Munkavla Skipper i jämställdhetens namn
Hej världen
Saken är den att eftersom vi varje dag stöts på olika sorters propaganda om hur vi måste sträva efter jämställdhet och genus och män är elaka och bla bla bla så blir man tillslut mörkrädd för att ens göra något som förstärker könsroller. Samtidigt som allt kopplas till ens kön och har ingenting att göra med ens personlighet. Individens slits bort från sina rättigheter att välja och blir istället utställd som en produkt av samhällets förtryck. Istället för att se en tjej som tycker om att laga mat åt sin pojkvän har vi en stackars offer som blivit intvingad i en könsroll som samhället lagt på henne som ett ok av stenar och spik för att förtrycka henne till den punkt då hon drabbas av stockholmssyndrom och börjar tycka om det.
Men vad är det för jävla dravel. Måste man hävda sitt fria val för att få göra något som historiskt sett har varit "kvinnogöra" har vi inte ens kommit så långt i utvecklingen att vi kan se förbi könsrollerna och istället se att de finns dom som lagar mat åt sina respektive för att de tycker om det eller för att det bara blir så.
Måste man verkligen gå in och analysera varje liten sketen kolatom om VARFÖR vi gör så. Trenden om psykologiska underströmmar förstör utsikten. Vi ser inte skogen för vi står och analyserar VARFÖR träden har en viss sorts bark. Ibland blir jag så trött på det att jag kräks.
Samtidigt står Anna Skipper på TV och säger att man måste vara feminin i köket och tvingar på den butchiga tjejen som vill bli yrkesmilitär med stationering i afghanistan ett fult förkläde med femtitals modell. Dubbelmoral så att det skriker om det. Kan ingen fin liten feminist sätta munkavle på Anna skipper istället för att gnälla på mig för att jag tycker om mascara och laga mat åt min bror?!
// Bex
Saken är den att eftersom vi varje dag stöts på olika sorters propaganda om hur vi måste sträva efter jämställdhet och genus och män är elaka och bla bla bla så blir man tillslut mörkrädd för att ens göra något som förstärker könsroller. Samtidigt som allt kopplas till ens kön och har ingenting att göra med ens personlighet. Individens slits bort från sina rättigheter att välja och blir istället utställd som en produkt av samhällets förtryck. Istället för att se en tjej som tycker om att laga mat åt sin pojkvän har vi en stackars offer som blivit intvingad i en könsroll som samhället lagt på henne som ett ok av stenar och spik för att förtrycka henne till den punkt då hon drabbas av stockholmssyndrom och börjar tycka om det.
Men vad är det för jävla dravel. Måste man hävda sitt fria val för att få göra något som historiskt sett har varit "kvinnogöra" har vi inte ens kommit så långt i utvecklingen att vi kan se förbi könsrollerna och istället se att de finns dom som lagar mat åt sina respektive för att de tycker om det eller för att det bara blir så.
Måste man verkligen gå in och analysera varje liten sketen kolatom om VARFÖR vi gör så. Trenden om psykologiska underströmmar förstör utsikten. Vi ser inte skogen för vi står och analyserar VARFÖR träden har en viss sorts bark. Ibland blir jag så trött på det att jag kräks.
Samtidigt står Anna Skipper på TV och säger att man måste vara feminin i köket och tvingar på den butchiga tjejen som vill bli yrkesmilitär med stationering i afghanistan ett fult förkläde med femtitals modell. Dubbelmoral så att det skriker om det. Kan ingen fin liten feminist sätta munkavle på Anna skipper istället för att gnälla på mig för att jag tycker om mascara och laga mat åt min bror?!
// Bex
Kommentarer
Trackback
