. Jag ska ovilligt erkänna att jag vet inte.

En klok man sa en gång angående avslutade relationer "Man ska vänta ett år efter att man gjort slut sen kanske man kan umgås igen och se om man hittar anledningen till att man alls började umgås"
Vänskapen kanske finns kvar även om känslorna är döda sen länge. Döda, begravda, maskätna och utbajsade för att sedan bli förenade med jorden.
Eller lever den bittra smaken av gräl kvar hur länge man än väntar... eller är det att vara småsint?

För att inte prata om gamla vänskaper. Hur ska man veta om man ska försöka ge sig på det igen? HERREGUD. det finns ju en miljon människor man inte träffat på år bara för att man flyttat och gjort tusen miljoner saker. Vänskapen är inte upplöst och har aldrig haft några problem men ändå hörs man inte längre. Är då vänskapen död på samma sätt som att saknade personer dödförklaras efter x antal år (orkar inte kolla upp vad det står i lagboken om just dödförklaringar just nu) bara för brist av aktivitet.
Gäller det samma sak för vänskaper. Har det slutat i krig ska man då vänta ett år innan man återvänder till slagen mark och ser vad man kan hitta i ruinerna? (oerhört filosofiskt och bildligt blev det plötsligt)
Då tror jag att man måste komma in på tanken om man "älskade" personen.
Sen behöver man en definition av att "älska" någon innebär och DEN biten låter jag bli att gå in på för annars kommer jag bli sittande hela natten.

Saken är nog den att sentimentalitet i all ära men det finns en anledning att man slutat använda saken i fråga, slutat umgåtts eller helt enkelt gjort slut (för att ta in den sista delen i mitt allmäna babblande) och den måste man komma ihåg och sen kan man ägna sig åt att minnas någon anna gång... inte när man rensar.



För övrigt anser jag att bilspel är underskattat