Hellre livbåt än perfekt botten.
Gå vidare.
Nu blir det lite relationstugg. Det är meningen att när man har vunnit (som jag skrev om i förra inlägget) ska man gå vidare. Man ska lämna allt bakom sig och gå vidare. Hitta någon annan. Denna NÅGON som kanske är den RÄTTE. Skum företeelse. Det är lite som att tänka att det finns någon som är gjord för en själv. Problemet är att det finns ganska många människor i världen. Men men om vi nu koncentrerar oss på att gå vidare.
Hur går man vidare då?
I några tidigare relationer handlade "gå vidare" delen bara om att sluta vara arg. Då hade uppbrottet varit dramatiskt och många sår behövde slickas ifred. Sen brukar den generella tanken vara att man ska bli kompisar. Ytterligare en absurd idé. Ett av mina ex (nämner inga namn politiskt korrekt som jag är) var vän med sitt ex. När jag som "ny" flickvän kom in i bilden var jag inte övermåttligt förtjust i tanken på att de skulle umgås. Absolut man måste kunna agera civiliserat.
Framförallt verkar tanken på att bli förvånansvärt dum när det har varit ett dramatiskt uppbrott. Ilskan ska försvinna sen någon känsla av stolthet och sårade känslor (och tro mig elefanter kanske inte glömmer men människor är trångsynta idioter) och sen mitt i allt ska man bli vänner trots att det antagligen gått år och man är en ny människa. Men absolut nu ska vi bli vänner igen.
Nej jag tror att enda gången det går att bli tillsammans igen är om några sådana stolthetskänslor helt enkelt aldrig uppstått. Kanske för att uppbrottet inte var dramatiskt eller att processen efteråt varit väldigt psykologiskt utarbetad (vad jag menar får ni allt grunna på själva)
Så då är frågan. Kan man vinna "gå vidare" delen?
Ja kanske.. genom att hitta den där jävla rätte killen. Han som nu ska vara så himla speciell och få mina gener att börja dansa jitterbugg med äggstockarna och adrenalinet börjar ta uppåttjack. Härligt... Om man inte hittar denne rätte då? Finns det någon "nästan rätt"? "Typ rätt"? "Funkar på ensamma söndagar"? "Livbåt"? Och är det att köpa ner sig om man tar Mr. Funkar på ensamma söndagar? Eller är det så att man förevigt kommer ha SJUKT mysiga söndagar med denna någon. Varför måste allt vara perfekt?
Lyckade relationer är inte perfekta. De är funktionabla. De får vardagen att bli bättre. eller? är det någon variabel jag har missat? Jag har sett tillräckligt många disneyfilmer för att veta att i slutändan är det meningen att man ska leva lycklig i alla sina dagar. MED någon. Leva lycklig i alla sina dagar är visst en lögn. Tönterier.
Vem säger att jag är lyckligast med någon? Vem säger att jag köper ner mig för att jag väljer mr. livbåt i slutändan? Och vem är denne någon som tror sig vara så jävla lyckad? Hur vet den att han/hon/den/det verkligen dejtar den ultimata matchen? Den perfekte? Snacka om bottennapp. Grattis du hittade den perfekte problemet är bara att nu är du så paranoid att bli av med den personen att du inte längre äter, sover eller fungerar som en normal människa. GRATTIS!
Nej gå vidare tror jag handlar om att lära sig av misstag. Jobba på sig själv. Sen när man träffar näste oavsett vilken kategori den tillhör så kan man själv vara stolt över vem man är och hur mycket man utvecklats. Eller så skiter man i det och sitter själv på söndagar och får hela glassburken för sig själv.
Bex
Nu blir det lite relationstugg. Det är meningen att när man har vunnit (som jag skrev om i förra inlägget) ska man gå vidare. Man ska lämna allt bakom sig och gå vidare. Hitta någon annan. Denna NÅGON som kanske är den RÄTTE. Skum företeelse. Det är lite som att tänka att det finns någon som är gjord för en själv. Problemet är att det finns ganska många människor i världen. Men men om vi nu koncentrerar oss på att gå vidare.
Hur går man vidare då?
I några tidigare relationer handlade "gå vidare" delen bara om att sluta vara arg. Då hade uppbrottet varit dramatiskt och många sår behövde slickas ifred. Sen brukar den generella tanken vara att man ska bli kompisar. Ytterligare en absurd idé. Ett av mina ex (nämner inga namn politiskt korrekt som jag är) var vän med sitt ex. När jag som "ny" flickvän kom in i bilden var jag inte övermåttligt förtjust i tanken på att de skulle umgås. Absolut man måste kunna agera civiliserat.
Framförallt verkar tanken på att bli förvånansvärt dum när det har varit ett dramatiskt uppbrott. Ilskan ska försvinna sen någon känsla av stolthet och sårade känslor (och tro mig elefanter kanske inte glömmer men människor är trångsynta idioter) och sen mitt i allt ska man bli vänner trots att det antagligen gått år och man är en ny människa. Men absolut nu ska vi bli vänner igen.
Nej jag tror att enda gången det går att bli tillsammans igen är om några sådana stolthetskänslor helt enkelt aldrig uppstått. Kanske för att uppbrottet inte var dramatiskt eller att processen efteråt varit väldigt psykologiskt utarbetad (vad jag menar får ni allt grunna på själva)
Så då är frågan. Kan man vinna "gå vidare" delen?
Ja kanske.. genom att hitta den där jävla rätte killen. Han som nu ska vara så himla speciell och få mina gener att börja dansa jitterbugg med äggstockarna och adrenalinet börjar ta uppåttjack. Härligt... Om man inte hittar denne rätte då? Finns det någon "nästan rätt"? "Typ rätt"? "Funkar på ensamma söndagar"? "Livbåt"? Och är det att köpa ner sig om man tar Mr. Funkar på ensamma söndagar? Eller är det så att man förevigt kommer ha SJUKT mysiga söndagar med denna någon. Varför måste allt vara perfekt?
Lyckade relationer är inte perfekta. De är funktionabla. De får vardagen att bli bättre. eller? är det någon variabel jag har missat? Jag har sett tillräckligt många disneyfilmer för att veta att i slutändan är det meningen att man ska leva lycklig i alla sina dagar. MED någon. Leva lycklig i alla sina dagar är visst en lögn. Tönterier.
Vem säger att jag är lyckligast med någon? Vem säger att jag köper ner mig för att jag väljer mr. livbåt i slutändan? Och vem är denne någon som tror sig vara så jävla lyckad? Hur vet den att han/hon/den/det verkligen dejtar den ultimata matchen? Den perfekte? Snacka om bottennapp. Grattis du hittade den perfekte problemet är bara att nu är du så paranoid att bli av med den personen att du inte längre äter, sover eller fungerar som en normal människa. GRATTIS!
Nej gå vidare tror jag handlar om att lära sig av misstag. Jobba på sig själv. Sen när man träffar näste oavsett vilken kategori den tillhör så kan man själv vara stolt över vem man är och hur mycket man utvecklats. Eller så skiter man i det och sitter själv på söndagar och får hela glassburken för sig själv.
Bex
Kommentarer
Trackback
