Kanske duger inte
God dag världen
I min värld så handlar det om vad du gör inte vad du säger. Säg t.ex. att en kille är tillsammans med en tjej och behandlar henne väl. Hon är kär i honom men han är inte kär i henne. Han behandlar henne som han skulle behandla någon som han faktiskt var kär i. Han säger att han inte är kär i henne.
Nu är det så att jag är lyckligt singel så det är inte en pseudonym för mig själv.
Men när jag hör nåt sånt blir jag så jäkla arg. Han i det här fallet anser att han gör rätt. Han behandlar henne bra och han tycker ju om henne på något plan. Sexet är bra och allt det där. Det han inte fattar är att han ljuger henne rätt upp i ansiktet. Genom att behandla henne som om han vore kär i henne ger han ju henne illusionen att han är det. Oavsett hur mycket han än säger att han inte gör det. Om någon säger nej men allt de gör skriker ja vad ska man då tro på? Jo rent förnuftigt ska man ju tro på vad människor säger men när det kommer till känslor gör man ju inte det.
Men faktum är. Säger han inte att han är kär i henne vill han inte ha henne. Han vill ha en flickvän och hon får duga så länge.
Så enkelt borde det vara men så enkelt är det aldrig. Hon stannar med honom och hoppas och tror och längtar tills den dagen då han faktiskt kommer bli kär i henne. Bara det att medan hon hoppas och längtar och tror har det gått ett dussin killar henne förbi som skulle ha fallit pladask. Ja men grattis.
Om man vänder på det blir det så simpelt. Säg att Hon säger att hon är kär i honom men hon handlar inte därefter. Han är kär i henne. Hon säger som sagt att hon är kär i honom men hela hennes handlingssätt och kroppsspråk säger något annat. Då blir fallet solklart. Fast det är ju samma sak bara tvärtom. Men I båda fallen skulle personen som är kär antaligen stanna kvar och hoppas och längta och tro.
Jag säger sluta hoppas och längta och tro och ut och lev med er istället. Hon som behandlas som hon är älskar borde träffa han som blir tillsagd att han är älskad och så kan de två ge sig åt varandra och faktiskt älska varandra.
Hur jäkla svårt ska det vara? Det är ja eller nej som gäller. Kanske duger inte. Inte i min värld i alla fall
Over and out
Bex
I min värld så handlar det om vad du gör inte vad du säger. Säg t.ex. att en kille är tillsammans med en tjej och behandlar henne väl. Hon är kär i honom men han är inte kär i henne. Han behandlar henne som han skulle behandla någon som han faktiskt var kär i. Han säger att han inte är kär i henne.
Nu är det så att jag är lyckligt singel så det är inte en pseudonym för mig själv.
Men när jag hör nåt sånt blir jag så jäkla arg. Han i det här fallet anser att han gör rätt. Han behandlar henne bra och han tycker ju om henne på något plan. Sexet är bra och allt det där. Det han inte fattar är att han ljuger henne rätt upp i ansiktet. Genom att behandla henne som om han vore kär i henne ger han ju henne illusionen att han är det. Oavsett hur mycket han än säger att han inte gör det. Om någon säger nej men allt de gör skriker ja vad ska man då tro på? Jo rent förnuftigt ska man ju tro på vad människor säger men när det kommer till känslor gör man ju inte det.
Men faktum är. Säger han inte att han är kär i henne vill han inte ha henne. Han vill ha en flickvän och hon får duga så länge.
Så enkelt borde det vara men så enkelt är det aldrig. Hon stannar med honom och hoppas och tror och längtar tills den dagen då han faktiskt kommer bli kär i henne. Bara det att medan hon hoppas och längtar och tror har det gått ett dussin killar henne förbi som skulle ha fallit pladask. Ja men grattis.
Om man vänder på det blir det så simpelt. Säg att Hon säger att hon är kär i honom men hon handlar inte därefter. Han är kär i henne. Hon säger som sagt att hon är kär i honom men hela hennes handlingssätt och kroppsspråk säger något annat. Då blir fallet solklart. Fast det är ju samma sak bara tvärtom. Men I båda fallen skulle personen som är kär antaligen stanna kvar och hoppas och längta och tro.
Jag säger sluta hoppas och längta och tro och ut och lev med er istället. Hon som behandlas som hon är älskar borde träffa han som blir tillsagd att han är älskad och så kan de två ge sig åt varandra och faktiskt älska varandra.
Hur jäkla svårt ska det vara? Det är ja eller nej som gäller. Kanske duger inte. Inte i min värld i alla fall
Over and out
Bex
Jag lär mig
Goddag världen.
Anledningen till att jag ännu inte komplementerat den här bloggen men lite bilder är att jag inte har haft en aning om hur man gör för att lyckas med det. Grattis pucko! Och jag ska bli jurist? Men i alla fall. mycket riktigt ska jag bli jurist så det är dags att skräpa sig och det har jag gjort och listat ut hur man gör.
