Skugge och sånt
God förmiddag världen.
Det bästa som finns i livet är litteratur som man bara läser när man sitter på toaletten. jojomen till och med fina små flickor som jag sitter ibland en 10 minuter extra bara för att få läsa klart Fantomen eller någon annan görhäftig tidning.
Här om dagen hade jag lyckats få med mig en CHIC hem (tack kära mor) och satt och bläddrade i godan ro när en av mina irritationsobjekt dök upp. Linda Skugge.
En person som man ska hata eller beundra. Jag har länge haft mer eller mindre svårt för henne. Jag har läst både fittstim och "Det finns en speciel plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra". Jag blev båda gångerna så förbannad att jag genast gav mig i kast med att skriva en bok om hur överskattat och löjligt feminismen faktiskt är.
Sedan har jag lugnat ner ned mig och övergett projektet. Men nu fanns den här fina lilla krönikan i CHIC. oerhört tjusigt.
Som vanligt förväntade jag mig att få ett raseriattack och började hata och tycka att alla som kallar sig feminister är hycklade puckon. Men icke. här satt istället självaste Linda Skugge och sa att feminismen hade gått för långt i viss mån. Att det ska tas med "en nypa salt" för att citera. Dessutom poserar hon i ett tajt fodral av mörkaste svart och är sminkad och ser ut som Dita von Teese med kläderna på. Så härligt.
Efter en stunds försökande lyckades jag i alla fall bli förbannad. Att sitta och kritisera dagisfröknars behandlande av småbarn då dessa tydligen behandlar flickor och pojkar olika utifrån kön (Jag var en bråkstake som barn som rymde hemifrån och jag fick precis samma behandling som de andra bråkiga barnen. Kanske bara var mitt dagis då) och sedan några år senare säga att man måste ta allt med en nypa salt. nähä? Menar du det? är du säker?
Det kunde jag talat om för dig för bra länge sen! Att tjejer idag har blivit så övergödda av "ta ingen skit" och "stå på dig" har kontaminerat deras syn på omvärlden var väl inget förvånande?
Säg "karriären börjar på botten och det är bara att jobba sig upp" eller "hårt arbete lönar sig" istället. det tror jag skulle ge bättre konsekvenser vet du vad.
Over and out
// Bex
Det bästa som finns i livet är litteratur som man bara läser när man sitter på toaletten. jojomen till och med fina små flickor som jag sitter ibland en 10 minuter extra bara för att få läsa klart Fantomen eller någon annan görhäftig tidning.
Här om dagen hade jag lyckats få med mig en CHIC hem (tack kära mor) och satt och bläddrade i godan ro när en av mina irritationsobjekt dök upp. Linda Skugge.
En person som man ska hata eller beundra. Jag har länge haft mer eller mindre svårt för henne. Jag har läst både fittstim och "Det finns en speciel plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra". Jag blev båda gångerna så förbannad att jag genast gav mig i kast med att skriva en bok om hur överskattat och löjligt feminismen faktiskt är.
Sedan har jag lugnat ner ned mig och övergett projektet. Men nu fanns den här fina lilla krönikan i CHIC. oerhört tjusigt.
Som vanligt förväntade jag mig att få ett raseriattack och började hata och tycka att alla som kallar sig feminister är hycklade puckon. Men icke. här satt istället självaste Linda Skugge och sa att feminismen hade gått för långt i viss mån. Att det ska tas med "en nypa salt" för att citera. Dessutom poserar hon i ett tajt fodral av mörkaste svart och är sminkad och ser ut som Dita von Teese med kläderna på. Så härligt.
Efter en stunds försökande lyckades jag i alla fall bli förbannad. Att sitta och kritisera dagisfröknars behandlande av småbarn då dessa tydligen behandlar flickor och pojkar olika utifrån kön (Jag var en bråkstake som barn som rymde hemifrån och jag fick precis samma behandling som de andra bråkiga barnen. Kanske bara var mitt dagis då) och sedan några år senare säga att man måste ta allt med en nypa salt. nähä? Menar du det? är du säker?
