Känslomässig involvering betyder inte polygamisk utrotning.. eller?
Det här med tjejer och känslor. Jag kan ju då inte tala för den manliga delen eller den kvinnliga delen heller för den sakens skull så egentligen kan jag bara spekulera utifrån mig själv. Gud så politiskt korrekt sagt. Nej nu jävlans!
Varför måste tjejer vara känslomässiga våp? Varför kan det inte antas att vi bara är ute efter det fysiska?
Kan inte jag som kvinna få njuta av manlig kontakt utan att det för den sakens skull ska betyda att jag automatisk vill föda hans barn, eller åtminstone fundera över saken?
Och varför hetsar man sina kvinnliga vänninor att bli känslomässigt engagerade? "ska du träffa honom igen? Hur känns det? Vad gillar du hos honom?" Jag undrar hur man skulle reagera om man svarade "Nej, grymt jag fick hångla, att han var lättfotad?" Hade någon av mina vänninor sagt det när jag föll in i den babblande hetsande kompis rollen hade jag blivit mäktad förvånad och sen tyckt det var helt underbart. Det var som när en vän till mig klämde ur sig till en lokalkändis när denne hade gett henne komplimangen "JAg såg dig på föreställningen, du såg vacker och glad ut" varpå hon svarade med väldigt sympatisk stämma "Ja du var också glad om än inte så vacker". JAg höll på att skratta ihjäl mig. Hade en kille sagt det till en tjej hade jag nog dödat honom men när hon sa det till killen var det hur kul som helst. stackars kille i och för sig men ändå. Det berättar lite om hur snedvriden bild man har.
Faktum är att jag tror att många tjejer/kvinnor/våp luras in i den känslomässiga fällan. En kvinna har tidigare definierats utifrån den man som för närvarande varit "ansvarig" för henne. (Jo jo mensan! I Sverige blev inte ogifta kvinnor myndiga samtidigt som män förrän 1920-talet det var mindre än 100 år sen.) En tradition som jag tror inte har gått ur så mycket som vi velat.
Som kvinna ska man fortfarande ta ett känslomässigt intresse i en man då detta vanligtvis har något längre varaktighet än ett strikt fysiskt och då blir det alltså lättare att koppla ihop kvinnan med mannen. Min lösning är att jag har lite allmänt med män som jag kan tycka är lite mysiga att svärma över. Skulle det ställas till sin spets är ingen intressant mer än som ett trevligt dagdrömmeri tidsfördriv där jag får spela upp olika scenarion i huvudet bara för att det är roligt. Men det är klart.. jag skulle lika gärna kunna sticka in Orlando Bloom eller Johnny Depp eller någon annan tuff typ i rollen som killen i dagdrömmarna. Vanan har dock slagit ut så att det har blivit någon av det urval av killar som jag finner fysiskt attraktiva i min omgivning. Lika varaktigt som smaken i ett tuggummi men mysigt ändå.
Så varför då svärma över män över huvudtaget? Känslomässigt pratar vi nu för alla er som inte är vana att följa med i svängarna. Ska man ha sina standards och hoppas på att hitta någon som passar in? Tro mig min lista är lång.. krav är något jag är bra på... flexibilitet nåt annat jag är bra på.
Men för att komma tillbaka till ämnet.... Om man som kvinna ska ha ett känslomässigt intresse i de män som man har kontakt med betyder inte det att ett kvinnohjärta då är väldigt lättcharmat (och hur väl passar inte DET in i tanken om den manliga stabiliteten som en obligatorisk grundpelare i samhället... all makt åt Tengill vår egen manliga företrädare) och inte helt troget (och ändå verkar det som att det är män som ligger runt en jävla massa.. ja i alla fall om man ska tro Media.. vilket nog är en extremt dum tanke när jag tänker efter)
Jag tror jag har kommit ifrån ämnet men det gör inte så mycket.
Så hur blir det då med män? Har män ingen känslomässig involvering? Använder män bara en illusion av känslor för att snabbare få hoppa i säng med kvinnor? Det var en väldigt krass tanke och inte något jag stöder så där fasligt mycket. Är inte synen på mäns allmäna känslomässiga förmåga rätt... deprimerande? Kvinnor är ombytliga som vattenfall och män känslomässigt avancerade som gråsten... huuuuurraaaaaa! Är det därför trenden med polygami har tagits upp? Herregud som om monogami inte var krångligt nog och då pratar jag inte om delen där man inte skulle nuppa andra människor... den delen är väldigt enkel men att få ihop sitt liv med en annan människa är en himla utmaning och då bara för att göra det ännu knepigare ska man göra det med ytterligare en. Nej polygami är nog inte något för mig.. i och för sig är inte monogami något som känns överväldigande attraktivt heller fast det tror jag snarare beror på det faktum att jag är förkyld och min söta lilla vovve ligger och fiser här i fotändan. Supergulligt om det inte vore för att det är metangas i kubik och får mig att tacka min lyckliga stjärna att jag bara känner doften av en tiondel pga min täppta näsa.
Men slutklämmen tror jag inte kommer däremot tröttheten (för alla observanta personer där ute kan se att ajg skrev det här ganska sent och kan därför ha överseende med eventuella felstavningar).......
Om en kvinna totalt saknar känslomässigt intresse i en kort fysisk kontakt med en man.... är det då hon eller han som kommer vänta vid telefonen och är det hon eller han som kommer titta på sin telefon varje sekund och vänta och hoppas..
OCH vilken idiot var det som kom på idén med att ha en artikelserie med "gamla trick som funkar" som att spela svårflörtad och blaha blaha! Vi hade ju precis tagit oss förbi 1800-talet i dejting världen och så kommer någon renässans sprätt och sätter eld på hela saken! USCH!
