Wellpapp från Rusta gör ingen Reinfeldt
Hej världen
Vid en politisk diskution kommer det alltid upp själva frågan om "vart man står" på den politiska vägen. Är vi röda eller blå. Gärna skall man ha en så tydlig uppfattning om vilket parti man stödjer och säger man att man inte stöjder något är det nästan ett hån mot demokratin så vida men inte med en tydlig motivering visar på varför vi inte håller på något parti. Detta kanske i allra högsta grad är rätt och riktigt då det är en skyldighet och rättighet att faktiskt i någon mån engagera sig i politiken då vi har privilegiumet att faktiskt gå och röst i vårat land. (Ja jag stödjer demokratin och tycker att rösträtt är något som man ska ta seriöst... och det beror inte på att jag är kvinna utan att jag är människa)
Då kommer frågan HUR man ska rösta. Det har nyligen varit EU val och debatterna efter valet har varit spridda och heta. Oerhört roliga. Vad jag röstat på är orelevant i just den här frågan då det mer handlar om att det har ofta varit prat om hur man ska tänka när man röstar. Ska man rösta på det man tror är bäst för samhället eller det som är bäst för en själv. Vi har någon slags spärr för att vara öppet själviska. En spärr jag helst spränger. Genom att säga att man ska rösta på det man tror är bäst för samhället så sätter man på ett sätt sig själv utanför det. Man påstår i någon mån att man kan stå utanför och se in över samhället och därifrån kunna tala om vad det behöver. För att ha en sådan överblick säger jag att man behöver vara betydligt högre upp i rangordningen än student som extraknäcker i butik eller dylikt. Möjligtvis de högsta politikerna (se typ reinfeldt) har tillgång till den mängd av information som krävs för att kunna ta ett sådant beslut och det skulle i allafall influeras av deras personliga inställning till frågan.
ALLTSÅ. Det är självklart att man ska rösta på det man själv tycker är bäst för en själv (och sina närstående till exempel sin familj) just för att man själv är ju en högst aktiv del av samhället och det är på det sättet man får fram den mest rättivsa bilden av vad som är bäst för majoriteten av samhället och det är det som demokrati handlar om eller??
Jag anser i stort sett att en öppen själviskhet är bra mycket mer hälsosamt och ärligt än att påstå att man gör saker ur godheten av sitt hjärta. Gör jag något för att det får MIG att må bra gör inte det min handling sämre. Det är snarare ärligare och jag kan därifrån utveckla vad som får mig att må bra. Människor som mår bra blir dessutom betydligt mer sällan utbrända och kan därför fortsätta det de mår bra av. (se typ välgörenhet och dyl)
Nu svävar jag iväg lite.... men i grund och botten kan jag bli ruskigt trött på de som väljer att sätta sig utanför samhället maskineri och istället placera upp sig själva påen underbar guldfärgad pidestal av wellpapp från Rusta. Alltså kan vi sluta med den godmodiga Moder Teresa stilen och istället bara säga att "Ja jag ger mina mynt till rädda barnen för att jag hatar mynt".. jag lovar Rädda Barnen kommer ta emot pengarna iallafall..
// Bex
Vid en politisk diskution kommer det alltid upp själva frågan om "vart man står" på den politiska vägen. Är vi röda eller blå. Gärna skall man ha en så tydlig uppfattning om vilket parti man stödjer och säger man att man inte stöjder något är det nästan ett hån mot demokratin så vida men inte med en tydlig motivering visar på varför vi inte håller på något parti. Detta kanske i allra högsta grad är rätt och riktigt då det är en skyldighet och rättighet att faktiskt i någon mån engagera sig i politiken då vi har privilegiumet att faktiskt gå och röst i vårat land. (Ja jag stödjer demokratin och tycker att rösträtt är något som man ska ta seriöst... och det beror inte på att jag är kvinna utan att jag är människa)
Då kommer frågan HUR man ska rösta. Det har nyligen varit EU val och debatterna efter valet har varit spridda och heta. Oerhört roliga. Vad jag röstat på är orelevant i just den här frågan då det mer handlar om att det har ofta varit prat om hur man ska tänka när man röstar. Ska man rösta på det man tror är bäst för samhället eller det som är bäst för en själv. Vi har någon slags spärr för att vara öppet själviska. En spärr jag helst spränger. Genom att säga att man ska rösta på det man tror är bäst för samhället så sätter man på ett sätt sig själv utanför det. Man påstår i någon mån att man kan stå utanför och se in över samhället och därifrån kunna tala om vad det behöver. För att ha en sådan överblick säger jag att man behöver vara betydligt högre upp i rangordningen än student som extraknäcker i butik eller dylikt. Möjligtvis de högsta politikerna (se typ reinfeldt) har tillgång till den mängd av information som krävs för att kunna ta ett sådant beslut och det skulle i allafall influeras av deras personliga inställning till frågan.