Det kunde jag talat om för dig för bra länge sen! Att tjejer idag har blivit så övergödda av "ta ingen skit" och "stå på dig" har kontaminerat deras syn på omvärlden var väl inget förvånande?
Säg "karriären börjar på botten och det är bara att jobba sig upp" eller "hårt arbete lönar sig" istället. det tror jag skulle ge bättre konsekvenser vet du vad.
Over and out
// Bex
Väktare, OV:s och grabbarna grus
God kväll världen.
I helgen var jag och några vänner ute och jag tvingade reflektera över väktare/ordningsvakter och dyl.
Vi ska gå in på en klubb och när jag räckt fram min legetimation kallar vakten mig för "maria" vilket visserligen är mitt mellannamn men VA? Klubben är liten och det är synth tema. Mycket mysigt.
Sen går jag förbi vakten igen och han säger "Du är mycket vacker maria". Jag ler och säger tack och går. Jag HETER INTE MARIA!! tilltalsnamnet är alltid fetstilt på ett leg just för att du ska kunna identifiera vilket som är tilltalsnamnet och om du jobbar på vakt på en klubb borde du ha koll på leg.
Jag går förbi vakten igen (ett himla springande på mig den kvällen) och han ser ut som att han ska ta tag i mig samtidigt som han ler och säger något som jag inte hör men det började med "Maria bla bla bla bla bla".
Då bestämmer jag mig att visa tydligt att jag inte är intresserad av någon som kallar mig vid fel namn trots att han leggat mig och går fram till min kompis pojkvän och säger åt honom att lägga armarna runt mig och pussa mig på kinden. Sagt och gjort och vakten verkar ge upp.
Absolut får man ragga på folk men jag MÅSTE säga att jag tycker det är rätt dåligt uppförande att göra det när man jobbar. Sen har jag haft erfarenhet av vänner som blivit raggade på av vakter och när de sagt att de inte var intresserade så har vakten kastat ut dem. (Vill tillägga att jag i regel har absolut ingenting emot väktare, ordningsvakter eller poliser. De får mycket oförtjänad smutskastning. ) Men har du väl blivit utkastad så spelar det ingen roll om du påstår att det var för att du dissade honom eller inte. det är han som bestämmer. Därför gjorde jag så att jag lät visa att jag inte var tillgänglig genom att be min kompis pojkvän lägga armarna kring mig.
Ytterligare en variabel som jag inte tyckte om var att han såg ut att vara mycket äldre än mig. Han fick reda på hur gammal jag var och om han har något vett i skallen (eller bara lider av ett överskott av rynkor) så flirtar han inte med mig.
För övrigt blir jag ruskigt förbannad på människor som snackar skit om väktare el. dyl. Om du som läser det här är en sådan person börja fråga dig TVÅ saker innan du säger något taskigt om en väktare el. dyl. igen.
"Visste jag vad som hade hänt INNAN själva omhändertagandet?"
"Vad hade hänt om vakten INTE hade varit där?"
Om svaret på första frågan är "nej" så håll tyst!
Och om någon vågar säga att de får ta en smäll så kan jag ju säga. Om en väktare el. dyl. ska tåla stryk då borde all kassapersonal tåla ett rån.
Ur ren strategisk synvinkel ska man vara trevlig mot all sorts personal hur tror du annars man får bäst service?
over and out
// Bex
I helgen var jag och några vänner ute och jag tvingade reflektera över väktare/ordningsvakter och dyl.
Vi ska gå in på en klubb och när jag räckt fram min legetimation kallar vakten mig för "maria" vilket visserligen är mitt mellannamn men VA? Klubben är liten och det är synth tema. Mycket mysigt.
Sen går jag förbi vakten igen och han säger "Du är mycket vacker maria". Jag ler och säger tack och går. Jag HETER INTE MARIA!! tilltalsnamnet är alltid fetstilt på ett leg just för att du ska kunna identifiera vilket som är tilltalsnamnet och om du jobbar på vakt på en klubb borde du ha koll på leg.
