Låt mig få rulla mina minnen i socker och bomull utan att ha ett kort på skiten!

Det har slagit mig på senaste hur ofta man publiceras på olika communitys på bilder som man verkligen inte vill visas upp på. Varför anses det acceptabelt? Om en person tagit en bild på en annan människa, mot vem ska förståelsen gå? Personen som tagit bilden eller människan som, möjligen ofrivilligt, blivit objekt? Ska man respektera "skaparen" eller det faktum att alla bilder vill man inte ska publiceras för hela universum att ses?
Digitaliseringen gör detta möjligt och teknisk utveckling är verkligen inte alltid något positivt. Vissa misstag eller löjliga upptåg är bäst att förvara som en rolig historia om galna upptåg utan att för det kunna visas upp som bevis på ens personlighet för framtida chefer.
Alla vet att arbetsgivare numer kollar Facebook och dylikt för att se vad man kan gräva fram men ändå visas mycket lite respekt för folks personliga image. Fyllebilder läggs ut med tanken att "var du med på bild får du skylla dig själv" fast faktum kan vara att alkoholens förvillande effekt gör att man går med på bra mycket mer än man egentligen vill eller det faktum att ens omvärldsbevakning kan inskränkas och tillfälligt försämrats. Jag har inte koll på alla bilder som tagits på mig och varför skulle jag? Varenda kotte kan idag kalla sig för fotograf i mer eller mindre mån då det är extremt lätt och tämligen billigt att få tag i digitala kameror med förmågor som gamla analoga bara kan drömma om.
Är det ännu en gång frågan om en utveckling som gått för fort och den allmäna moralen inte har hunnit med? Är man konservativ för att man vill passa sig för vilka bilder som tas. Idag kan jag förstå de personer som skyr kameror som pesten. Då kan man åtminste förvissa sig om att man lättare kan undvika att en dag logga in på valfri community få se en rätt ingående display av sina egna tonsiller då man glad i hågen har räckt ut tungan mot kameran med inte en tanke på att detta nästa dag ska visas upp för samtliga 265 vänner och dessas vänner (beroende på privatinställningar)..
Låt privatlivet få ha lite betydelse igen. Allt är inte menat att förevigats och mycket lite är meningen att det ska vara möjlig för allmän oförklarad beskådning. Låt dåliga hår-dagar, knasiga fyllor och sockerspeedade söndagar vara ifred och få bestå i en lindrande minnesform.

// Bex

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0