"Kommersialism" äter upp närheten
Hej världen.
I dagens samhälle är vi människor underbart duktiga på att avskrämma oss från varandra. Vi fantiserar om att vi nu socialiserar mer än någonsin men ändå så görs den här kommunikationen med frånvaron av åtminstone en av de komponenter som påvisar socialisering.
Vad vi säger, hur vi säger det, hur vi ser ut när vi säger det.
Ord, tonläge och kroppsspråk.
Det pågår en ständig ström av ord som far runt oss. Msn, Sms, mail, telefon. Alla kommunikationsmedel saknar dock en av de här komponenterna. Om det är de här tre komponenterna som gör att vi faktiskt socialiserar kan då den dagliga kommunikationen som är bristande i dessa tre förutsättningar verkligen kallas socialisering?
Vi är månare än någonsin om vårat privatliv men ändå ska vi aldrig vara själva. Man ska vara nå bar 24 timmar om dygnet. Det är nästan en synd att inte svara på ett sms snabbt nog. Att stänga av telefonen eller faktiskt inte kolla mailen på någon dag. Den här hetsen av att kunna vara nåbar kommer den ur en strävan efter närhet eller efter kommersiell effektivitet?
Samtidigt är vi idag ett extremt sexualiserat samhälle. Sex säljer. Än en gång.. handlar det om närhet eller kommersiell vinning? Det finns inget sätt att komma närmare en människa än genom sex. Absolut kan två människor som aldrig haft sex kunna känna närhet på helt extrema nivåer. Det är inget jag förnekar. Men sex är, när man väl tänker på det, något så basalt hos alla människor att det är en av våra innersta personlighetsdrag.
Detta kan särkilt utmärkas när man stöter på en sexuell avvikelse. Det är som att sexualiteten blir en del av personligheten och så är det kanske också. Men om vi nu är så duktiga på att avskärma oss genom avståndstagande i kommunikation varför vränger och slänger vi med en handling och ett begrepp som handlar om något basalt hos oss alla. Är sex verkligen så viktigt`?
Jag har egentligen tre tankar:
Är sex verkligen så viktigt som vi föreställer oss? utifrån synvinkeln att ha eller att inte ha sex.
Är sexualitet något vi verkligen borde slänga omkring oss i ett försök att känna samband?
Eller är alltihop en kommersiell fluga? Är det bara det ultimata sättet att ha en PR kampanj som vi alla kan relatera till oavsett om vi är sexuellt aktiva eller inte?
Svaret ligger nog i de där det gått illa i sexuella relationer. Plötsligt blir närheten mycket viktigare. Själva penetrationen tappar sin mening och det blir svårt att relatera till alla flyktiga kommersiellt vridna inställningar till sexualitet. Sexuell närhet kanske inte alls ligger i själva akten utan snarare i den fysiska närhet. Den möjlighet till det ultimata sättet att kommunicera på. Strävar vi egentligen undermedvetet om att motverka de effekter sms, mail och liknande har på våran socialisering? Vi vill komma nära och vi är bered att riskera något som kan leda till den ultimata förnedringen.
Är det då moraliskt hållbart att använda detta till kommersiell vinning?
// Bex
I dagens samhälle är vi människor underbart duktiga på att avskrämma oss från varandra. Vi fantiserar om att vi nu socialiserar mer än någonsin men ändå så görs den här kommunikationen med frånvaron av åtminstone en av de komponenter som påvisar socialisering.
Vad vi säger, hur vi säger det, hur vi ser ut när vi säger det.
Ord, tonläge och kroppsspråk.
Det pågår en ständig ström av ord som far runt oss. Msn, Sms, mail, telefon. Alla kommunikationsmedel saknar dock en av de här komponenterna. Om det är de här tre komponenterna som gör att vi faktiskt socialiserar kan då den dagliga kommunikationen som är bristande i dessa tre förutsättningar verkligen kallas socialisering?
Vi är månare än någonsin om vårat privatliv men ändå ska vi aldrig vara själva. Man ska vara nå bar 24 timmar om dygnet. Det är nästan en synd att inte svara på ett sms snabbt nog. Att stänga av telefonen eller faktiskt inte kolla mailen på någon dag. Den här hetsen av att kunna vara nåbar kommer den ur en strävan efter närhet eller efter kommersiell effektivitet?
Samtidigt är vi idag ett extremt sexualiserat samhälle. Sex säljer. Än en gång.. handlar det om närhet eller kommersiell vinning? Det finns inget sätt att komma närmare en människa än genom sex. Absolut kan två människor som aldrig haft sex kunna känna närhet på helt extrema nivåer. Det är inget jag förnekar. Men sex är, när man väl tänker på det, något så basalt hos alla människor att det är en av våra innersta personlighetsdrag.
Detta kan särkilt utmärkas när man stöter på en sexuell avvikelse. Det är som att sexualiteten blir en del av personligheten och så är det kanske också. Men om vi nu är så duktiga på att avskärma oss genom avståndstagande i kommunikation varför vränger och slänger vi med en handling och ett begrepp som handlar om något basalt hos oss alla. Är sex verkligen så viktigt`?
Jag har egentligen tre tankar:
Är sex verkligen så viktigt som vi föreställer oss? utifrån synvinkeln att ha eller att inte ha sex.
Är sexualitet något vi verkligen borde slänga omkring oss i ett försök att känna samband?
Eller är alltihop en kommersiell fluga? Är det bara det ultimata sättet att ha en PR kampanj som vi alla kan relatera till oavsett om vi är sexuellt aktiva eller inte?
Svaret ligger nog i de där det gått illa i sexuella relationer. Plötsligt blir närheten mycket viktigare. Själva penetrationen tappar sin mening och det blir svårt att relatera till alla flyktiga kommersiellt vridna inställningar till sexualitet. Sexuell närhet kanske inte alls ligger i själva akten utan snarare i den fysiska närhet. Den möjlighet till det ultimata sättet att kommunicera på. Strävar vi egentligen undermedvetet om att motverka de effekter sms, mail och liknande har på våran socialisering? Vi vill komma nära och vi är bered att riskera något som kan leda till den ultimata förnedringen.
Är det då moraliskt hållbart att använda detta till kommersiell vinning?
// Bex
Kommentarer
Trackback