Jag går förbi vakten igen (ett himla springande på mig den kvällen) och han ser ut som att han ska ta tag i mig samtidigt som han ler och säger något som jag inte hör men det började med "Maria bla bla bla bla bla".
Då bestämmer jag mig att visa tydligt att jag inte är intresserad av någon som kallar mig vid fel namn trots att han leggat mig och går fram till min kompis pojkvän och säger åt honom att lägga armarna runt mig och pussa mig på kinden. Sagt och gjort och vakten verkar ge upp.
Absolut får man ragga på folk men jag MÅSTE säga att jag tycker det är rätt dåligt uppförande att göra det när man jobbar. Sen har jag haft erfarenhet av vänner som blivit raggade på av vakter och när de sagt att de inte var intresserade så har vakten kastat ut dem. (Vill tillägga att jag i regel har absolut ingenting emot väktare, ordningsvakter eller poliser. De får mycket oförtjänad smutskastning. ) Men har du väl blivit utkastad så spelar det ingen roll om du påstår att det var för att du dissade honom eller inte. det är han som bestämmer. Därför gjorde jag så att jag lät visa att jag inte var tillgänglig genom att be min kompis pojkvän lägga armarna kring mig.
Ytterligare en variabel som jag inte tyckte om var att han såg ut att vara mycket äldre än mig. Han fick reda på hur gammal jag var och om han har något vett i skallen (eller bara lider av ett överskott av rynkor) så flirtar han inte med mig.
För övrigt blir jag ruskigt förbannad på människor som snackar skit om väktare el. dyl. Om du som läser det här är en sådan person börja fråga dig TVÅ saker innan du säger något taskigt om en väktare el. dyl. igen.
"Visste jag vad som hade hänt INNAN själva omhändertagandet?"
"Vad hade hänt om vakten INTE hade varit där?"
Om svaret på första frågan är "nej" så håll tyst!
Och om någon vågar säga att de får ta en smäll så kan jag ju säga. Om en väktare el. dyl. ska tåla stryk då borde all kassapersonal tåla ett rån.
Ur ren strategisk synvinkel ska man vara trevlig mot all sorts personal hur tror du annars man får bäst service?
over and out
// Bex
Håll ditt löfte...
God eftermiddag världen.
Jag lovade i mitt första inlägg att jag skulle berätta om det var något som var jättebra och nu ska jag se till att göra det också.
Hade seminarium nu på morgonen. Mycket givande faktiskt. Eller snarare vi ägde våra motståndares rumpor vilket alltid är en trevligt upplevelse. Men sen får man väl tänka på att vi blev tilldelade våra åsikter i uppgiften och då var det bara att gilla läget och göra sitt bästa. Jag fick en åsikt som jag delar vilket underlättar motivationen.
Nåja när redovisningen var över och vi fått beröm från läraren (hela seminariegruppen då) så gick jag och tjejerna i gruppen till Wayne´s.
Sitta och prata allt mellan himmel och jord är något jag stödjer på allra högsta nivå. Man lär känna varandra och man märker hur mycket man har saknat det att bara få öppna munnen och babbla. Inte behöva tänka igenom vad man ska säga för att se till att inte trampa i klaveret. Nej två timmar av vad som bara kan definieras som "tjejsnack" är som balsam för själen. Sen att första utkastet av Uppsatsen är sammansatt och nu bara ska redigeras inför handlednings inlämningen gör ju saken ännu bättre.
Jag tror att tjejsnack är underskattat. Det är ett sätt att få verbalisera sina tankar på ett kreativt sätt. Att dessutom att göra det med människor som ligger på samma nivå som en själv gör allting liiiiite bättre. Vi är alla tre intelligent och socialt kompetenta vilket gör att man verkligen kan diskutera allt från religion till relationer till sämhällsstrukturer till skvaller.
För att citera en insiktsfull man:
Life is good
Over and out
// Bex
Jag lovade i mitt första inlägg att jag skulle berätta om det var något som var jättebra och nu ska jag se till att göra det också.
