Upp till kamp!
Folk säger att jämställdhet numera bara är en generationsfråga. När "förra" generationen pensioneras så kommer allting bli jättebra igen..
Men då måste man tänka att en av de stora vågorna av framgång inom feminismen skedde under 70-talet. Detta var lett av folk som föddes under sena 50-talet och tidigt 60-tal. Om man tittar på de stora historiska utvecklingarna av kvinnliga rättigheter har detta gått i vågor. En stor framgång har också betytt baksvall och att kampen om kvinnliga rättigheter har avstannat markant. Efter att kvinnlig rösträtt införde 1921 så stannade mycket av den starka kvinnokampen av då många föreningar nu uppnåt sitt mål och utan en ny målsättning så fanns inget verkligt att kämpa för.
Samtidigt fanns det lagstadgade restriktioner mot kvinnor och kvinnors sexualitet kränktes om och om genom att man fråntog kvinnor deras möjlighet att styra över sin egen kropp då preventivmedel var förbjudet. Ett förbud som höll i sig ända fram tills 1938 då nästa våg av kvinnorätt kom igång. I samband med oron och sedan krigstiden under 40-talet började en våg om kvinnlig möjlighet till en ordentlig ekonomisk självständighet genom förvärvsarbete ta form. Något som resulterade i ett kraftigt bakslag då kriget tog slut och de män som kallats ifrån sin plats i industrin kom tillbaka och återtog sin plats på arbetsplatsen och kvinnan som nu i ett antal år arbetat inom industrin fick återgå till hemmet vare sig hon ville eller inte. Sverige fick en hemmafru period.
Om man har någon form av förståelse av mönster så ser man att alla framgånger följs av ett bakslag. Två steg fram och ett steg tillbaka.. men vad händer om man slutar kämpa för att det ska vara två steg fram. Om utvecklingen istället bara motsvarar det baksteg som sedan blir. Då kommer vi stå på samma ställe och stampa.
1921 så var kvinnorörelsen rätt nöjd med hur det var i samhället. Inte alla så klart men den stora massan. Samma sak är det idag. Vi är rätt nöjda med hur det ser ut för vi har ingen klar vision om vad vi vill uppnå sen. det finns inget tydligt konkret mål. Att förändra sexualbrottslagstiftningen och utforma den på ett sätt som faktiskt visar att det är INTE OKEJ att behandla kvinnor så. Att kvinnor och män har rätt att säga nej när som helst och det ska respekteras och gör man inte det så blir det tydliga reprisalier. Men det är klart.. våldtäkt är väl också bara en generationsfråga eller hur? Unga killar respekterar kvinnor och deras kroppar?
Hur jävla dum får man bli?
Jag är inte nöjd. Jag är inte ens nära nöjd. Tills den dag vi inte ser yrken som köntypiska och kvinnor och mäns arbetsinsats värderas lika och kvinnors sexualitet aldrig ifrågasätts och där ett nej alltid är ett nej och det är en självklarhet för alla, alltid så finns det alltid något att kämpa för, något att förändra.
// Bex
Men då måste man tänka att en av de stora vågorna av framgång inom feminismen skedde under 70-talet. Detta var lett av folk som föddes under sena 50-talet och tidigt 60-tal. Om man tittar på de stora historiska utvecklingarna av kvinnliga rättigheter har detta gått i vågor. En stor framgång har också betytt baksvall och att kampen om kvinnliga rättigheter har avstannat markant. Efter att kvinnlig rösträtt införde 1921 så stannade mycket av den starka kvinnokampen av då många föreningar nu uppnåt sitt mål och utan en ny målsättning så fanns inget verkligt att kämpa för.
Samtidigt fanns det lagstadgade restriktioner mot kvinnor och kvinnors sexualitet kränktes om och om genom att man fråntog kvinnor deras möjlighet att styra över sin egen kropp då preventivmedel var förbjudet. Ett förbud som höll i sig ända fram tills 1938 då nästa våg av kvinnorätt kom igång. I samband med oron och sedan krigstiden under 40-talet började en våg om kvinnlig möjlighet till en ordentlig ekonomisk självständighet genom förvärvsarbete ta form. Något som resulterade i ett kraftigt bakslag då kriget tog slut och de män som kallats ifrån sin plats i industrin kom tillbaka och återtog sin plats på arbetsplatsen och kvinnan som nu i ett antal år arbetat inom industrin fick återgå till hemmet vare sig hon ville eller inte. Sverige fick en hemmafru period.