// Bex
Varför måste tjejer vara känslomässiga våp? Varför kan det inte antas att vi bara är ute efter det fysiska?
Kan inte jag som kvinna få njuta av manlig kontakt utan att det för den sakens skull ska betyda att jag automatisk vill föda hans barn, eller åtminstone fundera över saken?
Och varför hetsar man sina kvinnliga vänninor att bli känslomässigt engagerade? "ska du träffa honom igen? Hur känns det? Vad gillar du hos honom?" Jag undrar hur man skulle reagera om man svarade "Nej, grymt jag fick hångla, att han var lättfotad?" Hade någon av mina vänninor sagt det när jag föll in i den babblande hetsande kompis rollen hade jag blivit mäktad förvånad och sen tyckt det var helt underbart. Det var som när en vän till mig klämde ur sig till en lokalkändis när denne hade gett henne komplimangen "JAg såg dig på föreställningen, du såg vacker och glad ut" varpå hon svarade med väldigt sympatisk stämma "Ja du var också glad om än inte så vacker". JAg höll på att skratta ihjäl mig. Hade en kille sagt det till en tjej hade jag nog dödat honom men när hon sa det till killen var det hur kul som helst. stackars kille i och för sig men ändå. Det berättar lite om hur snedvriden bild man har.
Faktum är att jag tror att många tjejer/kvinnor/våp luras in i den känslomässiga fällan. En kvinna har tidigare definierats utifrån den man som för närvarande varit "ansvarig" för henne. (Jo jo mensan! I Sverige blev inte ogifta kvinnor myndiga samtidigt som män förrän 1920-talet det var mindre än 100 år sen.) En tradition som jag tror inte har gått ur så mycket som vi velat.
Som kvinna ska man fortfarande ta ett känslomässigt intresse i en man då detta vanligtvis har något längre varaktighet än ett strikt fysiskt och då blir det alltså lättare att koppla ihop kvinnan med mannen. Min lösning är att jag har lite allmänt med män som jag kan tycka är lite mysiga att svärma över. Skulle det ställas till sin spets är ingen intressant mer än som ett trevligt dagdrömmeri tidsfördriv där jag får spela upp olika scenarion i huvudet bara för att det är roligt. Men det är klart.. jag skulle lika gärna kunna sticka in Orlando Bloom eller Johnny Depp eller någon annan tuff typ i rollen som killen i dagdrömmarna. Vanan har dock slagit ut så att det har blivit någon av det urval av killar som jag finner fysiskt attraktiva i min omgivning. Lika varaktigt som smaken i ett tuggummi men mysigt ändå.
Så varför då svärma över män över huvudtaget? Känslomässigt pratar vi nu för alla er som inte är vana att följa med i svängarna. Ska man ha sina standards och hoppas på att hitta någon som passar in? Tro mig min lista är lång.. krav är något jag är bra på... flexibilitet nåt annat jag är bra på.
Men för att komma tillbaka till ämnet.... Om man som kvinna ska ha ett känslomässigt intresse i de män som man har kontakt med betyder inte det att ett kvinnohjärta då är väldigt lättcharmat (och hur väl passar inte DET in i tanken om den manliga stabiliteten som en obligatorisk grundpelare i samhället... all makt åt Tengill vår egen manliga företrädare) och inte helt troget (och ändå verkar det som att det är män som ligger runt en jävla massa.. ja i alla fall om man ska tro Media.. vilket nog är en extremt dum tanke när jag tänker efter)
Jag tror jag har kommit ifrån ämnet men det gör inte så mycket.
Så hur blir det då med män? Har män ingen känslomässig involvering? Använder män bara en illusion av känslor för att snabbare få hoppa i säng med kvinnor? Det var en väldigt krass tanke och inte något jag stöder så där fasligt mycket. Är inte synen på mäns allmäna känslomässiga förmåga rätt... deprimerande? Kvinnor är ombytliga som vattenfall och män känslomässigt avancerade som gråsten... huuuuurraaaaaa! Är det därför trenden med polygami har tagits upp? Herregud som om monogami inte var krångligt nog och då pratar jag inte om delen där man inte skulle nuppa andra människor... den delen är väldigt enkel men att få ihop sitt liv med en annan människa är en himla utmaning och då bara för att göra det ännu knepigare ska man göra det med ytterligare en. Nej polygami är nog inte något för mig.. i och för sig är inte monogami något som känns överväldigande attraktivt heller fast det tror jag snarare beror på det faktum att jag är förkyld och min söta lilla vovve ligger och fiser här i fotändan. Supergulligt om det inte vore för att det är metangas i kubik och får mig att tacka min lyckliga stjärna att jag bara känner doften av en tiondel pga min täppta näsa.
Men slutklämmen tror jag inte kommer däremot tröttheten (för alla observanta personer där ute kan se att ajg skrev det här ganska sent och kan därför ha överseende med eventuella felstavningar).......
Om en kvinna totalt saknar känslomässigt intresse i en kort fysisk kontakt med en man.... är det då hon eller han som kommer vänta vid telefonen och är det hon eller han som kommer titta på sin telefon varje sekund och vänta och hoppas..
OCH vilken idiot var det som kom på idén med att ha en artikelserie med "gamla trick som funkar" som att spela svårflörtad och blaha blaha! Vi hade ju precis tagit oss förbi 1800-talet i dejting världen och så kommer någon renässans sprätt och sätter eld på hela saken! USCH!
// Bex
Kommentarer
Trackback