Hade seminarium nu på morgonen. Mycket givande faktiskt. Eller snarare vi ägde våra motståndares rumpor vilket alltid är en trevligt upplevelse. Men sen får man väl tänka på att vi blev tilldelade våra åsikter i uppgiften och då var det bara att gilla läget och göra sitt bästa. Jag fick en åsikt som jag delar vilket underlättar motivationen.
Nåja när redovisningen var över och vi fått beröm från läraren (hela seminariegruppen då) så gick jag och tjejerna i gruppen till Wayne´s.
Sitta och prata allt mellan himmel och jord är något jag stödjer på allra högsta nivå. Man lär känna varandra och man märker hur mycket man har saknat det att bara få öppna munnen och babbla. Inte behöva tänka igenom vad man ska säga för att se till att inte trampa i klaveret. Nej två timmar av vad som bara kan definieras som "tjejsnack" är som balsam för själen. Sen att första utkastet av Uppsatsen är sammansatt och nu bara ska redigeras inför handlednings inlämningen gör ju saken ännu bättre.
Jag tror att tjejsnack är underskattat. Det är ett sätt att få verbalisera sina tankar på ett kreativt sätt. Att dessutom att göra det med människor som ligger på samma nivå som en själv gör allting liiiiite bättre. Vi är alla tre intelligent och socialt kompetenta vilket gör att man verkligen kan diskutera allt från religion till relationer till sämhällsstrukturer till skvaller.
För att citera en insiktsfull man:
Life is good
Over and out
// Bex
Stilpolisen tar dig
God kväll världen.
Som många som känner mig lite närmare vet om tycker jag om att röra på mig. Träna om man så vill säga. Jag tycker om att kunna säga att jag ska till gymmet och jag blir lite glad varje gång jag går därifrån och inser att nu kan jag lägga ångesten över de där chipsen på hyllan. Vem bryr sig?
Jag är en av de där lyckliga få som ser ut som strypt tomat när de tränar. Jag blir extremt röd i ansiktet och ju mer vältränad jag blir desto svettigare blir jag.
När jag var en liten parvel tyckte jag det var ASJOBBIGT och SKITPINSAMT att det var så men numera struntar jag i det. Det är väl inte det jag skriver på mitt cv men herregud.
Dock blir jag alldeles förstummad när jag ser människor som stylar sig på gymmet. innan de ska träna. Hur tänkte de då? Mitt hår måste ligga rätt när jag ligger på rygg och låtsas cykla på rygg. Mitt smink ska sitta perfekt när jag sitter på en låtsas cykel som inte tar mig någonstans. Vem bryr sig?
Jag såg en tjej idag i omklädningsrummet som faktiskt stod och friserade sig.... eeeeh... va? Hur tänkte du nu? Du ska gå på aerobics (jojomän jag hörde när hon pratade med sin kompis.. som för övrigt INTE stylade sig det finns normala människor i världen fortfarande).
Okej okej okej det finns ett tillfälle då det är okej att fixa håret. Då man har lugg som åker ner i ögonen eller etapper som inte riktigt är så långa att de fastnar i tofsen. Sånt kan jag absolut förstå. Jag hatar att få hår i ögonen när man skuttar omkring som en galen känguru. Det kräver inte fyra och en halv minuts fixande... jag lovar..
Over and out
// Bex
Som många som känner mig lite närmare vet om tycker jag om att röra på mig. Träna om man så vill säga. Jag tycker om att kunna säga att jag ska till gymmet och jag blir lite glad varje gång jag går därifrån och inser att nu kan jag lägga ångesten över de där chipsen på hyllan. Vem bryr sig?
Jag är en av de där lyckliga få som ser ut som strypt tomat när de tränar. Jag blir extremt röd i ansiktet och ju mer vältränad jag blir desto svettigare blir jag.
När jag var en liten parvel tyckte jag det var ASJOBBIGT och SKITPINSAMT att det var så men numera struntar jag i det. Det är väl inte det jag skriver på mitt cv men herregud.