Om man har någon form av förståelse av mönster så ser man att alla framgånger följs av ett bakslag. Två steg fram och ett steg tillbaka.. men vad händer om man slutar kämpa för att det ska vara två steg fram. Om utvecklingen istället bara motsvarar det baksteg som sedan blir. Då kommer vi stå på samma ställe och stampa.
1921 så var kvinnorörelsen rätt nöjd med hur det var i samhället. Inte alla så klart men den stora massan. Samma sak är det idag. Vi är rätt nöjda med hur det ser ut för vi har ingen klar vision om vad vi vill uppnå sen. det finns inget tydligt konkret mål. Att förändra sexualbrottslagstiftningen och utforma den på ett sätt som faktiskt visar att det är INTE OKEJ att behandla kvinnor så. Att kvinnor och män har rätt att säga nej när som helst och det ska respekteras och gör man inte det så blir det tydliga reprisalier. Men det är klart.. våldtäkt är väl också bara en generationsfråga eller hur? Unga killar respekterar kvinnor och deras kroppar?
Hur jävla dum får man bli?
Jag är inte nöjd. Jag är inte ens nära nöjd. Tills den dag vi inte ser yrken som köntypiska och kvinnor och mäns arbetsinsats värderas lika och kvinnors sexualitet aldrig ifrågasätts och där ett nej alltid är ett nej och det är en självklarhet för alla, alltid så finns det alltid något att kämpa för, något att förändra.
// Bex
Könsstympning är ju en fluga eller....?
Det här med diskriminering..
alltså att folk fortfarande tror att diskriminering inte sker.. jag undrar i vilken sand hög de körde ned huvudet? Jo kvinnodiskriminering sker varför tror du vi pratar om det? Det är såna konstiga motsvar hela tiden. Kvinnor kan, kvinnor borde faktiskt stå upp för sig själva. Jo men visst absolut! Jag håller med. Kvinnor ska stå på sig men det är för jävla svårt att försöka stå när någon aktivt försöker dra undan mattan på en genom att säga att man inte kan.
Det kom ut en SOU 2007 som en spekulation sa att kvinnor kanske inte ville investera i riskkapital för att de avskräcktes av de krångliga skattereglerna? Ja men dåså det är därför... kvinnor står på en stol och skriker över den läskiga skattemusen som springer omkring på marken. Nej men vänta nu.. 2000-tal var det just ja!
Kvinnor kan men är visst rädda för att göra nåt eller hur var det?
Samma SOU spekulerade visserligen i att män är slarviga och det är därför de gör fel i sina deklarationer och de "skattechansar" (finare ord för skattefuskförsök) vilket kostar pengar och resurser och de är ju för att de är ju lite så där... busiga killar liksom. Jag måste säga att ens ta upp en sån sak i en SOU är lite att ta samhällsbilderna av könen och gjuta dem i sten. Att ens tänka tanken?! Det är ju så fullkomligt idiotiskt självklart att det inte är så.
Tanken att det kanske är så att kvinnor är socialt fostrade att tänka på hemmet först och hemmet behöver ansvar inte banala kanske satsningar som gör att kvinnor inte satsar på högriskprojekt? För att vi blir inmurade i en bild som inte tolererar såna kvinnor.
Och då brukar någon jävel få en verbal spya med att dra någon historia om någon farmor/mormor/mamma/syrra som MINSANN stod upp och startade något fint högriskföretag medan hon strök skjortor med ena handen och passade barn med ena foten och var allt det där som en RIKTIG kvinna är samtidigt. Ja men DÅ SÅ! Då är vi ju klara här. Kan din farmor/faster/mormor/kompis brorsan före detta flickväns svägerska/mamma det så är det ju klart att det är så. Blev inte hon diskriminerad så finns ingen diskriminering!
Ja men då kan man ju säga att vad då: Jag blev inte könsstympad när jag var liten då är det väl ingen annan som blir det? Eller så kan vi ta: Ja men jag tycker om att sälja min kropp till okända män då gör väl alla andra det också? Eller?
