Bex Bittra Blogg

Hej världen.

Ibland glömmer man bort hur mycket musik kan påverka. Det är nästan lustigt hur mycket man kan ändra humör när man hör en viss låt. Man blir påmind om en känsla man trodde inte fanns. Man sjunger med och känner hur stress och press släpper. Man promenerar med lättare steg. Man får plötsligt liv i en trött kropp och vill mest bara springa och aldrig stanna.
Det blir plötsligt svårt att vara tyst. Att inte le. Att inte gunga med i musiken.
Jag personligen blir otroligt påverkad av musik. När min favoritlåt spelas på radio mår jag alltid lite bättre och hittar jag en ny låt kan jag lyssna på den tusen gånger på rad. Bara för att lära mig texten utantill.
Det är därför Spotify är bäst i världen. Du kan med en gång hitta den musik du känner för att lyssna på utan att hålla på att krångla med att önska på radio eller fixa fram cd´s och hitta rätt låt.
När man som jag i skrivandets stund ligger hemma och är sjuk istället för att vara på fest med kompisar så är det extra uppskattat med lite musik som gör att mår lite bättre trots att jag har fått träningsvärk i magen för att jag spytt så mycket.
HÄRLIGT!

// Bex

Hej världen.

Sex. Så galet mycket värderingar det finns i det ordet. Mer eller mindre varenda människa hela världen har något slags förhållningssätt till sex. Negativt, positivt eller neutralt. Det är fortfarande något vi reagerar och har en åsikt om. Det är nästan lika basalt som Valet. Vi måste alla välja och vi måste ha en inställning till sex. Kanske för att vi alla har stött på det i någon form. Om inte annat så vid skapandet av oss själva. allt börjar med sex. Det slutar inte med det mer än vid ytterst sällsynta fall. Frågan är om livet är en strävan ifrån sexualiseringen.
Vi har alla hört storyn om att ju äldre man blir desto mindre plats tar det. I början handlar det inte så mycket om sex utan snarare kön. Likheter, olikheter och jämförning. Pojkar och flickor och dem sinsemellan.
Sen inträder det där härliga stadiet av att det blir galet pinsamt att prata om. Det slår över och det ska absolut diskuteras in i minsta detalj. Ska man generalisera pratas det om olika saker hos de olika könen. Kanske för att vi har alla en liten inbyggd konservativ tomte i oss. Man kan skylla på samhället eller ens föräldrar men skuld har egentligen inte en så stor del i det.
Sen kommer vi till att det blir en del av vardagen. Man skaffar fast partner och sambo och hela den grejen. Sex blir inte lika mycket en akt utan snarare ett sätt att utveckla våran tillvaro. Göra det som är en av våra grundteser i livet. Föröka oss.
Ja jag inbillar mig att det är så i alla fall men jag har ingen egen erfarenhet. Har inte kommit till det stadiet ännu.
Men sen kommer det här med om sex försvinner eller inte. En i min närhet som har barn säger bestämt att sexet inte försvinner och skulle det göra det så skulle relationen förstöras. En annan säger att det minsann gör det.
Sen kan man lägga vilka värderingar man vill i det men folk har garanterat åsikter. En uppskö med åsikter.
Och jag undrar fortfarande om dessa åsikter egentligen är något som är att rekommendera att dela med sig med omvärlden i den extrema utrsträckning som görs idag.
Sex är ett vapen, en muta och ett försäljningsknep.

Personligen tror jag att man kan inte säkerhetställa varken sin sexuella ställning eller inställning till sexualitet fören man har en identitetbas att stå på. Inte fören vi har förmågan att obehindrat utestänga all de värderingar och åsikter som skriks åt oss i media och dylikt kan vi ta en egen ställning i frågan.
Frågan är om det alls går eller om vi först måste slå av sexet från allmänhetens agenda.

// Bex


PS! Bästa kommentaren jag hört på länge: Om man tog bort all porr från internet skulle allting reduceras ner till en hemsida som hette:
www.bringbacktheporn.com
Gnag på den du, bäverjävel DS

Hej världen.