Dock blir jag alldeles förstummad när jag ser människor som stylar sig på gymmet. innan de ska träna. Hur tänkte de då? Mitt hår måste ligga rätt när jag ligger på rygg och låtsas cykla på rygg. Mitt smink ska sitta perfekt när jag sitter på en låtsas cykel som inte tar mig någonstans. Vem bryr sig?
Jag såg en tjej idag i omklädningsrummet som faktiskt stod och friserade sig.... eeeeh... va? Hur tänkte du nu? Du ska gå på aerobics (jojomän jag hörde när hon pratade med sin kompis.. som för övrigt INTE stylade sig det finns normala människor i världen fortfarande).
Okej okej okej det finns ett tillfälle då det är okej att fixa håret. Då man har lugg som åker ner i ögonen eller etapper som inte riktigt är så långa att de fastnar i tofsen. Sånt kan jag absolut förstå. Jag hatar att få hår i ögonen när man skuttar omkring som en galen känguru. Det kräver inte fyra och en halv minuts fixande... jag lovar..
Over and out
// Bex
Men vart går gränsen?
God kväll världen
Det är söndag kväll. Alla denna depressionens kväll. De flesta av oss är lite slitna efter helgen. Eller uppvilad om man är lagd åt det hållet.
Själv har jag spenderat helgen med att festa två dagar i rad. Dock blev det en mycket lugn kväll igår med dans med ett gäng vänner. Mycket trevligt faktiskt.
Men jag fick en liten härlig insikt som jag faktiskt gärna avstått från att få.
Jag själv valde att dricka ytterst lite under gårdagens kväll. Kände inte för det så då fick det vara. Sen låg krogen på gång avstånd från min lägenhet vilket gjorde att kvällen blev ytterligare lite enklare.
På dansgolvet är min regel att man bara dansar med folk.
Ragga är inte min grej. Jag älskar att dansa och har inget problem med att dansa nära någon men det betyder INTE att personen har "halva inne" så att säga.
Men igår fick jag uppleva en kille/man/pojkvasker som valde den fina tonen att viska att jag kunde få uppleva diverse saker med honom (och då pratar vi inte romantiska middagar och liderliga kyssar). Vad han sa exakt behöver inte upprepas då detta är en blogg öppen för allmänheten. Först var jag övertygad om att han måste skämta. Såna grova saker säger man inte. Inte till en mer eller mindre främmande människa. (Visste vem han var från tidigare).
Sedan började jag tvivla på om han skämtade. När han sedan lite skojsamt skulle lägga handen kring halsen på mig fick jag nog. Vad är det för jävla sätt?
Upprörd tog jag tag i hans handled och vred den åt sidan. Jag tror inte han registerarade det nämnvärt mer än att jag inte verkade gilla idén. Ilsket gick jag därifrån och gick ut för att ta luft med en av mina närmare vänninor.
Hon reagerade på samma sätt som jag hade gjort över vad killen hade sagt.
Sedan kommer ytterligare en ytlig bekant fram. Han lägger handen kring min midja. Även han är tämligen berusad.
Efter att ha stått och småpratat ett tag verkar han lägga märke till min urringning och drar ett finger över den.
Här blev jag förbannad och tog bort hans hand och drämde till den. Han verkade inte ta någon större notis mer än att jag inte uppskattade vad han gjort.
Jag kan absolut ta ett skämt. Inga problem alls. Jag har inget problem med att folk flirtar och raggar på varandra. Men sen när är det okej att ragga med löften om våldsporr eller att ta på någon på intima ställen utan att personen har uttryckligen har gett sitt medtycke. En skämtsam klapp i häcken från en kompis kan jag leva med men ett finger mellan brösten från en ytlig bekant är inget jag tänker tolerera och det borde inte någon annan göra heller.
Skärpning världen!!
Vad är det för fel på att säga att någon är söt eller har en snygg tröja eller bara fråga vad människan heter?
Over and out
// Bex
Det är söndag kväll. Alla denna depressionens kväll. De flesta av oss är lite slitna efter helgen. Eller uppvilad om man är lagd åt det hållet.
