Fjäder till en höna släng dig i väggen här pratar vi dun till hela europeiska fjäderfä industrin!
Hej världen
Alla har vi någon gång (förhoppningsvis) känt att vi har hittat personen som gör oss kompletta. Någon som gör livet värt att leva, värt att gå upp på morgonen. Någon som gör att allt jobbigt man gått igenom har varit värt det för det har lett till den punkten där man fått träffa denna någon. Ibland har man turen att man träffar flera sådana. Förhoppningsvis inte samtidigt då men någon gång i livet.
Ibland tar det tid innan man inser hur mycket personen betyder och ibland känns det direkt. Man vet sekunden man hälsar. När man tar i hand kan man känna att här är den där någon. Mr. Right. (ja för min del då eftersom jag är straight tjej. oerhört orginellt)
Ja vi har nog alla stått där. Med magen i halsgropen och tårarna bakom ögonlocken eller tårarna i halsgropen och magen bakom ögonlocken vad vet jag. Kanske när man var 9 år och hittat personen som också tycker bäst om de gröna bilarna i ahlgrens bilar och har alla rätta hockeykort och är precis lika kass på fotboll som man själv är. Eller så är man 13 och han har så söta ögon att man faktiskt blir gråtfärdig. Man har just börjat 7:an och är ju nu "vuxen". Högstadiet för sjutton! Han är häftigast och en själv och bästisen trissar upp det som från början var en åsikt om hans utseende till en bomb av känslor. Fjäder till en höna släng dig i väggen här pratar vi dun till hela europeiska fjäderfä industrin!
Eller så är man 18 och den bästa vännen som man tittat på film med tusen gånger och aldrig ens funderat över att pussas med ligger plötsligt bredvid en i sängen och håller en i handen och hela världen saktar ner medan ens läppar kommer närmare och närmare varandra.
Eller så är man 21 och har lovat sig själv att nu RÄCKER det. Det är nog. Man är trött, trött, trött, trött, trött på alla dravlande känslor som förvandlar en till ett darrande nervvrak med anorexia tendenser och tydlig paranoia. Nej TACK!
Men likväl kommer den där jäkla någon och ställer till det.
Jo jag tror att vi alla har varit där. Och det är lika bitterljuvt varje gång. Och man blir påmind om att det slutar handla om sex i sekunden man inser hur kär man är. Man vill inte ha sex. stön och stånk står inte på dagens agenda. Solnedgångar, söta pussar och hålla handen ska det vara för hela slanten.
Det finns ingen gång vi egentligen stänger av vårat förnuft så kraftigt som när känslor kommer och biter oss i rumpan och det finns ingen tid där man egentligen skulle behöva det som mest för att undvika situationer vi helst håller oss ur.
// Bex
Alla har vi någon gång (förhoppningsvis) känt att vi har hittat personen som gör oss kompletta. Någon som gör livet värt att leva, värt att gå upp på morgonen. Någon som gör att allt jobbigt man gått igenom har varit värt det för det har lett till den punkten där man fått träffa denna någon. Ibland har man turen att man träffar flera sådana. Förhoppningsvis inte samtidigt då men någon gång i livet.
Ibland tar det tid innan man inser hur mycket personen betyder och ibland känns det direkt. Man vet sekunden man hälsar. När man tar i hand kan man känna att här är den där någon. Mr. Right. (ja för min del då eftersom jag är straight tjej. oerhört orginellt)
Ja vi har nog alla stått där. Med magen i halsgropen och tårarna bakom ögonlocken eller tårarna i halsgropen och magen bakom ögonlocken vad vet jag. Kanske när man var 9 år och hittat personen som också tycker bäst om de gröna bilarna i ahlgrens bilar och har alla rätta hockeykort och är precis lika kass på fotboll som man själv är. Eller så är man 13 och han har så söta ögon att man faktiskt blir gråtfärdig. Man har just börjat 7:an och är ju nu "vuxen". Högstadiet för sjutton! Han är häftigast och en själv och bästisen trissar upp det som från början var en åsikt om hans utseende till en bomb av känslor. Fjäder till en höna släng dig i väggen här pratar vi dun till hela europeiska fjäderfä industrin!
Eller så är man 18 och den bästa vännen som man tittat på film med tusen gånger och aldrig ens funderat över att pussas med ligger plötsligt bredvid en i sängen och håller en i handen och hela världen saktar ner medan ens läppar kommer närmare och närmare varandra.
Eller så är man 21 och har lovat sig själv att nu RÄCKER det. Det är nog. Man är trött, trött, trött, trött, trött på alla dravlande känslor som förvandlar en till ett darrande nervvrak med anorexia tendenser och tydlig paranoia. Nej TACK!
Men likväl kommer den där jäkla någon och ställer till det.
Jo jag tror att vi alla har varit där. Och det är lika bitterljuvt varje gång. Och man blir påmind om att det slutar handla om sex i sekunden man inser hur kär man är. Man vill inte ha sex. stön och stånk står inte på dagens agenda. Solnedgångar, söta pussar och hålla handen ska det vara för hela slanten.
Det finns ingen gång vi egentligen stänger av vårat förnuft så kraftigt som när känslor kommer och biter oss i rumpan och det finns ingen tid där man egentligen skulle behöva det som mest för att undvika situationer vi helst håller oss ur.
// Bex
Kommentarer
Trackback