ALLTSÅ. Det är självklart att man ska rösta på det man själv tycker är bäst för en själv (och sina närstående till exempel sin familj) just för att man själv är ju en högst aktiv del av samhället och det är på det sättet man får fram den mest rättivsa bilden av vad som är bäst för majoriteten av samhället och det är det som demokrati handlar om eller??
Jag anser i stort sett att en öppen själviskhet är bra mycket mer hälsosamt och ärligt än att påstå att man gör saker ur godheten av sitt hjärta. Gör jag något för att det får MIG att må bra gör inte det min handling sämre. Det är snarare ärligare och jag kan därifrån utveckla vad som får mig att må bra. Människor som mår bra blir dessutom betydligt mer sällan utbrända och kan därför fortsätta det de mår bra av. (se typ välgörenhet och dyl)
Nu svävar jag iväg lite.... men i grund och botten kan jag bli ruskigt trött på de som väljer att sätta sig utanför samhället maskineri och istället placera upp sig själva påen underbar guldfärgad pidestal av wellpapp från Rusta. Alltså kan vi sluta med den godmodiga Moder Teresa stilen och istället bara säga att "Ja jag ger mina mynt till rädda barnen för att jag hatar mynt".. jag lovar Rädda Barnen kommer ta emot pengarna iallafall..
// Bex
"bättre förr" loopen från helvetet kommer och tar dig!
Hej världen.
Jag har än en gång blivit nästan förskräckt, förvånad, förnärmade och förförd över hur mycket folk är berätta om sin tillvaro i sin blogg. Kanske är det så att det är bara jag som är lite lagom paranoid. Jag vill inte berätta om min tillvaro, vart jag tar vägen och vad jag gör av den enkla saken att de som ska veta det vet det på lite mer privata och icke allmänt tillgängliga (ja fast med tanke på den fina "storebror" övervakningen idag så är det väl lika tillgängligt som om man skulle lägga ut sitt dagschema här) sätt.
Jag pratar mycket om sociala spel och samhällets avskärmande, om eftersträvan efter anonymitet och allt annat tjafs jag blir förbannad på. Fast det kanske är så att jag sitter fast i ett "bättre förr" loop from hell som gör mer skada en nytta och bara förbittrar och förstör. Kanske jag borde bli lika snuskigt positiv som jag är i verkliga vanliga världen och bara börja skriva om blommor, solsken och hur vacker världen är.
En god vän har flera gånger nämnt att egentligen finns det tre typer av människor. De som går först och skapar, de som går efter och gnäller som SATAN och de som går sist och förfinar och förbättrar. Ser lösningen i problemet. Alla har de en viktig funktion men jag vette tusan om det är så schysst att vara mellanpersonen. Känns som att man skulle bli rätt försurad i huvudet. Fast å andra sidan sitter jag mest och gnäller här. Frågan är om jag ventilerar en ordentlig åsikt eller leker mellanperson medan jag i stora världen ("utanför --------- där jag bor" underbart citat från klassikern Yrrol.. UNDERBAR film) går runt och är mest glad..
Blommor och solsken och skönhet är det alltså som gäller? Hmmm..... njaaaa.... en annan dag kanske.
// Bex
PS! Jag ursäktar för det skumma inlägget.. blev mycket filosofiska samtal idag DS
Jag har än en gång blivit nästan förskräckt, förvånad, förnärmade och förförd över hur mycket folk är berätta om sin tillvaro i sin blogg. Kanske är det så att det är bara jag som är lite lagom paranoid. Jag vill inte berätta om min tillvaro, vart jag tar vägen och vad jag gör av den enkla saken att de som ska veta det vet det på lite mer privata och icke allmänt tillgängliga (ja fast med tanke på den fina "storebror" övervakningen idag så är det väl lika tillgängligt som om man skulle lägga ut sitt dagschema här) sätt.
Jag pratar mycket om sociala spel och samhällets avskärmande, om eftersträvan efter anonymitet och allt annat tjafs jag blir förbannad på. Fast det kanske är så att jag sitter fast i ett "bättre förr" loop from hell som gör mer skada en nytta och bara förbittrar och förstör. Kanske jag borde bli lika snuskigt positiv som jag är i verkliga vanliga världen och bara börja skriva om blommor, solsken och hur vacker världen är.
En god vän har flera gånger nämnt att egentligen finns det tre typer av människor. De som går först och skapar, de som går efter och gnäller som SATAN och de som går sist och förfinar och förbättrar. Ser lösningen i problemet. Alla har de en viktig funktion men jag vette tusan om det är så schysst att vara mellanpersonen. Känns som att man skulle bli rätt försurad i huvudet. Fast å andra sidan sitter jag mest och gnäller här. Frågan är om jag ventilerar en ordentlig åsikt eller leker mellanperson medan jag i stora världen ("utanför --------- där jag bor" underbart citat från klassikern Yrrol.. UNDERBAR film) går runt och är mest glad..
Blommor och solsken och skönhet är det alltså som gäller? Hmmm..... njaaaa.... en annan dag kanske.