Själv har jag spenderat helgen med att festa två dagar i rad. Dock blev det en mycket lugn kväll igår med dans med ett gäng vänner. Mycket trevligt faktiskt.
Men jag fick en liten härlig insikt som jag faktiskt gärna avstått från att få.
Jag själv valde att dricka ytterst lite under gårdagens kväll. Kände inte för det så då fick det vara. Sen låg krogen på gång avstånd från min lägenhet vilket gjorde att kvällen blev ytterligare lite enklare.
På dansgolvet är min regel att man bara dansar med folk.
Ragga är inte min grej. Jag älskar att dansa och har inget problem med att dansa nära någon men det betyder INTE att personen har "halva inne" så att säga.
Men igår fick jag uppleva en kille/man/pojkvasker som valde den fina tonen att viska att jag kunde få uppleva diverse saker med honom (och då pratar vi inte romantiska middagar och liderliga kyssar). Vad han sa exakt behöver inte upprepas då detta är en blogg öppen för allmänheten. Först var jag övertygad om att han måste skämta. Såna grova saker säger man inte. Inte till en mer eller mindre främmande människa. (Visste vem han var från tidigare).
Sedan började jag tvivla på om han skämtade. När han sedan lite skojsamt skulle lägga handen kring halsen på mig fick jag nog. Vad är det för jävla sätt?
Upprörd tog jag tag i hans handled och vred den åt sidan. Jag tror inte han registerarade det nämnvärt mer än att jag inte verkade gilla idén. Ilsket gick jag därifrån och gick ut för att ta luft med en av mina närmare vänninor.
Hon reagerade på samma sätt som jag hade gjort över vad killen hade sagt.
Sedan kommer ytterligare en ytlig bekant fram. Han lägger handen kring min midja. Även han är tämligen berusad.
Efter att ha stått och småpratat ett tag verkar han lägga märke till min urringning och drar ett finger över den.
Här blev jag förbannad och tog bort hans hand och drämde till den. Han verkade inte ta någon större notis mer än att jag inte uppskattade vad han gjort.
Jag kan absolut ta ett skämt. Inga problem alls. Jag har inget problem med att folk flirtar och raggar på varandra. Men sen när är det okej att ragga med löften om våldsporr eller att ta på någon på intima ställen utan att personen har uttryckligen har gett sitt medtycke. En skämtsam klapp i häcken från en kompis kan jag leva med men ett finger mellan brösten från en ytlig bekant är inget jag tänker tolerera och det borde inte någon annan göra heller.
Skärpning världen!!
Vad är det för fel på att säga att någon är söt eller har en snygg tröja eller bara fråga vad människan heter?
Over and out
// Bex
Vegeterianism och semesterkrav
God dag världen
Har just anlänt tillbaka till min fina hemstad efter en veckas semester från tillvaron.
Det är en lustig sak att vara på semester. Bättre verklighetsflykt finns nog inte. Man går verkligen in för det. Man SKA slappna av. Man SKA njuta. Det SKA vara kul.
Semester är egentligen ganska bitterljuvt. Som att stå i kö till att borda planet eller vänta på sin väska. Man tror alltid att någon ska sno den så man tränger sig fram för man ska ha den FÖRST. Istället blir man stående där i tjugo minuter utan att väskan kommer alls och man måste kontakta personalen som har fått för sig att just du har fraktat en bomb, ett får eller något annat skumt i väskan.
Att vara på semester med familjen är ännu mer underbart. Alla ska med. Sen ska ena brorsan jäklas och göra en massa saker (som att svimma på flyget dit och springa och gömma sig när man ska checka in på vägen hem) Syskonbarn som ska må illa och kissa och bråka och vandra iväg och börja gråta och sen bli glada när morbror köper ännu mer godis åt dem. Alla ska svära över matpriserna på flygplatsen och att man inte får ta med sig dricka längre.
Med min familj blir det ytterligare lite krångligt med tanke på att vi är så galet många. Sen att hälften är retstickor och andra hälften är kontrollfreak och några som inte räknas är både och gör att resan blir intressant.