Det är så idiotiskt att jag blir oroad över hur illa betygsinflationen verkligen ser ut. Sverige är 4 i världen i jämställdhet. Först kommer Island. Grattis till er. Varför? Jo kanske för att Island tvingar in män i den privata sfären vilket har gjort att män har TVINGATS ta ansvar hemma.. och till och med upptäckt att det var ju ganska mysigt att vara velourpappa a la Hoa Hoa. Ja men då finns mer plats för kvinnor på marknaden och kvinnor trycks ut på marknaden och plötsligt finns möjlighet till jämställdhet.
Om nu det är högre status att jobba, göra karriär och tjäna pengar.. varför skulle man då vilja ge upp denna fina robinson staty av status och istället byta blöjor, gå ut med sopor och sköta hemmet? Logiskt sett vill man då inte göra det. Island tvingar folk till det. På gott och ont men jämställdhetsmässigt skapas då en trend och taaadaaaa människor upptäcker att världen går inte under.
Fast det är klart. En stat som sätter press på sitt folk.. fy bubblan.. nya trender uuuuusch!... förändring... TYST! Det går inte för sig. Hade gemeneman fått bestämma så hade kvinnor fortfarande varit hemma och inte haft någon möjlighet till utveckling. Hade inte andra världskriget hänt där kvinnor TVINGADES ut på arbetsmarknaden... vad hade hänt då? Ja behovet och tvånget hade aldrig hänt så jag tror faktiskt att vi hade stått på samma plats och trampat..
Men förlåt... min farmor/mormor/kompis gammeltants gamla barndomskompis blev ju inte diskriminerad så då blir ju ingen det. Och alla horor är lyckliga och könsstympning är en fasad och HURRA för kapitalism!
alltså att folk fortfarande tror att diskriminering inte sker.. jag undrar i vilken sand hög de körde ned huvudet? Jo kvinnodiskriminering sker varför tror du vi pratar om det? Det är såna konstiga motsvar hela tiden. Kvinnor kan, kvinnor borde faktiskt stå upp för sig själva. Jo men visst absolut! Jag håller med. Kvinnor ska stå på sig men det är för jävla svårt att försöka stå när någon aktivt försöker dra undan mattan på en genom att säga att man inte kan.
Det kom ut en SOU 2007 som en spekulation sa att kvinnor kanske inte ville investera i riskkapital för att de avskräcktes av de krångliga skattereglerna? Ja men dåså det är därför... kvinnor står på en stol och skriker över den läskiga skattemusen som springer omkring på marken. Nej men vänta nu.. 2000-tal var det just ja!
Kvinnor kan men är visst rädda för att göra nåt eller hur var det?
Samma SOU spekulerade visserligen i att män är slarviga och det är därför de gör fel i sina deklarationer och de "skattechansar" (finare ord för skattefuskförsök) vilket kostar pengar och resurser och de är ju för att de är ju lite så där... busiga killar liksom. Jag måste säga att ens ta upp en sån sak i en SOU är lite att ta samhällsbilderna av könen och gjuta dem i sten. Att ens tänka tanken?! Det är ju så fullkomligt idiotiskt självklart att det inte är så.
Tanken att det kanske är så att kvinnor är socialt fostrade att tänka på hemmet först och hemmet behöver ansvar inte banala kanske satsningar som gör att kvinnor inte satsar på högriskprojekt? För att vi blir inmurade i en bild som inte tolererar såna kvinnor.
Och då brukar någon jävel få en verbal spya med att dra någon historia om någon farmor/mormor/mamma/syrra som MINSANN stod upp och startade något fint högriskföretag medan hon strök skjortor med ena handen och passade barn med ena foten och var allt det där som en RIKTIG kvinna är samtidigt. Ja men DÅ SÅ! Då är vi ju klara här. Kan din farmor/faster/mormor/kompis brorsan före detta flickväns svägerska/mamma det så är det ju klart att det är så. Blev inte hon diskriminerad så finns ingen diskriminering!
Ja men då kan man ju säga att vad då: Jag blev inte könsstympad när jag var liten då är det väl ingen annan som blir det? Eller så kan vi ta: Ja men jag tycker om att sälja min kropp till okända män då gör väl alla andra det också? Eller?
