Wellpapp från Rusta gör ingen Reinfeldt
Hej världen
Vid en politisk diskution kommer det alltid upp själva frågan om "vart man står" på den politiska vägen. Är vi röda eller blå. Gärna skall man ha en så tydlig uppfattning om vilket parti man stödjer och säger man att man inte stöjder något är det nästan ett hån mot demokratin så vida men inte med en tydlig motivering visar på varför vi inte håller på något parti. Detta kanske i allra högsta grad är rätt och riktigt då det är en skyldighet och rättighet att faktiskt i någon mån engagera sig i politiken då vi har privilegiumet att faktiskt gå och röst i vårat land. (Ja jag stödjer demokratin och tycker att rösträtt är något som man ska ta seriöst... och det beror inte på att jag är kvinna utan att jag är människa)
Då kommer frågan HUR man ska rösta. Det har nyligen varit EU val och debatterna efter valet har varit spridda och heta. Oerhört roliga. Vad jag röstat på är orelevant i just den här frågan då det mer handlar om att det har ofta varit prat om hur man ska tänka när man röstar. Ska man rösta på det man tror är bäst för samhället eller det som är bäst för en själv. Vi har någon slags spärr för att vara öppet själviska. En spärr jag helst spränger. Genom att säga att man ska rösta på det man tror är bäst för samhället så sätter man på ett sätt sig själv utanför det. Man påstår i någon mån att man kan stå utanför och se in över samhället och därifrån kunna tala om vad det behöver. För att ha en sådan överblick säger jag att man behöver vara betydligt högre upp i rangordningen än student som extraknäcker i butik eller dylikt. Möjligtvis de högsta politikerna (se typ reinfeldt) har tillgång till den mängd av information som krävs för att kunna ta ett sådant beslut och det skulle i allafall influeras av deras personliga inställning till frågan.
ALLTSÅ. Det är självklart att man ska rösta på det man själv tycker är bäst för en själv (och sina närstående till exempel sin familj) just för att man själv är ju en högst aktiv del av samhället och det är på det sättet man får fram den mest rättivsa bilden av vad som är bäst för majoriteten av samhället och det är det som demokrati handlar om eller??
Jag anser i stort sett att en öppen själviskhet är bra mycket mer hälsosamt och ärligt än att påstå att man gör saker ur godheten av sitt hjärta. Gör jag något för att det får MIG att må bra gör inte det min handling sämre. Det är snarare ärligare och jag kan därifrån utveckla vad som får mig att må bra. Människor som mår bra blir dessutom betydligt mer sällan utbrända och kan därför fortsätta det de mår bra av. (se typ välgörenhet och dyl)
Nu svävar jag iväg lite.... men i grund och botten kan jag bli ruskigt trött på de som väljer att sätta sig utanför samhället maskineri och istället placera upp sig själva påen underbar guldfärgad pidestal av wellpapp från Rusta. Alltså kan vi sluta med den godmodiga Moder Teresa stilen och istället bara säga att "Ja jag ger mina mynt till rädda barnen för att jag hatar mynt".. jag lovar Rädda Barnen kommer ta emot pengarna iallafall..
// Bex
Vid en politisk diskution kommer det alltid upp själva frågan om "vart man står" på den politiska vägen. Är vi röda eller blå. Gärna skall man ha en så tydlig uppfattning om vilket parti man stödjer och säger man att man inte stöjder något är det nästan ett hån mot demokratin så vida men inte med en tydlig motivering visar på varför vi inte håller på något parti. Detta kanske i allra högsta grad är rätt och riktigt då det är en skyldighet och rättighet att faktiskt i någon mån engagera sig i politiken då vi har privilegiumet att faktiskt gå och röst i vårat land. (Ja jag stödjer demokratin och tycker att rösträtt är något som man ska ta seriöst... och det beror inte på att jag är kvinna utan att jag är människa)
Då kommer frågan HUR man ska rösta. Det har nyligen varit EU val och debatterna efter valet har varit spridda och heta. Oerhört roliga. Vad jag röstat på är orelevant i just den här frågan då det mer handlar om att det har ofta varit prat om hur man ska tänka när man röstar. Ska man rösta på det man tror är bäst för samhället eller det som är bäst för en själv. Vi har någon slags spärr för att vara öppet själviska. En spärr jag helst spränger. Genom att säga att man ska rösta på det man tror är bäst för samhället så sätter man på ett sätt sig själv utanför det. Man påstår i någon mån att man kan stå utanför och se in över samhället och därifrån kunna tala om vad det behöver. För att ha en sådan överblick säger jag att man behöver vara betydligt högre upp i rangordningen än student som extraknäcker i butik eller dylikt. Möjligtvis de högsta politikerna (se typ reinfeldt) har tillgång till den mängd av information som krävs för att kunna ta ett sådant beslut och det skulle i allafall influeras av deras personliga inställning till frågan.
ALLTSÅ. Det är självklart att man ska rösta på det man själv tycker är bäst för en själv (och sina närstående till exempel sin familj) just för att man själv är ju en högst aktiv del av samhället och det är på det sättet man får fram den mest rättivsa bilden av vad som är bäst för majoriteten av samhället och det är det som demokrati handlar om eller??
Jag anser i stort sett att en öppen själviskhet är bra mycket mer hälsosamt och ärligt än att påstå att man gör saker ur godheten av sitt hjärta. Gör jag något för att det får MIG att må bra gör inte det min handling sämre. Det är snarare ärligare och jag kan därifrån utveckla vad som får mig att må bra. Människor som mår bra blir dessutom betydligt mer sällan utbrända och kan därför fortsätta det de mår bra av. (se typ välgörenhet och dyl)
Nu svävar jag iväg lite.... men i grund och botten kan jag bli ruskigt trött på de som väljer att sätta sig utanför samhället maskineri och istället placera upp sig själva påen underbar guldfärgad pidestal av wellpapp från Rusta. Alltså kan vi sluta med den godmodiga Moder Teresa stilen och istället bara säga att "Ja jag ger mina mynt till rädda barnen för att jag hatar mynt".. jag lovar Rädda Barnen kommer ta emot pengarna iallafall..
// Bex
Kommentarer
Trackback