Att hälften av oss dessutom är vegeterianer är ännu mer intressant.
Vegeterianism är mer eller mindre förbjudet i flygfärds världen. Med vegetarisk kost på flygplan SKA det gå fel. Det SKA gå fel lika mycket som att man SKA njuta av semester. Fast jag måste säga att när flygplansmaten vegetariska begåvning övergår hotellet som man bor på. Då blir man lite mörkrädd. Sen vet alla att flygplansmat inte är gott. Det är ätbart oftast men inte gott. Har man otur är det inte ätbart men då trycker man i sig det ändå för man SKA ju. det hör till.
Det är mycket man ska på semester men jag tror att man har roligast när man lägger ner allt sånt och bara koncentrerar sig på att göra det men känner för. Om det är att ligga på playan och göra ingenting går det bra. Om det är att åka runt till fyra tusen turistorter och titta på stenar som någon kom på ett namn till för att locka korkade turister går det underbart bra det med. Hela ideén med semester är väl ändå att vi ska få fly lite från våran vardag och göra precis det som man känner för just i den sekunden.
På den punkten har jag lyckats utmärkt. Jag flydde vardagen och nu längtar jag efter att komma in i rytmen igen. Jag har gjort precis vad jag känt för och nu längtar jag efter lite struktur och måsten.
Semestern är över och det är underbart.
Over and out
Bex
Har just anlänt tillbaka till min fina hemstad efter en veckas semester från tillvaron.
Det är en lustig sak att vara på semester. Bättre verklighetsflykt finns nog inte. Man går verkligen in för det. Man SKA slappna av. Man SKA njuta. Det SKA vara kul.
Semester är egentligen ganska bitterljuvt. Som att stå i kö till att borda planet eller vänta på sin väska. Man tror alltid att någon ska sno den så man tränger sig fram för man ska ha den FÖRST. Istället blir man stående där i tjugo minuter utan att väskan kommer alls och man måste kontakta personalen som har fått för sig att just du har fraktat en bomb, ett får eller något annat skumt i väskan.
Att vara på semester med familjen är ännu mer underbart. Alla ska med. Sen ska ena brorsan jäklas och göra en massa saker (som att svimma på flyget dit och springa och gömma sig när man ska checka in på vägen hem) Syskonbarn som ska må illa och kissa och bråka och vandra iväg och börja gråta och sen bli glada när morbror köper ännu mer godis åt dem. Alla ska svära över matpriserna på flygplatsen och att man inte får ta med sig dricka längre.
Med min familj blir det ytterligare lite krångligt med tanke på att vi är så galet många. Sen att hälften är retstickor och andra hälften är kontrollfreak och några som inte räknas är både och gör att resan blir intressant.
Att hälften av oss dessutom är vegeterianer är ännu mer intressant.
Vegeterianism är mer eller mindre förbjudet i flygfärds världen. Med vegetarisk kost på flygplan SKA det gå fel. Det SKA gå fel lika mycket som att man SKA njuta av semester. Fast jag måste säga att när flygplansmaten vegetariska begåvning övergår hotellet som man bor på. Då blir man lite mörkrädd. Sen vet alla att flygplansmat inte är gott. Det är ätbart oftast men inte gott. Har man otur är det inte ätbart men då trycker man i sig det ändå för man SKA ju. det hör till.
Det är mycket man ska på semester men jag tror att man har roligast när man lägger ner allt sånt och bara koncentrerar sig på att göra det men känner för. Om det är att ligga på playan och göra ingenting går det bra. Om det är att åka runt till fyra tusen turistorter och titta på stenar som någon kom på ett namn till för att locka korkade turister går det underbart bra det med. Hela ideén med semester är väl ändå att vi ska få fly lite från våran vardag och göra precis det som man känner för just i den sekunden.
På den punkten har jag lyckats utmärkt. Jag flydde vardagen och nu längtar jag efter att komma in i rytmen igen. Jag har gjort precis vad jag känt för och nu längtar jag efter lite struktur och måsten.
Semestern är över och det är underbart.
Over and out
Bex