Det är så idiotiskt att jag blir oroad över hur illa betygsinflationen verkligen ser ut. Sverige är 4 i världen i jämställdhet. Först kommer Island. Grattis till er. Varför? Jo kanske för att Island tvingar in män i den privata sfären vilket har gjort att män har TVINGATS ta ansvar hemma.. och till och med upptäckt att det var ju ganska mysigt att vara velourpappa a la Hoa Hoa. Ja men då finns mer plats för kvinnor på marknaden och kvinnor trycks ut på marknaden och plötsligt finns möjlighet till jämställdhet.
Om nu det är högre status att jobba, göra karriär och tjäna pengar.. varför skulle man då vilja ge upp denna fina robinson staty av status och istället byta blöjor, gå ut med sopor och sköta hemmet? Logiskt sett vill man då inte göra det. Island tvingar folk till det. På gott och ont men jämställdhetsmässigt skapas då en trend och taaadaaaa människor upptäcker att världen går inte under.
Fast det är klart. En stat som sätter press på sitt folk.. fy bubblan.. nya trender uuuuusch!... förändring... TYST! Det går inte för sig. Hade gemeneman fått bestämma så hade kvinnor fortfarande varit hemma och inte haft någon möjlighet till utveckling. Hade inte andra världskriget hänt där kvinnor TVINGADES ut på arbetsmarknaden... vad hade hänt då? Ja behovet och tvånget hade aldrig hänt så jag tror faktiskt att vi hade stått på samma plats och trampat..
Men förlåt... min farmor/mormor/kompis gammeltants gamla barndomskompis blev ju inte diskriminerad så då blir ju ingen det. Och alla horor är lyckliga och könsstympning är en fasad och HURRA för kapitalism!
Bästa citatet..
Bästa citatet gällande skattefrågan uppstod under dagen.
Ja men precis! Så går det. Vill man ha den standard av välfärd vi har i det här landet så behövs skatterna. För hur ska vi annars finansiera det?
"Ja eller så kan man göra som Grekland och ha svensk standard men väldigt låga skatter
och så kan man se hur det gick där"
och så kan man se hur det gick där"
Ja men precis! Så går det. Vill man ha den standard av välfärd vi har i det här landet så behövs skatterna. För hur ska vi annars finansiera det?
Jag orkar inte slå dig i ansiktet för att du ska förstå att "alla ska med"....
Hur mycket ska man offra i sin strävan att försvara sin ideologi? Ska man bli som extremister och gå och skrika ut sin åsikt hela tiden för att det ska räknas som att man står för sin åsikt.
Eller räcker det med att man tyst för sig själv vet vart man står? Den gyllene Medelvägen?
Pick your battles?
Absolut! Jag har gärna en diskussion om båda parter har ett genuint intresse av att höra varandra åsikt. Inte för att ändra sin egna utan för att utmana sin egen (I lite anda av matematikern / filosofen Karl Popper). För hur lätt är det inte att sitta och hålla med varandra. Sitta och tycka att ja vi har rätt. Då har man ju bara kumbaja och lägereld. Mysigt men inte så utvecklande. Det intressant uppstår ju när man upptäcker hur lika man tycker men att metoden för att komma till sitt eget Utopia är olika.
När det gäller skatter som nu är den stora frågan på agenden så tycker jag att konstitunell skatterätts inledningssida säger hela poängen vilket är:
Sverige hade ett väldigt introvert skattesystem utan så pass mycket internationell påverkan alltså har vi kunnat bygga upp det som vi ville ha det vilket ledde till höga skatter men då har vi också haft en välfärdssystem som har blivit uppmärksammat och sett som en ledstjärna för social utveckling. Enda sättet att bygga ett sådan välfärdsystem med de reella ekonomiska förutsättningar vi har är att staten drar in och fördelar. För en kassörska på ica kommer inte få mer pengar för att samhället plötsligt har "Mer pengar i plånboken" som Moderaterna sa inför valet 2006. Varför inte? Jo för att Ica är ett vinstintresserat bolag och den vinst de genererar från den ökade försäljningen (för att folk uppenbarligen handlar asmycket mer på ICA när de får pengar i plånboken eeeeeh..) kommer inte slåss ut för att förbättra de inviduella arbetstagarnas ekonomiska ställning genom att förhöja deras inkomst utan den kommer slåss ut på bonusar till chefer, läggas på "investeringar" för företaget som gör att företaget blir ännu mer framgångsrikt... fortfarande utan att intresset ligger i att höja lönerna. Varför skulle man? En lön är en motivator för människor att arbeta där och om du har en motivator som räcker för att folk ska göra det arbete som krävs varför ska man då göra motivatorn större när man istället kan behålla den.