Därför har jag kommentaren:
När det är tusen meter snö och miljoner minusgrader och mörkare än satans ändtarm kan jag bara tänka på en sak:
Låt det bli sommar så jag kan ta på mig de här skorna och dance like a crazy person i en park någonstans
Over and out
Anledningen till att jag ännu inte komplementerat den här bloggen men lite bilder är att jag inte har haft en aning om hur man gör för att lyckas med det. Grattis pucko! Och jag ska bli jurist? Men i alla fall. mycket riktigt ska jag bli jurist så det är dags att skräpa sig och det har jag gjort och listat ut hur man gör.
Därför har jag kommentaren:
När det är tusen meter snö och miljoner minusgrader och mörkare än satans ändtarm kan jag bara tänka på en sak:
Låt det bli sommar så jag kan ta på mig de här skorna och dance like a crazy person i en park någonstans
Over and out
Jularbete och God jul.
God eftermiddag världen.
Under julen har jag som en god student sett till att juljobba lite. I butik närmare bestämt. Mina chefer är väldigt trevliga och mina kollegor är jätteroliga. Vi är allmänt ett roligt gäng som kommer bra överens och arbetar rumpan av oss för att få allt att funka på bästa sätt.
Det var några månader sen jag jobbade sist och man blir förvånand över hur mycket obefogad skit man får ta när man står i kassan. Vi har ett datoriserat kassasystem som är centralstyrt vi har alltså mer eller mindre ingen möjlighet att påvkera överhuvudtaget. Vi kan starta om datorerna. Något vi inte ska göra enligt högkvarteret men som vi ibland måste göra för annars tar det en kvar till en halvtimme innan det funkar igen och gör vi det själva tar det ungefär tio.
Nåja nog om det.
Här står vi och jobbar i rusningen. Vi gör allt från att packa upp nyinkomna varor, till att serva kunder med de fjorton MILJONER olika funktioner vi har, till att ordna retur för att få bort sånt som faktiskt inte behöver vara i butiken (gamla tidningar och liknande) till att fylla på från lagret. Vi sliter och släppar och gör det med ett leende. Visst vi är inte alltid på topp och vi är inte maskiner och ibland tar det stop i hjärnan. Men seriöst. Så mycket obefogad skit vi får ibland är det otroligt att vi inte en dag slår någon i skallen med kassaapparaten. Kanske för att den sitter fast men ändå. Många verkar tro att man kan ta ut all sin ilska på det stackars kassabiträdet som inte har mer befogenhet än din sko när det kommer till att påverka kassasystemet.
Jag har vid upprepade tillfällen blivit kallad både det ena och det andra. Skärpning! Vad är det för jäkla stil?
Jag höll på att stänga igen dörrarna. Klockan var fem över och jag skulle ha stängt prick men då hade jag fortfarande några i butiken. Springandes kommer det en kille och frågar om han hinner handla. Jag har jobbat nio timmar och vill verkligen gå hem men ja ja. Jag får betalt så jag frågar vad han ska ha i såna fall. Skulle han ha något som bara fanns i min butik kunde jag tänka mig att hjälpa honom. Han skulle ha cigg. Cigg? Det finns typ hundra andra ställen som är öppna som har det. Så jag sa Nej tyvärr. Du har en nattöppen butik i andra uppgången till höger. Han svarar " Jävla fitta, Jag ska prata med din chef!"
Eh?! VA?! Jag fick lust att skälla ut honom men det hade bara tagit tid så jag stängde dörrarna och låste. Sen har det hänt att kortbetalningen har strulat. Just den här gången kunde vi bara ta kort med kod.
Mannen sträckte fram sin legetimation och jag svarade "Tyvärr kan jag bara ta kort med kod på grund av ett fel i datasystemet". Han tittar på mig som om jag var en alien. "Så har du kontanter eller nåt annat kort med kod?"
Mannen verkar tänka en stund och har sedan helt säkert bestämt sig för att allt är mitt fel så han börjar skälla ut mig efter vad han tycker är noter.
Det ligger på MITT ansvar att se till att det fungerar. Det är MITT fel. Vet inte JAG att det är osäkert att betala på något annat sätt? JAG är inkompetent. Ja JAG har förstört hela hans dag och vad tyckte JAG att han skulle göra nu.
Helt ärligt? Jag är van. Efter två år av att jobba i butik har man fått de flesta utskällningar. Jag har fått höra att jag är en de trevligaste och hjälpsammaste expediterna. Jag har haft folk som åkt tillbaka för att få råd av mig. (ett par amerikanska turister som var så himla trevliga och ville ha tips om en bra restaurang och nästa dag ville de ha tips på ett bra museum)
Antingen är det jag som är schizofren eller så är folk knasiga. Nej nej Men God Jul. Det är sällan folk är så otroligt skenheligt trevliga som när det är jul. Så länge allt går rätt till är alla urtrevliga och god jul och gott nytt år och hej och hå och tralallaa men så fort något strular till sig har man förstörts någons liv (trots den stora feta skylten med texten: Vi tar inte kort med kod just nu pga datafel)
Seriöst inse att det är inte tjejens i kassans fel att ditt kort är avmagnitiserat och hon kan inte rå för att vissa företag har vissa policys och jag lovar. Det hjälper inte att skälla på henne. För då är det DU som förstör HENNES dag.