// Bex
PS! Jag ursäktar för det skumma inlägget.. blev mycket filosofiska samtal idag DS
Awesomeman97 kan slänga sitt twitter i väggen
Hej världen.
Som jag tidigare pratat om är vi anonyma och underbara idag. Vi är avskärmade från den riktiga fysiska omvärlden som aldrig förr. Hur härligt som helst. Vi kan sköta hela tillvaron med en dator och en internetuppkoppling och ett VISA kort. Hipp hurra nu slipper vi träffa varandra.
Det som är intressant hur vi spiller våra känslor genom twitter, bloggar, facebook "statusar" och underlines på msn.
Man heter inte längre "Awesomeman 97" utan snarare "awesomeman 97 - har haft en sjukt dålig dag och vill mest krypa upp och glo på en dålig film". Kan inte Awesomeman97 ringa awesomefriend och gå ut och dricka kaffe eller sitta hemma och titta på film? Kan inte Awesomeman97 ringa någon han känner och säga "hej dålig dag idag kom och häng?". Måste man som vän till Awesomeman97 hålla koll på hans twitter, blogg och facebook för att se till att man inte missar när just Awesomeman97 mår dåligt.
Vi bär våra känslor på utsidan i ett desperat försök till uppmärksamhet (eller? är jag ute och cyklar och missat något fundamentalt inom e-världen) kanske just pågrund av anonymiteten. Jag har själv gått in på någon community jag varit medlem på och någon har kommenterat min status och jag har känt mig "sedd". Sen inser man att personen i fråga kan ju faktiskt lika gärna ringt. Men hur ska den veta om det jag skriver är ironi eller seriöst menat. Eller riktat till någon särskild?
Jag är inte mycket för pratet om "den gamla goda tiden" men ibland blir jag den där tandlösa gubben med byxorna i midjan och en ful pipa i handen som pratar om att "det banne mig var bättre förr". När Awesomeman97 hette Jakob och twitter var vad man sa att fåglarna lät som till barn.
// Bex
(Awesomeman97 är ett exempel och hänvisar inte till någon verklig person)
Som jag tidigare pratat om är vi anonyma och underbara idag. Vi är avskärmade från den riktiga fysiska omvärlden som aldrig förr. Hur härligt som helst. Vi kan sköta hela tillvaron med en dator och en internetuppkoppling och ett VISA kort. Hipp hurra nu slipper vi träffa varandra.
Det som är intressant hur vi spiller våra känslor genom twitter, bloggar, facebook "statusar" och underlines på msn.
Man heter inte längre "Awesomeman 97" utan snarare "awesomeman 97 - har haft en sjukt dålig dag och vill mest krypa upp och glo på en dålig film". Kan inte Awesomeman97 ringa awesomefriend och gå ut och dricka kaffe eller sitta hemma och titta på film? Kan inte Awesomeman97 ringa någon han känner och säga "hej dålig dag idag kom och häng?". Måste man som vän till Awesomeman97 hålla koll på hans twitter, blogg och facebook för att se till att man inte missar när just Awesomeman97 mår dåligt.
Vi bär våra känslor på utsidan i ett desperat försök till uppmärksamhet (eller? är jag ute och cyklar och missat något fundamentalt inom e-världen) kanske just pågrund av anonymiteten. Jag har själv gått in på någon community jag varit medlem på och någon har kommenterat min status och jag har känt mig "sedd". Sen inser man att personen i fråga kan ju faktiskt lika gärna ringt. Men hur ska den veta om det jag skriver är ironi eller seriöst menat. Eller riktat till någon särskild?
Jag är inte mycket för pratet om "den gamla goda tiden" men ibland blir jag den där tandlösa gubben med byxorna i midjan och en ful pipa i handen som pratar om att "det banne mig var bättre förr". När Awesomeman97 hette Jakob och twitter var vad man sa att fåglarna lät som till barn.
// Bex
(Awesomeman97 är ett exempel och hänvisar inte till någon verklig person)
Summertime and living is easy
Hej världen.
EU valet är över. Sommaren är här och livet rullar lite snabbare. Studierna har fått läggas lite på hyllan och nu är det istället dags för att vara en vanlig dödlig som jobbar och sliter. Det ska bli intressant.
Med detta kommer min kära blogg ta lite uppehåll och även om jag varit sporadisk tidigare kommer jag nu mer eller mindre lägga ner tills jag kommer tillbaka i höst.
Om jag inte blir förbannad över något där lär ni höra från mig
// Bex
EU valet är över. Sommaren är här och livet rullar lite snabbare. Studierna har fått läggas lite på hyllan och nu är det istället dags för att vara en vanlig dödlig som jobbar och sliter. Det ska bli intressant.
Med detta kommer min kära blogg ta lite uppehåll och även om jag varit sporadisk tidigare kommer jag nu mer eller mindre lägga ner tills jag kommer tillbaka i höst.
Om jag inte blir förbannad över något där lär ni höra från mig
// Bex