Tänk i dagissammanghang. Om du mutar en person med en kaka för att den ska hänga upp din jacka och personen gör det trots att du genom att hänga upp jackan får två kakor av fröken.... varför skulle du då ge personen en halv kaka till? Intresset ligger i vinsten.
Medan i staten så finns ingen vilja att gå med vinst utan att förbättra och utveckla för oss själva. Kollektivets överlevnad bygger på kollektivets välmående. alla ska med.
Nu kommer frågan måste jag skrika ut det här från hustak för att det ska räknas? Nej jag tror att människor måste förstå att olika åsikter inte är mer än olika åsikter och det finns inget konstruktivt i att uttrycka sin åsikt om man inte också är beredd på att bli ifrågasatt. Men det ifrågasättandet måste även det ha samma insikt och det är nog där skon klämmer....
Eller räcker det med att man tyst för sig själv vet vart man står? Den gyllene Medelvägen?
Pick your battles?
Absolut! Jag har gärna en diskussion om båda parter har ett genuint intresse av att höra varandra åsikt. Inte för att ändra sin egna utan för att utmana sin egen (I lite anda av matematikern / filosofen Karl Popper). För hur lätt är det inte att sitta och hålla med varandra. Sitta och tycka att ja vi har rätt. Då har man ju bara kumbaja och lägereld. Mysigt men inte så utvecklande. Det intressant uppstår ju när man upptäcker hur lika man tycker men att metoden för att komma till sitt eget Utopia är olika.
När det gäller skatter som nu är den stora frågan på agenden så tycker jag att konstitunell skatterätts inledningssida säger hela poängen vilket är:
Sverige hade ett väldigt introvert skattesystem utan så pass mycket internationell påverkan alltså har vi kunnat bygga upp det som vi ville ha det vilket ledde till höga skatter men då har vi också haft en välfärdssystem som har blivit uppmärksammat och sett som en ledstjärna för social utveckling. Enda sättet att bygga ett sådan välfärdsystem med de reella ekonomiska förutsättningar vi har är att staten drar in och fördelar. För en kassörska på ica kommer inte få mer pengar för att samhället plötsligt har "Mer pengar i plånboken" som Moderaterna sa inför valet 2006. Varför inte? Jo för att Ica är ett vinstintresserat bolag och den vinst de genererar från den ökade försäljningen (för att folk uppenbarligen handlar asmycket mer på ICA när de får pengar i plånboken eeeeeh..) kommer inte slåss ut för att förbättra de inviduella arbetstagarnas ekonomiska ställning genom att förhöja deras inkomst utan den kommer slåss ut på bonusar till chefer, läggas på "investeringar" för företaget som gör att företaget blir ännu mer framgångsrikt... fortfarande utan att intresset ligger i att höja lönerna. Varför skulle man? En lön är en motivator för människor att arbeta där och om du har en motivator som räcker för att folk ska göra det arbete som krävs varför ska man då göra motivatorn större när man istället kan behålla den.
Tänk i dagissammanghang. Om du mutar en person med en kaka för att den ska hänga upp din jacka och personen gör det trots att du genom att hänga upp jackan får två kakor av fröken.... varför skulle du då ge personen en halv kaka till? Intresset ligger i vinsten.
Medan i staten så finns ingen vilja att gå med vinst utan att förbättra och utveckla för oss själva. Kollektivets överlevnad bygger på kollektivets välmående. alla ska med.
Nu kommer frågan måste jag skrika ut det här från hustak för att det ska räknas? Nej jag tror att människor måste förstå att olika åsikter inte är mer än olika åsikter och det finns inget konstruktivt i att uttrycka sin åsikt om man inte också är beredd på att bli ifrågasatt. Men det ifrågasättandet måste även det ha samma insikt och det är nog där skon klämmer....