// Bex
Under julen har jag som en god student sett till att juljobba lite. I butik närmare bestämt. Mina chefer är väldigt trevliga och mina kollegor är jätteroliga. Vi är allmänt ett roligt gäng som kommer bra överens och arbetar rumpan av oss för att få allt att funka på bästa sätt.
Det var några månader sen jag jobbade sist och man blir förvånand över hur mycket obefogad skit man får ta när man står i kassan. Vi har ett datoriserat kassasystem som är centralstyrt vi har alltså mer eller mindre ingen möjlighet att påvkera överhuvudtaget. Vi kan starta om datorerna. Något vi inte ska göra enligt högkvarteret men som vi ibland måste göra för annars tar det en kvar till en halvtimme innan det funkar igen och gör vi det själva tar det ungefär tio.
Nåja nog om det.
Här står vi och jobbar i rusningen. Vi gör allt från att packa upp nyinkomna varor, till att serva kunder med de fjorton MILJONER olika funktioner vi har, till att ordna retur för att få bort sånt som faktiskt inte behöver vara i butiken (gamla tidningar och liknande) till att fylla på från lagret. Vi sliter och släppar och gör det med ett leende. Visst vi är inte alltid på topp och vi är inte maskiner och ibland tar det stop i hjärnan. Men seriöst. Så mycket obefogad skit vi får ibland är det otroligt att vi inte en dag slår någon i skallen med kassaapparaten. Kanske för att den sitter fast men ändå. Många verkar tro att man kan ta ut all sin ilska på det stackars kassabiträdet som inte har mer befogenhet än din sko när det kommer till att påverka kassasystemet.
Jag har vid upprepade tillfällen blivit kallad både det ena och det andra. Skärpning! Vad är det för jäkla stil?
Jag höll på att stänga igen dörrarna. Klockan var fem över och jag skulle ha stängt prick men då hade jag fortfarande några i butiken. Springandes kommer det en kille och frågar om han hinner handla. Jag har jobbat nio timmar och vill verkligen gå hem men ja ja. Jag får betalt så jag frågar vad han ska ha i såna fall. Skulle han ha något som bara fanns i min butik kunde jag tänka mig att hjälpa honom. Han skulle ha cigg. Cigg? Det finns typ hundra andra ställen som är öppna som har det. Så jag sa Nej tyvärr. Du har en nattöppen butik i andra uppgången till höger. Han svarar " Jävla fitta, Jag ska prata med din chef!"
Eh?! VA?! Jag fick lust att skälla ut honom men det hade bara tagit tid så jag stängde dörrarna och låste. Sen har det hänt att kortbetalningen har strulat. Just den här gången kunde vi bara ta kort med kod.
Mannen sträckte fram sin legetimation och jag svarade "Tyvärr kan jag bara ta kort med kod på grund av ett fel i datasystemet". Han tittar på mig som om jag var en alien. "Så har du kontanter eller nåt annat kort med kod?"
Mannen verkar tänka en stund och har sedan helt säkert bestämt sig för att allt är mitt fel så han börjar skälla ut mig efter vad han tycker är noter.
Det ligger på MITT ansvar att se till att det fungerar. Det är MITT fel. Vet inte JAG att det är osäkert att betala på något annat sätt? JAG är inkompetent. Ja JAG har förstört hela hans dag och vad tyckte JAG att han skulle göra nu.
Helt ärligt? Jag är van. Efter två år av att jobba i butik har man fått de flesta utskällningar. Jag har fått höra att jag är en de trevligaste och hjälpsammaste expediterna. Jag har haft folk som åkt tillbaka för att få råd av mig. (ett par amerikanska turister som var så himla trevliga och ville ha tips om en bra restaurang och nästa dag ville de ha tips på ett bra museum)
Antingen är det jag som är schizofren eller så är folk knasiga. Nej nej Men God Jul. Det är sällan folk är så otroligt skenheligt trevliga som när det är jul. Så länge allt går rätt till är alla urtrevliga och god jul och gott nytt år och hej och hå och tralallaa men så fort något strular till sig har man förstörts någons liv (trots den stora feta skylten med texten: Vi tar inte kort med kod just nu pga datafel)
Seriöst inse att det är inte tjejens i kassans fel att ditt kort är avmagnitiserat och hon kan inte rå för att vissa företag har vissa policys och jag lovar. Det hjälper inte att skälla på henne. För då är det DU som förstör HENNES dag.
// Bex