Vad är hemma? Enligt lagen skall vi folkbokföra oss på den plats vi har våran dygnsvila som är tänkt att vara "permanent". Hemma brukar vara där vi känner oss trygga. Men om man inte känner sig trygg i sitt hem är det då fortfarande hemma?
Är Hemma där vi har våra saker? För saker kan försvinna eller förkastas. Lämnas utan avseende.
Så vad gör att vi kallar en plats hemma? Är hemma den plats där vi landar efter att vi utfört våran huvudsyssla. Men då kan ju hemma lika gärna vara ett fik eller ett hotell och de platserna är inte alls permanenta.
Skulle vara lite lusitgt att folkbokföra sig till ett fik men knasigare saker har hänt i världen.
Men när överförs den här hemkänslan. När man just flyttat "hemifrån" när slutar föräldrarnas hem vara ens hem och ens nya hem blir ens riktiga "hem"?

Och är det så viktigt att ha något att kalla sitt "hem"? Kan inte ens hem vara ens sjävkänsla som man bär med sig vid alla tillfällen eller är det för flummigt för våran strikta akademiska värld?

// Bex

Hej världen.

Vardagen består ofta i mindre konflikter. En meningsskiljatighet som skall lösas. Ett missförstånd som ska klaras upp. Det handlar majoriteten av gångerna om småsaker som man inte behöver fästa någon större vikt vid. Det är saker som hör till. Däremot finns det grövre konflitker som i slutändan påverkar våran hela verklighetsuppfattning. Vissa kallar det att man lär sig "läxan" medan andra kan kalla det ett "trauma". Det beror ofta på vilken sida personen som säger det står på. Om denne har upplevt det själv eller inte.
Denna läxa/trauma har hur som helst en nästan fascinerade stor påverkan på oss. Den kan skapa ett tvivel på basala saker som tillit och fötroende, eller ifrågasättande av sin egen förmåga att bedöma situationer.
Jag pratar nu inte om extremetiter. Alla har nog upplevt en sådan situation. Faktum är att vad som kan tolkas som just denna "läxa" eller detta "trauma" definerias utifrån oss själva. En väns lögn, en partners våld eller triviala saker som att inte få ett jobb kan faktiskt förstöra basala självklarheter hos oss själva.
Frågan är då om detta är något bra eller dåligt. Om denna plötsliga förändring är något som "härdar" och gör oss starkare eller faktiskt bara bryter ner och förstör. Inget är starkare än våran mentala bild av saker så när vi väl fått den splittrad blir vi desorienterade och nästan lite illamående. I större eller mindre skala då självfallet.
Det riktigt fascinerade ligger i det självplågeri som många ägnar sig åt. Det sägs att tiden läker alla sår och precis som att vi kliar på sårskorpor är vi där och petar och kliar för att se hur långt läkningen har kommit. Det finns alltid en risk att man river av skorpan och börjar blöda igen och man får ett ännu värre ärr eller så upptäcker man att man faktiskt läkt klart. Allt som finns kvar är ett nästan överbeskyddande skal som egentligen inte fyller någon funktion mer än att skydda den ännu något känsliga huden för omvärlden.
I dagsläget är denna självplågeri nästan enklare än att klia sin fysiska sårskorpa eller peta på blåmärket. Vi har allehanda sätt att peta på det. Vi har tusentals communitys, forum och chatrum där man kan få stöta och blöta våra missöden. Vi kan fullkomligen vältra oss i självömkan på ett högst anonymt och avskärmat sätt. Vi kan gå in och titta på de som sårat oss bilder på facebook, bilddagboken. Se vad de skriver till andra. Vi kan övervaka och klia oss galna.

Som kanske framgår är det här självplågeriet inget jag stödjer även om det händer att jag själv ägnar mig åt det. Men jag tror att det bästa sättet är att gå vidare. De säger att hämnd bara lämnar en besk smak i munnen. Jag håller inte med. Men den bästa hämnden är att leva ett lyckligt liv. Utan de som sårat oss. Den hämnden kommer inte lämna en besk smak i munnen.
Så stäng ner datorn (som jag ska göra strax) och gå ut och hitta något annat att jobba med, någon annan vän eller någon annan partner.

Over and out
Bex